Vårt fantastiska kulturarv

I dagens minst sagt märkliga politiska klimat försöker många hävda att det inte finns något specifikt svenskt och att vi inte har något historisk kulturarv. För den med insikt blir ett sådant dravel mest löjeväckande, men samtidigt provocerande. Sverige och norden har en fantastisk historia och ett otroligt kulturarv. Som intresserad av historia försöker jag ofta att fördjupa mig detta kulturarv.

Extra intressant är nordens och Sveriges förkristna tid. Vikingatiden (cirka 800-1050) är oerhört fascinerande. Jag minns att jag redan som litet barn läste (eller mest tittade på bilder) i böcker som beskrev vikingagudar och legender. Det svenska skolväsendet erbjuder knappast någon fördjupning i ämnet, så vill man utbilda sig är det självinlärning som är den rätta vägen.

Det bästa är givetvis att gå till originalkällorna. Eddan av Snorre Sturlasson torde vara den allra bästa att läsa. Den är emellertid inte vidare lättläst. Därför bör man kanske fördjupa sig i litteratur med något förenklat språk och med illustrationer till de häftiga berättelserna.

Personligen har jag precis plöjt Lars Magnar Enoksens bok Stora boken om vikingars gudar och myter. Det är en gedigen beskrivning av asatron. Det finns ett register och en beskrivning över samtliga gudar, jättar, vidunder och dvärgar i mytologin. Samtidigt får vi ta del av många fornnordiska gudamyter och inte minst skapelsemyten. Dessa berättelser är mycket fängslande och skulle väl fungera som substitut till dagens moderna sagor. Det är synd att så få känner till dem. Även om gudarna ibland uppför sig våldsamt i myterna så finns det en stor gnutta moral och sensmoral i berättelserna. Att människor, gudar och natur lever i symbios är en ganska vacker världssyn.

Det tydligaste arvet som lever kvar idag är våra veckodagar som har sitt ursprung i den nordiskaidétraditionen. Alla dagar utom lördag (Laugardagr - tvättdagen) härleds till asagudarna.

Författaren Enoksen menar också att vårt nordiska förkristna samhälle var oerhört jämlikt utifrån ett könsperspektiv. Om man ser gudavärlden som en spegelbild av det reella samhället så kan man konstatera att de kvinnliga asarna är lika många, eller fler än de manliga och det går inte att särskilja att något "kön" skulle vara mer värt än den andre. Samtidigt har inte asarna några specifikt könsuppdelade uppgifter. Visst talar man om gudars egenskaper, exempelvis Frejas "skönhet". Men det finns alltid en motsvarighet av det motsatta könet. I detta fall Balder.

För de som vill ha en inblick i genuint nordiskt kulturarv är Enoksens bok en utmärkt översikt. Den får 9 gungners av 10 möjliga.