Så var då rättsprocessen i Ricardo-målet över. Hovrättens beslut lär vara det slutgiltiga, då Högsta Domtolen enbart tar upp prejudicerande fall, eller om helt ny besvisning i ett mål kan presenteras. Jag har tidigare diskuterat fallet Ricardo och hur den till synes oprovocerade dödsmisshandeln har blivit en symbol för det eksalerade våldet, den rotlösa identiteten och den rådande mentaliteten i Sverige år 2008. Jag har i tidigare inlägg raljerat över den svenska dubbelmoralen. Å ena sidan verkar majoriteten vilja råda bot på det meningslösa våldet. Samtidigt verkar de inte inse hur den faktiska situationen ser ut. Staten verkar haka på. Å andra sidan röstar svensken fram partier som står för liberal fängelsevård och som i praktiken ser brottslingen som offer. Det är, som i många andra frågor, den svenska stoppa huvudet i sanden-mentaliteten som råder.
Hur blev då domstolens utlsag?
* Pojke A: Döms till ett års sluten ungdomsvård (tidigare tre år i Tingsrätten)
* Pojke B: ett års sluten ungdomsvård (tidigare tre år i Tingsrätten)
* Pojke C: frias (tidigare friad)
* Pojke D: ett års sluten ungdomsvård (tidigare tre år i Tingsrätten)
* Pojke E: Frias helt (tidigare unungdomsvård i Tingsrätten)
Jaha, så straffet här blir ett års ungdomsvård? ETT (1 år) ? För den initierade är ungdomsvård i detta fall synonymt med att träffa andra häftiga kriminella, spela biljard, bada, kolla på alla filmkanaler som finns, spela bowling med vårdare, sköta sin skolgång med utbildad lärare och i mindre klasser än vad den svenska kommunala skolan erbjuder. Vilket straff! Och i ett helt år? Hela deras ungdomstid måste vara förstörd när pojkarna som är 17 år när domen vinner laga kraft helt plötsligt är 18 när de avtjänat straffet.
De här våldsmakarna har även efter Ricardos dödsmisshandel varit inblandade i kriminella aktiviteter (bland annat misshandel). Det råder inget tvivel om att dessa pojkar har tagit livet av en annan människa. Ricardo är död. En 16-åring med hela sitt liv framför sig. En familj i spillror, vars liv förmodligen är förstört. För detta får gärningsmännen 1 års ungdomsvård. Hela rättsystemet pissar på Ricardo, pissar på Ricardos anhöriga och framför allt: pissar hela den svenska befolkningen som vill leva i ett civiliserat samhälle i ANSIKTET!
Kritiker till detta inlägg kommer säkert att hävda att gärningsmännen är unga och därför inte bör dömas (?) hårdare. Vakna upp! Dessa ungdomar har vid flertalet tillfällen förut misshandlat. Vissa är dömda för narkotikabrott. Under mordkvällen har de festat runt och levt rövare. Om de är vuxna nog att röra sig i vuxenvärlden, droga, misshandla och veta konsekvenserna av sitt handlande är de banne mig vuxna nog att få ett straff värt namnet. Det är på tiden att Sverige anpassar sina lagtexter efter hur det rådande samhället ser ut. De flesta lagar kom till i en annan tid, i en annan tidsanda och i en annan mentalitet.
Om inte ovanstående faktum för Ricardos anhöriga var nog, så har djävulens advokat Leif Silbersky (som givetvis försvarade en av gärningsmännen) mage att hävda att han är missnöjd med domen. Enligt Silbersky borde hans klient gå helt fri. Sveriges rättsystem, hållning, dubbelmoral och advokater främjar djungelns lag. Eller hur hade ni själva reagerat om er partner, närmaste vän eller barn blivit oprovocerat ihjäslagen och gärningsmannen dömts till ett års vård? Till råga på allt gör samhället en otrolig samhällelig vinst i denna ungdomsvård. De dömda grabbarna lär aaaaldrig hamna i klammeri med rättvisan igen. Trots att statistik visar att 80 % av ungdomar som dömts till ungdomsvård återfaller i brott ska det fortsätta att daltas. Hur dekadent ska samhället behöva bli innan medelsvensson vaknar?
tisdag 6 maj 2008
söndag 4 maj 2008
Mat och kosthållning som problem
Idag publicerades nyheten om att europeiska ungdomar blir allt fetare och fetare. (http://svt.se/svttext/web/pages/106.html) Var fjärde pojke och var femte flicka mellan 13-17 år är enligt undersökningen överviktiga. Problemet har även setts ur ett nationellt perspektiv den senaste tiden. Baserat bland annat på mönstringsuppgifter har man konstaterat att även svenska ungdomar blir allt fetare.
Att kostmedvetenhet är något viktigt har man fått lära sig sedan skolåren. Begreppet kostcirkel matades i alla fall in i mitt och mina klasskamraters små huvuden under grundskolan. Debatten huruvida fett (och vilken fettyp) är farligt eller inte är också den ständigt aktuell.
Tittar man på TV förstår man att mat och kosthållning är något som ständigt är på tapeten för oss människor. Internationella som nationella matprogrammen avlöser varandra allt som oftast i tablån. Den nakne kocken, Per Morberg och mat-Tina har blivit nationalikoner hos flera gourmander och matintresserade runt om i Sverige. Mellan dessa program matas vi (hehe)med reklam som också den har med mat att göra. I sig är inte detta konstigt då alla människor måste äta för att överleva. Samtidigt har många matlagning som intresse.
Personligen har jag ingen relation till den nakna kocken förutom att jag diggar hans Londonaccent. Per Morberg är för mig mera känd för sina insatser på vita duken snarare än sin matlagning. Mat-Tina, i sin tur, är mig bekant eftersom det har florerat ett roligt youtube-klipp med henne i IT-sfären. Som ni kanske förstår har jag alltså inget som helst intresse för just matlagning. Mitt totala ointresse för att laga mat innebär dock en målkonflikt med min oerhörda aptit och intresse för att äta mat.
Min kära mor har gett mig en kokbok som jag nyttjat då och då under åren den har funnits i min ägo. Då mest för att ta reda på hur man kokar ett ägg, steker pannkakor eller något annat trivialt. Eftersom jag är ensamstående finner jag ingen som helst anledning till att stå i en timme, eller flera timmar, och laga mat till mig själv för att sedan vräka i mig allt på 10 minuter. Det logiska är ju att man käkar när man är hungrig. Eller ska man planera sin hunger i förtid? Därför blir det oftast halvfabrikat, pasta eller snabbmat på Lordens tallrikar. Det är varken bra utifrån ett ekonomiskt eller ett hälsoperspektiv. Ändå är det svårt att ändra på rutinerna.
Faktum är att den ensidiga kosten och för mycket snabbmat inverkar negativt på både självkänsla och pigghet. Efter perioder med för mycket snabbmat i kroppen känner man sig helt enkelt sunkig. Frågan är nu om man kan utveckla ett intresse eller vänja kroppen vid att inte äta så förbaskat mycket? Har snabbmatscirkeln endast med lathet att göra?
För mig har det varit självklart att intressen är något som kommer inifrån. Det har aldrig varit roligt och stimulerande att läsa böcker man har blivit påtvingad. Inte heller har det gått att tvinga mig till ett bilintresse. Flera av mina polare gillar att meka, åka på bilmässor och läsa biltidningar. För mig har det varit omöjligt att få upp ögonen för tjusningen med bilar. Trots att det har tjatats om kolvar, smogmotorer, kardanaxlar och allt vad det heter på diverse fester och i andra sociala sammanhang.
Jag kan väl, trots mina osunda matvanor, inte tillskrivas som fet. Jag är inte heller mellan 13-17 år. Alltså berör inte undersökningen jag nämnde i början av inlägget just mig. Däremot hade jag nog mått ännu bättre fysiskt och psykiskt om man hade inlärt sig sunda matvanor, även som äldre. Förmodligen är det nu för sent för detta. Blev hungrig av att skriva detta inlägg. Man kanske skulle haka på till pizzerian trots allt. Idag med.
Att kostmedvetenhet är något viktigt har man fått lära sig sedan skolåren. Begreppet kostcirkel matades i alla fall in i mitt och mina klasskamraters små huvuden under grundskolan. Debatten huruvida fett (och vilken fettyp) är farligt eller inte är också den ständigt aktuell.
Tittar man på TV förstår man att mat och kosthållning är något som ständigt är på tapeten för oss människor. Internationella som nationella matprogrammen avlöser varandra allt som oftast i tablån. Den nakne kocken, Per Morberg och mat-Tina har blivit nationalikoner hos flera gourmander och matintresserade runt om i Sverige. Mellan dessa program matas vi (hehe)med reklam som också den har med mat att göra. I sig är inte detta konstigt då alla människor måste äta för att överleva. Samtidigt har många matlagning som intresse.
Personligen har jag ingen relation till den nakna kocken förutom att jag diggar hans Londonaccent. Per Morberg är för mig mera känd för sina insatser på vita duken snarare än sin matlagning. Mat-Tina, i sin tur, är mig bekant eftersom det har florerat ett roligt youtube-klipp med henne i IT-sfären. Som ni kanske förstår har jag alltså inget som helst intresse för just matlagning. Mitt totala ointresse för att laga mat innebär dock en målkonflikt med min oerhörda aptit och intresse för att äta mat.
Min kära mor har gett mig en kokbok som jag nyttjat då och då under åren den har funnits i min ägo. Då mest för att ta reda på hur man kokar ett ägg, steker pannkakor eller något annat trivialt. Eftersom jag är ensamstående finner jag ingen som helst anledning till att stå i en timme, eller flera timmar, och laga mat till mig själv för att sedan vräka i mig allt på 10 minuter. Det logiska är ju att man käkar när man är hungrig. Eller ska man planera sin hunger i förtid? Därför blir det oftast halvfabrikat, pasta eller snabbmat på Lordens tallrikar. Det är varken bra utifrån ett ekonomiskt eller ett hälsoperspektiv. Ändå är det svårt att ändra på rutinerna.
Faktum är att den ensidiga kosten och för mycket snabbmat inverkar negativt på både självkänsla och pigghet. Efter perioder med för mycket snabbmat i kroppen känner man sig helt enkelt sunkig. Frågan är nu om man kan utveckla ett intresse eller vänja kroppen vid att inte äta så förbaskat mycket? Har snabbmatscirkeln endast med lathet att göra?
För mig har det varit självklart att intressen är något som kommer inifrån. Det har aldrig varit roligt och stimulerande att läsa böcker man har blivit påtvingad. Inte heller har det gått att tvinga mig till ett bilintresse. Flera av mina polare gillar att meka, åka på bilmässor och läsa biltidningar. För mig har det varit omöjligt att få upp ögonen för tjusningen med bilar. Trots att det har tjatats om kolvar, smogmotorer, kardanaxlar och allt vad det heter på diverse fester och i andra sociala sammanhang.
Jag kan väl, trots mina osunda matvanor, inte tillskrivas som fet. Jag är inte heller mellan 13-17 år. Alltså berör inte undersökningen jag nämnde i början av inlägget just mig. Däremot hade jag nog mått ännu bättre fysiskt och psykiskt om man hade inlärt sig sunda matvanor, även som äldre. Förmodligen är det nu för sent för detta. Blev hungrig av att skriva detta inlägg. Man kanske skulle haka på till pizzerian trots allt. Idag med.
onsdag 30 april 2008
Beltane!
Idag infaller Valborgsmässoafton. För de allra flesta är det en högtid där man hälsar våren välkommen. Att man traditionsenligt tänder eldar, eller s.k. majbrasor, grundar sig i modern mening i att man genom eldarna ville skrämma bort onda andar och häxor. Valborg, som har namnsdag den 1:a maj, levde enligt sägnen på 700-talet och blev under Medeltiden lite av en skyddssymbol mot just onda andar.
Ursprungligen är dock Valborgsmässoafton en gammal hednisk tradition som kelterna firade. kelterna firade in maj månad, precis som vi gör nu, och använde sig också av stora eldar. Högtiden kallades för Beltane. På senare år hålls årligen en Beltanefestival på Irland den 30:e april som hyllning till den hedniska livsstilen och högtiden. Valborgsmässoafton är således inte i närheten av en kristen högtid. Tillsammans med midsommar är det just Beltane som ligger mig varmast om hjärtat.
För gemene man har högtiden blivit starkt förknippad med alkohol och fylla. Ungdomar ser högtiden som den självklara festarhelgen och deras föräldrar känner oro för deras ungdomars förehavanden. Lite av en "amatörernas afton" ur ett ungdomsperspektiv. Förr oss som varken är unga längre eller har några barn/ungdomar att oroa oss för, är Valborg egentligen som vilken annan dag som helst.
För ett decennium sedan släppte mitt band vår andra demo. Till saken hör att vi faktiskt hette, eller snarare heter just Beltane. Jag kan inte ta credit för att ha kommit på bandnamnet, men givetvis är det ett av de allra bästa bandnamn jag hört i den genre vi spelar. Även jag har varit ung en gång i tiden och dragit ett par fjortisfyllor på Valborg. På nedanstående bandfoto, som är över tio år gammalt, är Lorden förvisso ingen fjortis. Men som en hyllning till Beltane kan det vara värt att publicera ändå.
Ursprungligen är dock Valborgsmässoafton en gammal hednisk tradition som kelterna firade. kelterna firade in maj månad, precis som vi gör nu, och använde sig också av stora eldar. Högtiden kallades för Beltane. På senare år hålls årligen en Beltanefestival på Irland den 30:e april som hyllning till den hedniska livsstilen och högtiden. Valborgsmässoafton är således inte i närheten av en kristen högtid. Tillsammans med midsommar är det just Beltane som ligger mig varmast om hjärtat.
För gemene man har högtiden blivit starkt förknippad med alkohol och fylla. Ungdomar ser högtiden som den självklara festarhelgen och deras föräldrar känner oro för deras ungdomars förehavanden. Lite av en "amatörernas afton" ur ett ungdomsperspektiv. Förr oss som varken är unga längre eller har några barn/ungdomar att oroa oss för, är Valborg egentligen som vilken annan dag som helst.
För ett decennium sedan släppte mitt band vår andra demo. Till saken hör att vi faktiskt hette, eller snarare heter just Beltane. Jag kan inte ta credit för att ha kommit på bandnamnet, men givetvis är det ett av de allra bästa bandnamn jag hört i den genre vi spelar. Även jag har varit ung en gång i tiden och dragit ett par fjortisfyllor på Valborg. På nedanstående bandfoto, som är över tio år gammalt, är Lorden förvisso ingen fjortis. Men som en hyllning till Beltane kan det vara värt att publicera ändå.
Vad kvällens firande har för oväntade turer har jag ännu liten vetskap om. Men förhoppningsvis blir det lite umgänge i goda vänners lag och kanske så småningom belägring av en uteservering. För er som väljer att fira traditionsenligt genom att besöka en eld, kan ägna en tanke åt denna högtids egentliga ursprung. För att ni ska komma i stämning till det ämnar jag nedan publicera en mycket vacker komposition av den kanadensiska sångerskan och kompositören Loreena McKennitt. Hennes Beltane Fire Dane skickar, stämningsmässigt, er tillbaka till de gamla hedniska kelterna på studs. Enjoy och ha ett trivsamt firande av BELTANE!
måndag 28 april 2008
Nattsvart realism
Igår stod återigen kollektivt filmtittande på agendan. Söndagar är skräddarsydda för den typen av aktivitet. Efter att ha sökt igenom den lokala filmbutikens sortiment enades vi om att hyra Leo, regisserad av den svensk-libanesiske regissören Josef Fares. Tillsammans med Lukas Moodysson är nog Fares den som anses vara svensk films stora påläggskalv. De flesta förknippar nog Josef Fares med filmer som Jalla Jalla! och Kopps. Till skillnad från dessa filmer, som har en ganska lättsam underton, är Leo en nattsvart och blytung realistisk skildring av dagens Sverige.
Filmen kretsar kring tre kompisar, Shahab, Josef och Leo. I filmens inledningsscen firas den sistnämndes 30-årsdag. Allting är frid och fröjd. Leo blir uppvaktad av många kompisar, är ömsesidigt förälskad i sin flickvän och har precis slutat att röka. Kort sagt: Leo är en vanlig kille, vars liv leker. Han är glad, positiv och sympatisk. En bra kille helt enkelt.
På vägen hem från festen förändras dock Leos liv drastiskt. I Stockholmsnatten råkar han och flickvännen Amanda stöta på två gangsters (Jugoslavisk maffia?), som synnerligen oprovocerat förnedrar Amanda och brutalt misshandlar Leo. Trots att paret gör allt för att glida ur den obehagliga situationen på fredligt vis, ger sig inte förövarna. Under förevändningen om att Leo är en "fitta", som ska lära sig att visa respekt, misshandlas paret ännu mer brutalt. Leo får en pistol upptryckt i gommen och det hela slutar med att Leo blir skjuten i benet och flickvännen Amanda i magen. Amanda avlider sedermera på sjukhuset i sviterna av skottlossningen.
Det som Leo och Amanda blir utsatta för är långt ifrån fiktion. Sverige är idag inget säkert land. Innebörden av ordet respekt har på kort tid genomgått en förvandling. Från att vara synonymt med en korrekt och artig behandling av medmänniskor är respekt idag översitteri, makt, våld och terror. Klimatet i våra städer, främst nattetid, främjar många situationer som Leo och Amanda råkar hamna i. Ungdomsgäng, eller som i detta fall, rent kriminella vill sätta sig i respekt. Det kvittar vilka som kommer i deras väg. Som medel använder de oprovocerat och besinningslöst våld, hot och förnedring. Ibland kan det till och med eskalera i mord. Ha fallet Riccardo eller den dödsmisshandel som ägde rum härmoåret där offret sa till förövarna att inte urinera på en husfasad. Eller se för den delen ett avsnitt av Efterlyst som går på torsdagar på tv3.
Givetvis förändrar händelsen Leos liv. Han blir avskärmad och skyller Amandas död på sig själv. Hans kompisar, familj och närhet gör allt för att stötta Leo. Men i en värld där respekt, och att kunna stå upp för sig själv, är synonymt med manlighet och överlevnad, känner sig Leo förfärad över att han inte gjorde något. När sedan varken antidepressiva medel eller psykologens floskler hjälper, börjar det gå utför för Leos verklighetsförankring. Droppen som får bägaren att rinna över är polisens tafatthet. De undanhåller fakta om utredningen, har en allmänt inkompetent inställning och verkar stå maktlösa, precis som i det verkliga livet. Det finns inga utvägar kvar. Leo har bestämt sig för att ta lagen i egna händer och hämnas. Trots att kompisarna råder honom till att inte göra det bestämmer de sig för att ställa upp på sin kompis. De ser ju hela tiden på nära håll hur Leo lider och hur hans liv och personlighet sakta men säkert bryts ner.
En tillfällighet förändrar alltså "en helt vanlig kille" till att sätta sig över lagen och behöva tillämpa öga för öga, tand för tand-metoden. När rättssystemet och samhället sviker finns inte så många andra utvägar. Ett känt ordspråk förtäljer att "våld föder våld" och det är givetvis sant. Men roten till problemet ligger här hos politiker och vuxna, som har tillåtit att samhällsklimatet har blivit på detta vis. För oss som lever i (det oskyddade) samhället är tyvärr inte det här någonting nytt. Leos öde skulle faktiskt kunna vara både ditt och mitt. Det gör att filmen i allra högsta grad berör. Filmen är nattsvart realism, som kanske inte är optimal för ett söndagsbakis nervvrak. Den är dock klart sevärd och ger en bra plattform till eftertanke. Därför tycker jag att ni bör se den. Då får ni också veta hur Leos öde slutar...
Filmen kretsar kring tre kompisar, Shahab, Josef och Leo. I filmens inledningsscen firas den sistnämndes 30-årsdag. Allting är frid och fröjd. Leo blir uppvaktad av många kompisar, är ömsesidigt förälskad i sin flickvän och har precis slutat att röka. Kort sagt: Leo är en vanlig kille, vars liv leker. Han är glad, positiv och sympatisk. En bra kille helt enkelt.
På vägen hem från festen förändras dock Leos liv drastiskt. I Stockholmsnatten råkar han och flickvännen Amanda stöta på två gangsters (Jugoslavisk maffia?), som synnerligen oprovocerat förnedrar Amanda och brutalt misshandlar Leo. Trots att paret gör allt för att glida ur den obehagliga situationen på fredligt vis, ger sig inte förövarna. Under förevändningen om att Leo är en "fitta", som ska lära sig att visa respekt, misshandlas paret ännu mer brutalt. Leo får en pistol upptryckt i gommen och det hela slutar med att Leo blir skjuten i benet och flickvännen Amanda i magen. Amanda avlider sedermera på sjukhuset i sviterna av skottlossningen.
Det som Leo och Amanda blir utsatta för är långt ifrån fiktion. Sverige är idag inget säkert land. Innebörden av ordet respekt har på kort tid genomgått en förvandling. Från att vara synonymt med en korrekt och artig behandling av medmänniskor är respekt idag översitteri, makt, våld och terror. Klimatet i våra städer, främst nattetid, främjar många situationer som Leo och Amanda råkar hamna i. Ungdomsgäng, eller som i detta fall, rent kriminella vill sätta sig i respekt. Det kvittar vilka som kommer i deras väg. Som medel använder de oprovocerat och besinningslöst våld, hot och förnedring. Ibland kan det till och med eskalera i mord. Ha fallet Riccardo eller den dödsmisshandel som ägde rum härmoåret där offret sa till förövarna att inte urinera på en husfasad. Eller se för den delen ett avsnitt av Efterlyst som går på torsdagar på tv3.
Givetvis förändrar händelsen Leos liv. Han blir avskärmad och skyller Amandas död på sig själv. Hans kompisar, familj och närhet gör allt för att stötta Leo. Men i en värld där respekt, och att kunna stå upp för sig själv, är synonymt med manlighet och överlevnad, känner sig Leo förfärad över att han inte gjorde något. När sedan varken antidepressiva medel eller psykologens floskler hjälper, börjar det gå utför för Leos verklighetsförankring. Droppen som får bägaren att rinna över är polisens tafatthet. De undanhåller fakta om utredningen, har en allmänt inkompetent inställning och verkar stå maktlösa, precis som i det verkliga livet. Det finns inga utvägar kvar. Leo har bestämt sig för att ta lagen i egna händer och hämnas. Trots att kompisarna råder honom till att inte göra det bestämmer de sig för att ställa upp på sin kompis. De ser ju hela tiden på nära håll hur Leo lider och hur hans liv och personlighet sakta men säkert bryts ner.
En tillfällighet förändrar alltså "en helt vanlig kille" till att sätta sig över lagen och behöva tillämpa öga för öga, tand för tand-metoden. När rättssystemet och samhället sviker finns inte så många andra utvägar. Ett känt ordspråk förtäljer att "våld föder våld" och det är givetvis sant. Men roten till problemet ligger här hos politiker och vuxna, som har tillåtit att samhällsklimatet har blivit på detta vis. För oss som lever i (det oskyddade) samhället är tyvärr inte det här någonting nytt. Leos öde skulle faktiskt kunna vara både ditt och mitt. Det gör att filmen i allra högsta grad berör. Filmen är nattsvart realism, som kanske inte är optimal för ett söndagsbakis nervvrak. Den är dock klart sevärd och ger en bra plattform till eftertanke. Därför tycker jag att ni bör se den. Då får ni också veta hur Leos öde slutar...
fredag 25 april 2008
Bloggen rullar på
Från början var Lordens blogg ett testprojekt där jag tänkte vädra lite åsikter och "skriva av mig" om livet i allmänhet och samhället i synnerhet. Hade inte tänkt på att den skulle bli speciellt långvarig, utan bloggen var snarare menat som en liten knäpp på näsan till alla vanliga bloggare som delar med sig av sina meningslösa liv. Själv ville jag bidra med en lite mer insiktsfull blogg med en lite samhällsbitter touch. Nästan hundra inlägg senare rullar bloggen fortfarande på. Det är kul att innehållet verkar tilltala, eller åtminstone intressera flera läsare än jag från början hade tänkt mig.
På frågan om hur ofta ni läser bloggen svarar 12 stycken att den läses dagligen. Nio stycken läser den flera gånger i veckan. Ett ganska bra resultat, eftersom bloggen inte marknadsförs i kommersiellt syfte. Ambitionen var att attrahera en liten initierad krets och att kunna föra en sansad och saklig debatt kring samhälleliga fenomen på mikro eller makronivå. Det har, med facit i hand, lyckats ganska så bra.
Resultatet av enkätfrågan stämmer ganska så bra överens med den statistik som finns kring bloggen. Fram till idag har bloggen över 7800 sidvisningar. Medelantalet har oftast legat runt 25 unika besökare per dag, oftast runt 30. Toppen har varit på 70 unika per dag. De senaste dagarna har dock besöksantalet reducerats en aning. Den troligaste orsaksförklaringen borde vara vårvädret. Vem orkar sitta inne och läsa bloggar när solen skiner och det spritter i kroppen av vårkänslor?
Nu nalkas sommartider. Trogna läsare lär resa iväg på semester, så även Lorden. Trots det kommer jag inte att ge upp bloggandet. Målet är att som nu, uppdatera bloggen minst några gånger i veckan. Om bloggen inte uppdateras under sommaren med samma frekvens beror det troligen på att Lorden är på turné. Men hav förtröstan! Om Lorden slutar att blogga, kommer ni att underrättas.
Fram till sommaren är det meningen att bloggen ska hållas vid liv i vanlig ordning. Varje dag (helst) ska något nytt finnas att läsa på bloggen. Någon kommentar, inlägg, fråga eller lista. Så fortsätt att hålla er uppdaterade. Ni får gärna komma med idéer och önskemål om det är något ni saknar på bloggen. En sak är emellertid säker. Bloggen kommer inte att förvandlas till en dagbok över mitt liv och de händelser som jag dagligen möter. Bloggen kommer främst att fortsätta att behandla generella samhällsfenomen, men eftersom Lorden och alla vi andra är en del av samhället så är det klart att vissa inlägg ibland kommer att innefatta vardagliga och subjektiva händelser av privat karaktär. Säkert är i alla fall att Lordens Blogg rullar på!
När björkarna susar och ängarna blommar, känner jag att svenska sommaren ska komma.
Väl mött!
Manu Propria, nådens år 2008
Lord Apgar
Edit: Grattis syrran, 32 år idag!
På frågan om hur ofta ni läser bloggen svarar 12 stycken att den läses dagligen. Nio stycken läser den flera gånger i veckan. Ett ganska bra resultat, eftersom bloggen inte marknadsförs i kommersiellt syfte. Ambitionen var att attrahera en liten initierad krets och att kunna föra en sansad och saklig debatt kring samhälleliga fenomen på mikro eller makronivå. Det har, med facit i hand, lyckats ganska så bra.
Resultatet av enkätfrågan stämmer ganska så bra överens med den statistik som finns kring bloggen. Fram till idag har bloggen över 7800 sidvisningar. Medelantalet har oftast legat runt 25 unika besökare per dag, oftast runt 30. Toppen har varit på 70 unika per dag. De senaste dagarna har dock besöksantalet reducerats en aning. Den troligaste orsaksförklaringen borde vara vårvädret. Vem orkar sitta inne och läsa bloggar när solen skiner och det spritter i kroppen av vårkänslor?
Nu nalkas sommartider. Trogna läsare lär resa iväg på semester, så även Lorden. Trots det kommer jag inte att ge upp bloggandet. Målet är att som nu, uppdatera bloggen minst några gånger i veckan. Om bloggen inte uppdateras under sommaren med samma frekvens beror det troligen på att Lorden är på turné. Men hav förtröstan! Om Lorden slutar att blogga, kommer ni att underrättas.
Fram till sommaren är det meningen att bloggen ska hållas vid liv i vanlig ordning. Varje dag (helst) ska något nytt finnas att läsa på bloggen. Någon kommentar, inlägg, fråga eller lista. Så fortsätt att hålla er uppdaterade. Ni får gärna komma med idéer och önskemål om det är något ni saknar på bloggen. En sak är emellertid säker. Bloggen kommer inte att förvandlas till en dagbok över mitt liv och de händelser som jag dagligen möter. Bloggen kommer främst att fortsätta att behandla generella samhällsfenomen, men eftersom Lorden och alla vi andra är en del av samhället så är det klart att vissa inlägg ibland kommer att innefatta vardagliga och subjektiva händelser av privat karaktär. Säkert är i alla fall att Lordens Blogg rullar på!
När björkarna susar och ängarna blommar, känner jag att svenska sommaren ska komma.
Väl mött!
Manu Propria, nådens år 2008
Lord Apgar
Edit: Grattis syrran, 32 år idag!
onsdag 23 april 2008
Samuel Huntington och konfliktteori
Den amerikanske statsvetaren och professorn Samuel P Huntington (f. 1927) vållade stor debatt när han 1996 släppte sin bok The Clash of Civilizations - Remaking of World Order, eller Civilisationernas kamp: mot en ny världsordning, som boken heter översatt på svenska.
I boken redogör Huntington för hur världsliga konflikter har uppstått efter det kalla kriget och hur de kommer att se ut i framtiden. Huntington menar att nationella konflikter har spelat ut sin roll. Istället kommer konflikterna i framtiden att bestå mellan olika civilisationer. I Huntingtons terminologi innebär civilisationer främst kulturer och världsreligioner. Det är alltså, enligt Huntington, inte nationella dispyter och angelägenheter som kommer att leda till konflikt i framtiden. istället är det skillnander mellan världens olika kulturella idésystem och världsreligioner som kommer att utlösa konflikter. Huntingtons uppdelning av världens civilisationer ser ut enligt följande:
Vissa civilisationer löper större risk att hamna i konflikt med varandra än andra. Det största konflikthotet ligger, enligt Huntington, mellan den västliga civilisationen, som skandinavien, (väst)Europa och Nordamerika tillhör och Islam. Även den ortodoxa civilisationen löper stora risker att hamna i konflikt med den muslimska. Kina, med sin konfucianism riskerar att hamna i konflikt med oss i väst och med Islam. Den Sydamerikanska civilisationen löper, enligt Huntington, endast risk att hamna i konflikt med USA. Även den sydafrikanska civilisationen riskerar att hamna i konflikt med Islam.
Huntingtons teser är i och för sig inte nya. Beroende på vilken historiesyn man anammar kan man med lätthet finna att konflikter tidigare bestått mellan just civilisationer. Det 30-åriga kriget, exempelvis kan ses som ett religionskrig lika gärna som ett maktpolitiskt. Det speciella med Huntingtons tes är dock att han uteslutande ser civilisationernas religiösa och kulturella skillnader som orsaksförklaringar till internationella konflikter.
Som stöd till sin tes anger Huntington konflikterna på Balkan (tidigt 90-tal) och oroligheterna i Tjetjenien. Även Indien-Pakistan-konflikten kan ses som stöd för Huntingtons tes. Men det Huntington förutspådde har faktiskt fortsatt. Europa försöker ena sig ännu mer och spänningen mellan olika civilisationer trappas upp. Huntingtons bok kom också innan elfte september-attackerna, men även denna händelse stöder ju onekligen Huntingtons teorier. Samma sak med Serbien- Kosovo- konflikten. Ryssland tar (givetvis) det ortodoxa Serbiens parti mot det muslimska Kosovo...
Kritiken mot Huntingtons teorier är att hans teser inte kan appliceras på alla konflikthärdar...än. Huntington ifrågasätts ständigt eftersom hans teorier i förlängningen skulle innebära att utopin om det mångkulturella samhället, där civilisationerna lever sida vid sida från början, är dömt att misslyckas. Och att säga något sådant tycks vara det ondaste man kan säga, inte utanför Europa, men väl inannför. Huntington har vid något tillfälle påpekat att den sydamerikanska massinvandringen som sker till USA, främst via Mexico kommer att splittra nationen och leda till ökad segregation och inre konflikter i landet. Kollar man på gängbildning, segregering och samhällsklimat i USA, så får man anta att det ligger lite i Huntingtons ståndpunkt.
Huruvida Huntington har rätt eller inte är upp till var och en att begrunda. Men nog är hans teser intressanta, då man faktiskt kan applicera dem på i princip alla moderna konflikter. Man kan också ha hans tankar i åtanke när Sverige bygger nya moskéer (nu näst i Skärholmen), ger statligt bidrag för att utbilda Imamer och mottar 100 000 "flyktingar" per år, de allra flesta muslimer. Men Huntington har säkert fel. Tiden lär väl utvisa...
I boken redogör Huntington för hur världsliga konflikter har uppstått efter det kalla kriget och hur de kommer att se ut i framtiden. Huntington menar att nationella konflikter har spelat ut sin roll. Istället kommer konflikterna i framtiden att bestå mellan olika civilisationer. I Huntingtons terminologi innebär civilisationer främst kulturer och världsreligioner. Det är alltså, enligt Huntington, inte nationella dispyter och angelägenheter som kommer att leda till konflikt i framtiden. istället är det skillnander mellan världens olika kulturella idésystem och världsreligioner som kommer att utlösa konflikter. Huntingtons uppdelning av världens civilisationer ser ut enligt följande:
Vissa civilisationer löper större risk att hamna i konflikt med varandra än andra. Det största konflikthotet ligger, enligt Huntington, mellan den västliga civilisationen, som skandinavien, (väst)Europa och Nordamerika tillhör och Islam. Även den ortodoxa civilisationen löper stora risker att hamna i konflikt med den muslimska. Kina, med sin konfucianism riskerar att hamna i konflikt med oss i väst och med Islam. Den Sydamerikanska civilisationen löper, enligt Huntington, endast risk att hamna i konflikt med USA. Även den sydafrikanska civilisationen riskerar att hamna i konflikt med Islam.Huntingtons teser är i och för sig inte nya. Beroende på vilken historiesyn man anammar kan man med lätthet finna att konflikter tidigare bestått mellan just civilisationer. Det 30-åriga kriget, exempelvis kan ses som ett religionskrig lika gärna som ett maktpolitiskt. Det speciella med Huntingtons tes är dock att han uteslutande ser civilisationernas religiösa och kulturella skillnader som orsaksförklaringar till internationella konflikter.
Som stöd till sin tes anger Huntington konflikterna på Balkan (tidigt 90-tal) och oroligheterna i Tjetjenien. Även Indien-Pakistan-konflikten kan ses som stöd för Huntingtons tes. Men det Huntington förutspådde har faktiskt fortsatt. Europa försöker ena sig ännu mer och spänningen mellan olika civilisationer trappas upp. Huntingtons bok kom också innan elfte september-attackerna, men även denna händelse stöder ju onekligen Huntingtons teorier. Samma sak med Serbien- Kosovo- konflikten. Ryssland tar (givetvis) det ortodoxa Serbiens parti mot det muslimska Kosovo...
Kritiken mot Huntingtons teorier är att hans teser inte kan appliceras på alla konflikthärdar...än. Huntington ifrågasätts ständigt eftersom hans teorier i förlängningen skulle innebära att utopin om det mångkulturella samhället, där civilisationerna lever sida vid sida från början, är dömt att misslyckas. Och att säga något sådant tycks vara det ondaste man kan säga, inte utanför Europa, men väl inannför. Huntington har vid något tillfälle påpekat att den sydamerikanska massinvandringen som sker till USA, främst via Mexico kommer att splittra nationen och leda till ökad segregation och inre konflikter i landet. Kollar man på gängbildning, segregering och samhällsklimat i USA, så får man anta att det ligger lite i Huntingtons ståndpunkt.
Huruvida Huntington har rätt eller inte är upp till var och en att begrunda. Men nog är hans teser intressanta, då man faktiskt kan applicera dem på i princip alla moderna konflikter. Man kan också ha hans tankar i åtanke när Sverige bygger nya moskéer (nu näst i Skärholmen), ger statligt bidrag för att utbilda Imamer och mottar 100 000 "flyktingar" per år, de allra flesta muslimer. Men Huntington har säkert fel. Tiden lär väl utvisa...
måndag 21 april 2008
(Frihets)Lista!
Av princip är jag egentligen emot s.k. frågeslistor som florerar på Internet. Men när Big B deklarerade på sin blogg att han ville se just Lorden svara så är det klart att han ställer upp.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
I dalen flyger ögonblickets förvirrade handlingar...(Tomas Tranströmer, dikt, Stenarna)
2 . Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luft. Meningslöst att grabba luft om man inte åker i ungefär 90 km/h med en bil och sträcker ut sin kupade hand genom fönsterrutan. Då får man nämligen det perfekta fiktiva bröstet...
3. Vad var det senaste du såg på tv?
World Poker Tour (igår natt)
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
23:04 (rätt svar 23:14)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Neil Youngs senaste platta
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Svettade ur mig en helgs osunda leverne och ångest genom ett 7 km långt löppass.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Ett gruppfoto från Kalles 27-årsfest
8. Vad har du på dig?
Svarta träningsbrallor och bar överkropp. Nyduschad och ensam i hemmet som jag är.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Last night I dreamt that somebody loved me...Eller nå´t.
10. När skrattade du senast?
Det var igår. Fem medelålders och bakfulla grabbar hyrde den mediokra filmen Mr Woodcock i lättsamhetens tecken. Vissa skruvade scener. Dålig humor förvisso, men här har ni filmens roligaste klipp:
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En stor filmtavla med en galen Jack Nicholson från filmen Gökboet hänger ovanför min säng. Filmen är mycket bra, och mannen som sover i sängen är också lite galen ibland.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ser konstiga saker varje dag. Tanten på närbutiken med cigg i mungipan som demonstrativt blockerade vägen för alla kunder var lite konstig.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Utmaning? Vet inte ens varför jag bemödar mig att svara på detta fjortispåhitt. Skyller på Big B. Men för att svara rakt: jag gillar den inte.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Förutom Woodcock då, andra halvan av Bourne Identity. Hann precis lagom hem till att TV4 hade kört sitt sjok av nyheter och reklam mitt i filmen.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Ett liv antar jag. Skulle vilja resa endel. Bara leva livet. Investera i fastigheter också troligtvis.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Har dokumenterat mina dagliga förehavanden sedan 1998. Lordens memoarer kan bli en en framtida "best seller". Eller inte.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Hypotetiska och helt orealistiska frågor kräver sitt svar. Givetvis skulle världen släckas ner och tillsammans med 1000 unga flickor skulle Lorden få möjlighet att skapa en helt ny civilisation. För att ta Sven Invars slagdänga till en helt ny nivå: Börja om från början, börja om på nytt!
18. Tycker du om att dansa?
Jag dansar aldrig nykter. Knappt ens onykter nuförtiden.
19. George Bush?
Ser ut som Nicke Nyfiken. Världspolitik är dock inga enkla saker. Den som tror att tiden efter George Bush kommer att bli mer stabil eller bättre kan nog börja tänka om. Same difference. USA:s tid som hegemoni har sedan en tid börjat rinna ut. Givetvis föraktar jag Bush, men om ni tror att någon muslimsk alternativt konfuciansk hegemonisk erövrare är en bättre ersättare till Bush så får ni nog tänka om.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Ge upp. Inte tänkt på alls. Om jag blir pappa så får nog modern vara med och bestämma ganska mycket i denna frågan. Det är enklare att säga vad de inte ska heta.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Jodå, Sverige har dock varit det bästa landet att vara bosatt i förut. Det är jag övertygad om.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
It´s full up here, but you can always try downstairs!
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Ingen. Nu är det slut med fånerierna. Är dessutom vansinnig. Min dator beter sig som en fåntratt.
1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
I dalen flyger ögonblickets förvirrade handlingar...(Tomas Tranströmer, dikt, Stenarna)
2 . Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Luft. Meningslöst att grabba luft om man inte åker i ungefär 90 km/h med en bil och sträcker ut sin kupade hand genom fönsterrutan. Då får man nämligen det perfekta fiktiva bröstet...
3. Vad var det senaste du såg på tv?
World Poker Tour (igår natt)
4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
23:04 (rätt svar 23:14)
5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Neil Youngs senaste platta
6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Svettade ur mig en helgs osunda leverne och ångest genom ett 7 km långt löppass.
7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
Ett gruppfoto från Kalles 27-årsfest
8. Vad har du på dig?
Svarta träningsbrallor och bar överkropp. Nyduschad och ensam i hemmet som jag är.
9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
Last night I dreamt that somebody loved me...Eller nå´t.
10. När skrattade du senast?
Det var igår. Fem medelålders och bakfulla grabbar hyrde den mediokra filmen Mr Woodcock i lättsamhetens tecken. Vissa skruvade scener. Dålig humor förvisso, men här har ni filmens roligaste klipp:
11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
En stor filmtavla med en galen Jack Nicholson från filmen Gökboet hänger ovanför min säng. Filmen är mycket bra, och mannen som sover i sängen är också lite galen ibland.
12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ser konstiga saker varje dag. Tanten på närbutiken med cigg i mungipan som demonstrativt blockerade vägen för alla kunder var lite konstig.
13. Vad tycker du om den här utmaningen?
Utmaning? Vet inte ens varför jag bemödar mig att svara på detta fjortispåhitt. Skyller på Big B. Men för att svara rakt: jag gillar den inte.
14. Vilken var den senaste film du såg?
Förutom Woodcock då, andra halvan av Bourne Identity. Hann precis lagom hem till att TV4 hade kört sitt sjok av nyheter och reklam mitt i filmen.
15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Ett liv antar jag. Skulle vilja resa endel. Bara leva livet. Investera i fastigheter också troligtvis.
16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Har dokumenterat mina dagliga förehavanden sedan 1998. Lordens memoarer kan bli en en framtida "best seller". Eller inte.
17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Hypotetiska och helt orealistiska frågor kräver sitt svar. Givetvis skulle världen släckas ner och tillsammans med 1000 unga flickor skulle Lorden få möjlighet att skapa en helt ny civilisation. För att ta Sven Invars slagdänga till en helt ny nivå: Börja om från början, börja om på nytt!
18. Tycker du om att dansa?
Jag dansar aldrig nykter. Knappt ens onykter nuförtiden.
19. George Bush?
Ser ut som Nicke Nyfiken. Världspolitik är dock inga enkla saker. Den som tror att tiden efter George Bush kommer att bli mer stabil eller bättre kan nog börja tänka om. Same difference. USA:s tid som hegemoni har sedan en tid börjat rinna ut. Givetvis föraktar jag Bush, men om ni tror att någon muslimsk alternativt konfuciansk hegemonisk erövrare är en bättre ersättare till Bush så får ni nog tänka om.
20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Ge upp. Inte tänkt på alls. Om jag blir pappa så får nog modern vara med och bestämma ganska mycket i denna frågan. Det är enklare att säga vad de inte ska heta.
22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Jodå, Sverige har dock varit det bästa landet att vara bosatt i förut. Det är jag övertygad om.
23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
It´s full up here, but you can always try downstairs!
24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Ingen. Nu är det slut med fånerierna. Är dessutom vansinnig. Min dator beter sig som en fåntratt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)