Maud Olofsson har studerat!

Nyheten slog ned som en bomb på det nya året. Maud Olofsson har studerat, något hon inte gjort sedan gymnasietiden i början av 70-talet. Äntligen! Olofsson har tittat på "föregångslandet" USA, som har ett erkänt uselt skolsystem, där vissa elever får betygsätta sina lärare. Nu vill Olofsson även att Sveriges elever ska betygsätta lärare. Betygen ska dessutom vara lönegrundande.

Det har sedan länge skett en avreglering av den svenska skolan. Med den maniska devisen att konkurrens ökar kvaliteten i skolan har man låtit friskola efter friskola få slå sig in på kunskapsmarknaden. Men hur gick det? Effekten blev den motsatta. Kvaliteten har minskat; svenska elever hamnar gång på gång långt efter i internationella kunskapsmätningar. Det finns givetvis flera orsaker till detta, men avregleringen och förvandlingen av skolan från pedagogisk kunskapsinstiution till vinstdrivande företag har varit den enskilt största.

Den ökade konkurrensen har inneburit att det har blivit huggsexa om eleverna mellan skolorna. Varje elev är värd en stor summa pengar. Ett privat företag har knappast ökad kunskapsutveckling som högsta mål. Det viktigaste för ett företag är att gå med vinst. Det får man lära sig på mellanstadiet. En tioåring skulle alltså kunna räkna ut att skolan knappast kan gynna en allmän kunskapsutveckling i ett samhälle.

Friskolorna gör alltså allt för att locka elever till sina skolor eftersom de vill göra vinst. För att locka dagens ungdomar erbjuder man egen dator, körkort och att skolmaten erbjuds på restauranger som ligger intill skolan. Detta är givetvis dyrt. Med samma enkla mellanstadieekonomiska resonemang förstår man att resurser måste omfördelas. För att hålla nere lönekostnaderna erbjuder man "lärarfria" eftermiddagar, skolkurator och skolsyster en gång i veckan och givetvis ett stort utbud av outbildade lärare. I förlängningen degenereras skolans viktigaste samhälleliga uppgift: att förmedla kunskap.

Samtidigt som obehöriga lärare får sätta betyg på eleverna tittar allt fler föräldrar och elever, som i det nya skolsystemet likaväl kan benämnas som kunder, efter "skolor" som har högt betygssnitt. Den skola med högt betygssnitt blir givetvis attraktiv. I praktiken innebär detta ett tryck från ledarhåll på lärarna att sätta höga betyg. Idag har vi redan en sådan betygsinflation att betygen har spelat ut sin roll som effektivt mätinstrument. Dessa signaler kommer från universiteten som märker oerhörda (kunskaps)skillnader mellan elever som egentligen, enligt betygen, ska besitta samma kompetens. På vissa skolor fungerar även höga betyg som lönegrundande argument.

Som man förstår krävs det oerhörda insatser för att få bukt med den svenska skolan. Maud Olofssons förslag är alltså uppochnedvända världen: det ska inte längre enbart vara lärarna som sätter betyg, utan nu också eleverna. Tänk er detta scenario: en duktig lärare som ställer krav på sina elever och inte sätter betyg på dessa för "att vara schysst" blir givetvis inte lika populär som den snälle som sätter höga betyg eller som låter eleverna sluta 20 minuter tidigare varje gång. Vem av dessa är bäst lärare? Vem ska ha bäst lön? I vilken annan bransch sätter arbetare betyg på sina chefer? Maud Olofssons brist på analytisk förmåga kanske man kan hämta från hennes egen skoltid, som endast innefattar en gymnasial examen. Och som dessutom inte avlades med särskilt imponerande betyg.

Givetvis ska elever, skolledning och lärare ha en god interaktion och skolcheferna/rektorerna bör höra alla parter för att göra en rättvis lönebedömning, men att låta enbart elevernas betyg vara lönegrundande är ju ren idioti. Förmodligen gör denna innovation att läraryrket (som är ett väldigt viktigt yrke) blir ännu mera oattraktivt i framtiden. Vilka gynnas av det? Kanske företagen, men knappast samhället. Jag vill även poäntera att friskolor i sig inte nödvändigtvis vara av ondo. Pedagogiska meningsskiljaktigheter kan finnas, men det är de vinstdrivande skolorna som bör motarbetas. Det är inte längre personer med en pedagogisk vision som styr skolorna, utan renodlade företagsmän och säljare. Det kanske vi ska göra raketen på?

Avslutningsvis vill jag visa en länk där en "lärare" (på en friskola) "undervisar" sina elever. Läraren har jobbat i ett år på skolan (NTI-gymnasiet i Stockholm). Man kan undra vad denne egentligen lär sina elever. Känns det konstigt att Sverige halkar efter internationellt? Följ länken och glöm inte att titta på filmsnutten efter texten. God fortsättning!

http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/504200-larare-skrek-konsord-till-elever

Gott nytt år!

Jaha, jag får väl börja detta inlägg som jag har börjat de senaste årens nyårshälsningar: Årena går, de ligger som vrak på botten! I år bär orden extra legitimitet då dess upphovsrättsman, Plura i Eldkvarn, har gått och blivit kommersiellt gångbar.

2010 är väl knappast ett år bättre, eller mer intressant än något annat. Det kan ändå vara fruktbart att göra en liten sammanfattning utifrån ett subjektivt perspektiv. Nedan presenteras Lordens helt egna åsikter i listform om året som vi nu tar farväl av.

Årets hetsjakt 1: Vargjakten. Lämna djuren ifred!

Årets hetsjakt 2: Lars Vilks. Ständigt sovandes med sin yxa bredvid sängen.

Årets duo: Christer Sjögren och Thorsten Flinck.

Årets död: Socialdemokratin.

Årets apologet(er): det etablerade mediedrevet.

Årets tråkigaste happening: Nobelfesten.

Årets hyckleri: "Vi gillar olika- kampanjen"

Årets kändisbortgång: Dio.

Årets pajas: Personen som stal min mobiltelefon.

Årets lekstuga: Sveriges riksdag.

Årets grinolle: Glenn Beck

Årets modeord 1: Sälj.

Årets modeord 2: Avreglering.

Årets modeord 3: Entreprenör.

Årets viktigaste: Att vara "comittad" till målet.

Årets mest väntade: Terrordåd i Sverige

Årets mest sorgliga: TV-sportens OS-krönika. Ingen får mig att böla så som Anders Blomquist och Jacob Hård i extas.

Årets spel: Mahjong

Årets sport: Discgolf

Årets fråga: "Vad betyder Bomba Klat?"

Nu önskar jag alla läsare ett riktigt gott nytt år! Man längtar till vår och sommar. Bara fyra-fem månader kvar...

Jämlikhetsanden och det liberala förfallet

Många anser att samhällskunskap inte är en vetenskap. Vad som är rätt eller fel är ofta ideologiskt betingat. Därför känns det extra skönt med en vetenskaplig bok som så långt som möjligt strävar efter att ge en objektiv bild av det budskap man presenterar.

Jämlikhetsanden (Richard Wilkinson och Kate Pickett) är en oerhört intressant vetenskaplig bok som både syftar till att påvisa samband mellan jämlikhet och välfärd och till att ge orsaksförklaringar till västvärldens moras.

I boken utgår författarna från västvärldens rika länder och belägger sakligt och metodiskt utifrån samhällets alla sfärer att ju större jämlikhet det finns, desto större välfärd. Det är oerhört fascinerande att se att detta samband verkligen kan appliceras på allt: psykisk hälsa, missbruk, förväntad livslängd, fetma, våld, utbildningsresultat och tonårsfödslar.

Jag vill återigen understryka att detta inte är ogrundade politiska slutsatser, utan författarna har sammanställt all tillgänglig forskning och statistik i ärendena och kommit fram till detta samband. Att resultatet blev så tydligt är något som tycks ha över överraskat bokens författare.

I bokens diagram som visar ett index för hälsorelaterade och sociala problem i västvärlden ses tydliga samband. Ju högre inkomstskillnad desto sämre välfärd. USA är överlägset det land som har störst inkomstskillnader och också sämst välfärd. Sverige ligger bra till, men vi blir ofta slagna av Finland och Japan.

Det trista i sammanhanget är att Sverige blir mer ojämlikt för var dag som går. Därmed minskar också vår välfärd successivt. Det är tydligt att politiker återigen blundar för realpolitiken och låter ideologi gå före verklighet. Det är nämligen ingen hemlighet att det liberala paradigmet har dominerat hela västvärlden under efterkrigstiden. Liberalismen sätter individ före kollektiv och i det land som tydligast har anammat denna ideologi, USA, är också ojämlikheten störst, fördumningen tydligast och välfärden lägst.

I Sverige dominerar också de liberala tankarna. En tro på effektivitet, valfrihet och företagande har blivit allsmäktig för gemene man i Sverige. Till och med det gamla arbetarpartiet Socialdemokraterna har lagt sig platt för liberalismen och dragit sig mot den mittersta och liberala idésfären. Marknaden har blivit lösningen på allt. Alla som är något insatta i ekonomi vet att det ofta blir tvärtom gällande kvaliteten och framför allt med jämställdheten.

Lorden är givetvis för företagande, men vissa sfärer i samhället är INTE ämnade att kapitaliseras. Ett barn kan räkna ut att marknaden splittrar ett samhälle. Kvalitet och människors välfärd får stå tillbaka för giriga företags hunger och försök till vinstmaximering. Ett företags primära uppgift är att gå med vinst. Det handlar om att rationalisera (i praktiken innebär det exempelvis att anställa outbildad personal och lönedumpa, ge anställda sämre trygghet och arbetsvillkor och låta människor få ut så lite som möjligt för sin betalning). Vi får ett ganska vidrigt säljsamhälle där överkonsumtion och egoism går före gemenskap och sammanhållning.

Regeringen Reinfeldt ökar medvetet klyftorna i samhället. Med retoriken om att alla har fått mer i plånboken lyckas de lura en stor oinsatt del av Sveriges befolkning. Vad gör två hundralappar mer i månaden för skillnad för en sjuksköterska när en VD eller en säljare tjänar 100-tals mer i månaden? När sjuksköterskan tror att hon har gynnats har samhället i själva verket missgynnats enormt. Det framkommer inte minst i jämlikhetsanden. Vad vill vi ha för samhälle? Ett käckt säljsamhälle där man gör "raketen" varje morgon för att människan ska konsumera ännu mer?

Sverige hade ett folkhem som var vida känt för sin solidariska lönepolitik sitt kollektiva tänkande och sin enorma välfärdskvalitet. På bara några årtionden har det nu raserats. Vi är på väg att göra den resa som USA inledde några årtionden före oss. Vi kan räkna med att vi inom några år har samma jämlikhetsklyftor som USA. Vi kan därmed också räkna med samma typ av samhällsproblem som nu är oerhört tydliga i det landet.

Sverige har idag den mest liberala skolformen där det är enklare att tjäna pengar på elever än i självaste USA. Vi har sålt ut apoteket, sjukvården och bilprovningen. Har resultaten blivit bättre? Allt pekar i motsatt riktning. Svenska skolresultat är internationellt mediokra från att ha varit världsledande. Svensk sjukvård är i stor kris med vårdköer och allmänt kaos. De riktigt rika kan givetvis konsultera någon flashig privatklinik. Nyligen menade självaste professor Leif GW Persson att även polisen borde privatiseras. Hur fan tänker man då? Ska polisen i framtiden ha ett morgonmöte där man peppar och skriker till varandra att man ska nå målet med att trakassera och gripa 70 stycken denna dag. Polisen ska väl ändå representera staten? Inte ett privat företag?

Jämlikhetsanden är en bok som alla bör läsa. Den kommer säkerligen att avfärdas som kommunistpropaganda av den liberala högern. Alla som känner mig vet att jag verkligen inte är någon kommunist. Det får dock vara någon måtta på dumheten i världen. 9/10 utsläppskvoter till jämlikhetsanden.

Slutligen kan man konstatera att det nyligen har varit ett klimatmöte i Mexico. Västvärlden lever långt över världens resurstillgångar. Kanske borde man fundera lite över sin konsumtion. Med det liberala paradigmet där marknaden styr blir det omöjligt. Lyssna på detta pepptalk som ett företag har på daglig basis. Det syftar till ännu mera konsumtion. Allvarligt talat, säger inte detta en hel del om vår tids idéer?

Finns det inga svenskar?

Tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, men de har i alla fall "rört om i grytan" i och med sitt inträde i riksdagen. Att ett "nationalistiskt" parti har fått tillträde till det politiska finrummet har blivit en nagel i ögat på de etablerade politikerna. Under lång tid har nämligen etablissemanget deklarerat att det är något fult att vara stolt över sitt land och sitt ursprung. Om man kommer från Sverige vill säga.

Idag är Sverige ett mångkulturellt land och alla invandrade människor ska få sin egen kultur tillgodosedd i sitt nya hemland. Man ska även få hylla sitt eget "ursprungsland" hejdlöst. Det är givetvis naturligt. Och positivt. Det är inget fel med att bejaka sitt ursprung. Personligen anser jag mig själv vara svensk. Med en svensk historia och med nedärvda svenska traditioner som givetvis har format den jag är till stor del. Jag är stolt över mitt ursprung och över mina förfäders historiska kampinsats. Det är nämligen tack vare dem som vi haft en stark utveckling och blivit ett välfärdsland i Sverige.

Tyvärr har vår befolkning blivit så håglös att denne knappt vågar erkänna sin stolthet över sitt land och sitt folk. Vi är väl ett folk och en folkgrupp precis som alla andra? Precis som det finns engelsmän, afghaner, brasilianare, turkar och greker borde det väl rimligtvis finnas svenskar? Alla verkar inte "tycka" så. Den senaste i raden att förneka att det finns något som kan kallas svenskar är självaste statsminister Fredrik Reinfeldt. Jag vet ärligt talat inte hur det har kunnat bli på detta sätt i vårt debatt- och samhällsklimat. Många verkar dock ha fått nog. Om Reinfeldt ska ha denna retorik i den offentliga debatten kan han nog räkna med att göra sina motståndare i SD ännu starkare i nästa val. I klippet ni nu ska få se förnekar Reinfeldt att det finns en folkgrupp som kan kallas svenskar. Eller, svensken är tydligen en "svårdefinierbar" grupp. Jag vet inte, vad ska jag kalla mig, och vad ska du kalla dig? Norsk, grekisk eller mångetnisk?

Covertrenden

Trender går i cykler. Detta utnyttjas givetvis av nöjesbranschen. En klädkod som sedan länge varit uppfunnen kan helt plötsligt få en renässans och tidigare utgivna musikhits kan återanvändas. Allt för att tjäna pengar på gamla uppfinnares uppfinningar. Det är egentligen inget fel. Det som stör mig är dock att dagens rotlösa ungdomar inte har en aning om att den kultur de anammar egentligen tillhör en annan tid. Som exempel kan nämnas hiten behind blue eyes, som för ett par år sedan släpptes med NU-metal-bandet Limp Bizquit. Den blev väldigt populär, men få visste att "The Who" var de egentliga kreatörerna bakom låten. Lika lite visste folk att slingan i en Eminem-låt egentligen återanvändes från en gammal DIO-sång. (R.I.P DIO!)

"Så mycket bättre" på tv4 har blivit en succé. Programidén bygger på att kända artister ska tolka varandras låtar. Jag ska villigt erkänna att jag gillar konceptet. Covers kan vara skitbra. Artisterna i programmet har varit relativt folkkära. De som inte var det innan har säkerligen blivit det nu. Jag gillar också att artisterna försöker göra egna tolkningar av kollegornas låtar och inte kopiera rakt av. Plura har jag gillat i många år. Det är en artist som säkerligen har gått hem i stugorna, trots att han är dömd för ringa narkotikabrott. Bra så.

En av artisterna har jag ganska svårt för. Det är Christer Sandelin. Men eftersom jag är en mogen man så dömer jag inte hans musik efter person. Christer har fått fram en av tidernas bästa poplåt på svenska "Dover Calais". Det kan ingen ta ifrån honom. Lars Berghagen gjorde en ok version av låten i TV-formatet. Berghagen är en erkänt duktig mysfarbror. Problemet är bara att han inte är ensam om att ha tolkat Sandelins gamla klassiker. För dryga 20 år sedan gjorde nämligen geniet Ernst Hugo Järegård detsamma. Det är så en personlig tolkning och en cover kan och ska låta. Alla som tror att konceptet "så mycket bättre" är nytt och fulländat bör ta en lyssning på Ernst Hugos version. Går den att slå? Nej, jag tänkte väl det. För många är du glömd Järegård, men Lorden minns dig ännu. Jag njuter av din tolkning; du får Sandelins text att bli poetisk. Enjoy!

Demokratisk censur?

Jag tillhör förmodligen den första IT-generationen. I början av 90-talet fick jag förmånen att testa på att "surfa" för första gången. En helt ny värld öppnades. Det var så fascinerande att jag, som obstinat högstadieelev, självmant valde att stanna kvar i skolans datasal för att utforska cyberrymden efter skoltid. Jag har genomlevt de första webchattarna, de första hemsidorna och alla olika communities som kommit och gått sedan dess. Internet har därefter varit ett naturligt inslag i min vardag. Lika självklart som TV:n för generationen före mig.

Idag lever nästintill alla med datorn som sin kanske närmaste vän. Världen har krympt och vi fylls med en oerhörd mängd information och desinformation varje dag. Nätet har blivit ett alternativt kommunikationsmedium. Datorns genomslag har idag större påverkan än TV:ns dito för drygt femtio år sedan. Som opinionsbildare är den oslagbar.

I en tid då traditionell media har större makt än någonsin har samtidigt alternativa medier (via datan) fått ett allt större inflytande. Bloggar, youtube, chatforum osv utgör en ytterst viktig kanal för opinionsbildningen i samhället. Vårt nya riksdagsparti Sverigedemokraterna menar till och med att de aldrig hade nått riksdagen om inte Internet hade funnits. Ratade och nedskrivna av etablerad media hittade hundratusentals svenskar information om partiet på nätet. När tv 4 förbjöd deras valfilm spreds den givetvis som en löpeld via Internet.

Etablissemanget har länge insett faran med Internet. Man är inte vana vid att fotfolket bedriver opinion. Gång på gång har man uttalat olämpligheten i att noviser lägger sig i politik (som underförstått endast bör diskuteras och utformas av styrande eliter och apologeter.) I Kina har makten till och med gått så långt att man skrivit avtal med google (världens största sökmotor) om censur av olämpliga (läs regimkritiska) hemsidor. Eftersom demokrati betyder folkstyre är det givetvis bra att folket får en egen kanal att uttrycka "sina sanningar" och sina infallsvinklar på. Sedan finns det givetvis vissa problem med desinformation och rättssäkerhet, men det är en annan fråga.

För första gången har Internet nu kommit att bli ett rejält hot även för västvärldens "demokratiska" länder. Genom Wikileaks komprometterande uppgifter har byxorna dragits ned för många av världens ledande diplomater och företrädare. Att Sverige prasslar under täcket med USA borde ju inte vara något nytt. Det har vi gjort under hela kalla kriget (exempelvis IB-affären och den nedskjutna DC 3:an). Men att reta upp USA är möjligen inte så smart. Efter Wikileaks senaste släpp stängdes hemsidan ner och attackerades, förmodligen av mäktiga fiender. Dess grundare, Julian Assange, har nyligen gripits och kommer förr eller senare att utlämnas till USA. Man får inte reta upp världens största demokrati i onödan. Då är risken nämligen stor att du blir censurerad. Allt i demokratins namn förstås.

Samma visa igen

Så kom då årets vinter igen. Även om jag själv ofta insisterar att det inte kommer någon snö förrän efter jul vet jag att det är fel. November är en vintermånad. Och än finns inga tecken på klimatförändringar om värdemätningen ska vara milda vintrar.

Oturligt nog är det inte enbart Lorden som räknar med riktig vinter först efter jul. Även SJ är inne på den inslagna vägen. År ut efter år in så misslyckas man med sin enda uppgift: att transportera människor med tåg i tid. Alla minns vi förra året då tågtrafiken kunde jämföras med kaos under hela vinterhalvåret. I ett välfärdsland (som Sverige ändå vill framstå som) borde man väl lära sig av sina misstag. Men icke. Vintern har knappt börjat och ändå har SJ redan misslyckats kapitalt med att upprätthålla sin verksamhet.

Detta faktum gör att man tänker till i ett längre perspektiv. Det ligger i vår tidsanda att välja klimatsmarta alternativ. På politikernivå innebär detta exempelvis att man vill besluta om att bygga ut och effektivisera järnvägsnätet. På bekostnad av flygtrafiken. Ett sådant beslut bygger givetvis på ett folkligt förtroende för järnvägen. Förtroendet urholkas, eller naggas i kanten om man vill tala politikerspråk, varje vintertid då tågtrafiken slutar att fungera.

I en annan politisk snackis, kärnkraften, handlar det om att avveckla först när det finns tillräckligt med förnyelsebara energikällor som motsvarar kärnkraftens kapacitet. Möjligen bör detta tankesätt anammas även i järnvägsfrågan. Tågtrafiken klarar uppenbarligen i dagsläget inte ens en köldknäpp. Trots att järnvägen funnits i över 150 år i Sverige. Att vi har ett vinterklimat har ju dessutom varit känt i flera tusentals år. Tummen ner för SJ.

I övrigt vill jag påstå att vintern är charmig. Den tillhör norden och kommer förhoppningsvis att göra det under resten av min levnadstid. Vädrets makter är mäktiga. Detta inlägg får avslutas med en fin låttext till en lika fin låt. Hell Vargavintern!

Vargavinter - asars vrede!
Vargavinter - vinden pinar!
Vargavinter - frosten dödar!

Lange har de vilat ut i Asgards starka famn
Lange de glömda varit av Midgårds nya folk

Inga böner hjälper deras nya gud
Ty han har frusit ihjäl

Hans ljus kommer att släckas...

Vargavinter - asars vrede.
Vargavinter - vinden pinar.
Vargavinter - frosten dödar.