Till kvällens träning ljöd, som vanligt den senaste tiden, Entombeds Wolverine blues. Ett musikaliskt mästerverk fyllt av energi och frustration. Perfekt träningsmusik med andra ord. På ett av skivans bästa spår, Hollowman, skriker sångaren L-G Petrov ut: who examines the doctors? När textförfattaren Nicke Andersson skrev låten för sisådär 16 år sedan trodde han väl knappast att frågan vem som examinerar/undersöker eller förhör våra doktorer skulle vara en relevant frågeställning inom Sveriges sjukvård 2008. Men så är det.
Sverige klarar uppenbarligen inte av att examinera tillräckligt med svenska doktorer längre. Efterfrågan är större än utbudet. Därför får vi importera (förhoppningsvis) kompetenta doktorer från övriga EU-länder, men också från utomeuropeiska områden. Nyligen publicerades en rapport som visar att vissa landsting har anställt nästan 50 % utländska doktorer. Rapporten visade också på ett skrämmande resultat: landstinget har inga språkkrav på de invandrade läkarna.
Språk och kommunikation är de viktigaste länkarna mellan medborgarna i ett fungerande samhälle. Kan man inte göra sig förstådd uppstår det genast problem. Språket är extra viktigt inom vården. Det nödvändiga förtroendet mellan läkare och patient byggs av trygghet, respekt och tydlig kommunikation dessa emellan. Den nämnda rapporten visade att många patienter inte förstår det de utländska doktorerna försöker att förmedla. I förlängningen kan det få förödande konsekvenser. Patientsäkerheten sätts på spel och missförstånd kan leda till felbehandling med dödlig utgång. Om patienter tappar förtroende för sjukvården och dess företrädare är det också en stor samhällelig välfärdsförlust.
Jag har själv vid två tillfällen drabbats av obegriplig läkarkommunikation. En gång hos tandläkaren och en gång hos en allmänläkare (akuten). Jag var knappast dödssjuk vid något av tillfällena men för sammhällets äldre personer är det oerhört viktigt att de får känna sig trygga och kan göra sig förstådda. Det är det minsta man kan begära av svensk sjukvård. En god vän som under senare tid har lidit av svår huvudvärk har berättat om samma problem. Oron har växt i takt med att dennes doktor inte har kunnat göra sig förstådd. Att genomgå otaliga tester utan att förstå vad läkarna håller på med torde vara oerhört påfrestande och ångestskapande. Därför finns det inga som helst motargument: inför språktest för svenska läkare nu!
tisdag 18 november 2008
Stora problem med bloggen
Just nu kan jag bara beklaga att bloggen jävlas. Det är inte mycket som fungerar alls. Inlägg/text/sidelement/räknare etc försvinner stundtals. Jag ber om ursäkt för det och hoppas att det är ett tillfället fel.
Lorden
Lorden
måndag 17 november 2008
Kort sagt om skatbon
Sköt inte Jerry Prütz sig själv i foten när han i en TV-krönika nyligen kallade Dansbandskampens jurymedlem Anna Mourou (och främst hennes frisyr) för skatbo?
torsdag 13 november 2008
Kunskap är makt!?
Kunskap är ett maktmedel. Ända sedan Antikens dagar har de "lärda" haft goda samhällspositioner. Så är det än idag i världens civiliserade samhällen. Många anser också att det är viktigt att skaffa sig en utbildning. Kunskap ger karriärmöjligheter och kan ses som något odelat positivt.
Kunskap har, glädjande nog, blivit en statussymbol. Kunskap har också blivit lite trendigt i vissa kretsar. Idag finns det TV-kanaler som enbart är nischade till att förmedla kunskap. National Geographic, Viasat History, Discovery, listan kan göras lång. Public service- företaget SVT har även de ägnat en hel kanal åt just kunskap, kunskapskanalen.
Varje dag går TV-programmet vem vet mest på SVT. På fyran drar Postkodmiljonären miljonpublik på prime time. Samtidigt har frågelekar likt trivial pursuit blivit folkkära hemma i stugorna. Och på förfester är frågequiss ofta ett uppskattat inslag.
Jag introducerade själv frågequiss på mina anordnade fester för många år sedan. Därefter har de blivit ett bestående inslag, ibland spontana, ibland improivserade både på mina och på bekantas fester. En bloggläsare, tillika nära vän, har medverkat i flertalet TV-sända frågesporter. Jag själv agerade livlina i Postkodmiljonären för några år sedan. Tyvärr kunde jag inte frågan, men polaren valde att stanna och pengarna var i hamn. Samma polare, jag och ytterligare en bloggläsare bildar dessutom team till lokalpubens kunskapsquiss några gånger i månaden. Känns skönt att kunna mäta sig (och i de flesta fall slå) gamla kunskapskufar som ägnat ett helt liv åt att inhämta (i vissa fall onödig*) kunskap. Vårt team ligger plus ekonomiskt.
Eftersom kunskap fungerar som såväl en maktfaktor som statussymbol blir den därmed också ett segregerande verktyg. Den som innehar kunskap värderas högt, de som inte har det värderas lågt. På arbetsmarknaden och i sociala livet. Det är oftast de välutbildade som poängterar vikten av kunskap och utbildning för sina barn. Många människor hamnar dock utanför och de som inte ser kunskap som en statussymbol faller ur ramen. De kommer därmed också ha stor uppförsbacke till att få ledande samhällspositioner eller goda valmöjligheter till arbete. Givetvis kan inte alla vara välutbildade och ett lågavlönat arbete ska inte nedvärderas. Utan dessa fungerar inte samhället. Men som alla vet fungerar det inte så i praktiken. De lågavlönade jobben är det de lågutbildade som får ta...
Det blir farligt när kunskapsintresset (främst bland ungdomarna som är vår framtid) urholkas. När vi i det moderna Sverige har en stor grupp ungdomar (märks främst i våra förorter) som helt saknar kunskapsintresse (se bland annat http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3629726.ab), som beror på bland annat utanförskap, segregation och tradition, har vi ett megastort framtida samhällsproblem. Problemet är stort redan idag. Risken är att vi har skapat, och kommer att skapa två parallella samhällen i Sverige. Ett där kunskap är makt, och ett där vapen är makt. Vilket som är bäst är upp till var och en att ta ställning till. Det verkar som att oppositionen har något att bita i efter valet 2010. Men det kirrar vi nog. Med diskaren Sahlin och tågmästaren Ohly vid rodret...
* = Ingen kunskap är egentligen onödig, men här följer några av gårdagens pubquissfrågor:
- Vad hette Green Day innan de blev Green Day?
- Vilket år kom Svenne Rubins album Sex män i skor ut?
- Vad betyder ordet ventrilokvist?
- Vilket år bildades Roxette?
- En djurskötare blev biten förra veckan. Av vad för typ av djur?
Ja, inte speciellt nördigt, eller hur? Och ja, vi tog de fyra sista frågorna :)
Kunskap har, glädjande nog, blivit en statussymbol. Kunskap har också blivit lite trendigt i vissa kretsar. Idag finns det TV-kanaler som enbart är nischade till att förmedla kunskap. National Geographic, Viasat History, Discovery, listan kan göras lång. Public service- företaget SVT har även de ägnat en hel kanal åt just kunskap, kunskapskanalen.
Varje dag går TV-programmet vem vet mest på SVT. På fyran drar Postkodmiljonären miljonpublik på prime time. Samtidigt har frågelekar likt trivial pursuit blivit folkkära hemma i stugorna. Och på förfester är frågequiss ofta ett uppskattat inslag.
Jag introducerade själv frågequiss på mina anordnade fester för många år sedan. Därefter har de blivit ett bestående inslag, ibland spontana, ibland improivserade både på mina och på bekantas fester. En bloggläsare, tillika nära vän, har medverkat i flertalet TV-sända frågesporter. Jag själv agerade livlina i Postkodmiljonären för några år sedan. Tyvärr kunde jag inte frågan, men polaren valde att stanna och pengarna var i hamn. Samma polare, jag och ytterligare en bloggläsare bildar dessutom team till lokalpubens kunskapsquiss några gånger i månaden. Känns skönt att kunna mäta sig (och i de flesta fall slå) gamla kunskapskufar som ägnat ett helt liv åt att inhämta (i vissa fall onödig*) kunskap. Vårt team ligger plus ekonomiskt.
Eftersom kunskap fungerar som såväl en maktfaktor som statussymbol blir den därmed också ett segregerande verktyg. Den som innehar kunskap värderas högt, de som inte har det värderas lågt. På arbetsmarknaden och i sociala livet. Det är oftast de välutbildade som poängterar vikten av kunskap och utbildning för sina barn. Många människor hamnar dock utanför och de som inte ser kunskap som en statussymbol faller ur ramen. De kommer därmed också ha stor uppförsbacke till att få ledande samhällspositioner eller goda valmöjligheter till arbete. Givetvis kan inte alla vara välutbildade och ett lågavlönat arbete ska inte nedvärderas. Utan dessa fungerar inte samhället. Men som alla vet fungerar det inte så i praktiken. De lågavlönade jobben är det de lågutbildade som får ta...
Det blir farligt när kunskapsintresset (främst bland ungdomarna som är vår framtid) urholkas. När vi i det moderna Sverige har en stor grupp ungdomar (märks främst i våra förorter) som helt saknar kunskapsintresse (se bland annat http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3629726.ab), som beror på bland annat utanförskap, segregation och tradition, har vi ett megastort framtida samhällsproblem. Problemet är stort redan idag. Risken är att vi har skapat, och kommer att skapa två parallella samhällen i Sverige. Ett där kunskap är makt, och ett där vapen är makt. Vilket som är bäst är upp till var och en att ta ställning till. Det verkar som att oppositionen har något att bita i efter valet 2010. Men det kirrar vi nog. Med diskaren Sahlin och tågmästaren Ohly vid rodret...
* = Ingen kunskap är egentligen onödig, men här följer några av gårdagens pubquissfrågor:
- Vad hette Green Day innan de blev Green Day?
- Vilket år kom Svenne Rubins album Sex män i skor ut?
- Vad betyder ordet ventrilokvist?
- Vilket år bildades Roxette?
- En djurskötare blev biten förra veckan. Av vad för typ av djur?
Ja, inte speciellt nördigt, eller hur? Och ja, vi tog de fyra sista frågorna :)
måndag 10 november 2008
Tättduggande högtidsdagar
Igår firades många fäder i Sverige och delar av övriga norden. Jag har tidigare i bloggen påpekat att det inte borde behövas en specifik dag till att visa uppskattning till sin far. Den uppskattningen bör visas året om. Möjligen får jag omvärdera den inställningen. Fars dag kanske fyller en funktion ändå. Det blir ett tillfälle att samlas inom familjen, precis som julafton har blivit en familjär högtid. Familjen utgör en viktig kugge och ett bra stöd i de flestas liv, så även i mitt. Därför hälsade jag igår på min far och min mor. Kanske hade det inte skett just igår om det inte hade varit Fars dag.
Idag infaller ytterligare en högtidsdag, nämligen Mårtens-afton. Detta är dock ingen högtid som jag firar, högtiden är nämligen i stort sett förbehållen skåningar. Någon gås har jag aldrig ätit. Mårtensafton utgör en viktig del av den skånska identiteten.
Det är i år 350 år sedan Skåne blev svenskt permanent. Skåne utgör tillsammans med Jämtland de mest lokalpatriotiska distrikten i Sverige. Ofta ser man den skånska flaggan (med röd botten och ett gult kors) vaja när ett skånskt idrottslag tävlar. Med närheten till Danmark och den historiska förankringen till landet är det inte ovanligt att skåningar ibland snarare ser sig mer som danskar än som svenskar.
Exemplet Skåne är ett bevis på hur starkt kopplad den historiska traditionen och kulturen är med den identitet man bekänner sig till. Trots 350 år som svenskt utgör Skåne en liten kulturell enklav i Sverige. Man bör också ha i beaktning att gudstjänster och skolundervisning på danska förbjöds när Skåne skulle införlivas och assimileras till landet Sverige. De flesta bloggläsare känner väl också till snapphanarnas motstånd till den assimileringsprocessen.
Skåningarna får gärna fira sin högtidsdag genom att äta gås. Själv ska jag hugga in i en pastasallad och kolla på Vem vet mest. Notera att man kan det mesta och samtidigt störa sig lite på Rickard Olsson. Det blir ett lagom firande av Mårtensafton för en östgöte.
Idag infaller ytterligare en högtidsdag, nämligen Mårtens-afton. Detta är dock ingen högtid som jag firar, högtiden är nämligen i stort sett förbehållen skåningar. Någon gås har jag aldrig ätit. Mårtensafton utgör en viktig del av den skånska identiteten.
Det är i år 350 år sedan Skåne blev svenskt permanent. Skåne utgör tillsammans med Jämtland de mest lokalpatriotiska distrikten i Sverige. Ofta ser man den skånska flaggan (med röd botten och ett gult kors) vaja när ett skånskt idrottslag tävlar. Med närheten till Danmark och den historiska förankringen till landet är det inte ovanligt att skåningar ibland snarare ser sig mer som danskar än som svenskar.
Exemplet Skåne är ett bevis på hur starkt kopplad den historiska traditionen och kulturen är med den identitet man bekänner sig till. Trots 350 år som svenskt utgör Skåne en liten kulturell enklav i Sverige. Man bör också ha i beaktning att gudstjänster och skolundervisning på danska förbjöds när Skåne skulle införlivas och assimileras till landet Sverige. De flesta bloggläsare känner väl också till snapphanarnas motstånd till den assimileringsprocessen.
Skåningarna får gärna fira sin högtidsdag genom att äta gås. Själv ska jag hugga in i en pastasallad och kolla på Vem vet mest. Notera att man kan det mesta och samtidigt störa sig lite på Rickard Olsson. Det blir ett lagom firande av Mårtensafton för en östgöte.
onsdag 5 november 2008
Ny tid, eller?
Inatt, svensk tid, valdes Barack Obama till USA:s nya president. Det var väntat. Personligen trodde jag dock att segern skulle bli större än vad den faktiskt blev. Med den pågående finanskrisen, det havererade kriget mot terrorismen och det utbredda missnöjet med George Bush i tankarna, trodde jag på en seger med ungefär tio procentenheter. Nåväl, många spår nu att Barack Obama är den nya nationelle och internationelle politiske frälsaren, vilket givetvis är ett naivt antagande.
Barack Obama är otvivelaktigt en god retoriker och en utmärkt talare. Under hela sin presidentvalskampanj har han poängterat att det faktiskt är möjligt för honom att bli USA:s president. Han symboliserar The American dream. En svart, och i amerikanska politiska sammanhang ung, man som lyckas gå hela vägen. En fantastisk saga. Hallelujah! Men vad Barack Obama egentligen kan som politiker återstår att se. Han har onekligen många löften att leva upp till. Och begränsad erfarenhet.
Sällan har det amerikanska valdeltagandet varit så högt som i år. Inte heller kan jag erinra mig om att den massmediala uppmärksamheten i Sverige har varit större inför ett amerikanskt presidentval tidigare. Barack Obama har onekligen engagerat. I sin retorik har han pratat om USA som ett enat land. Enligt hans paradtal spelar det ingen roll om man är svart, vit, latino, homosexuell, straight, tjock eller ful. USA står enat.
Alla som har besökt landet, känner till dess historia eller sociala situation vet att Obamas ord är fel. USA är världens mest segregerade land. I USA är det verkligen skilda världar. Både kulturellt, socialt och ekonomiskt. Det syns inte minst om man tittar på vart stödet för motståndaren McCain är som störst. McCain har störst stöd i inlandet och i södern, Obama vid kusterna. Obamas retorik blir därför hycklande, nästan lika hycklande som när Michael Jackson på tidigt 90-tal skrek Don´t matter if you´re black or white. Det var i samma veva som Jackson lade ner miljontals kronor på att försöka få sin svarta hud att bli vit...Hur som helst har Obama lyckats locka många svarta och minoritetsgrupper till valurorna.
Att valet av Obama är historiskt är självklart. Få trodde att det var möjligt med en svart president i USA de närmaste åren. Att Obama skulle vara en ny frälsare ställer jag mig dock skeptisk till. Personligen tror jag att det i den politiska praktiken inte hade spelat så stor roll vem av kandidaterna som vann valet. USA:s nationella intressen kommer fortsättningsvis att prioriteras högt. Bakom Barack Obama styr starka och erfarna krafter. Att därför tro att valet av Obama kraftigt markerar början på en ny tid är att dra snabba slutsatser. Visserligen har jag länge hävdat att USA:s position som hegemoni sjunger på sista versen. Till den utvecklingen är dock utgången av 2008 års presidentval en liten parentes. Men det ska onekligen bli intressant att följa den världspolitiska utvecklingen under Barack Obama, världens just nu mäktigaste man.
Barack Obama är otvivelaktigt en god retoriker och en utmärkt talare. Under hela sin presidentvalskampanj har han poängterat att det faktiskt är möjligt för honom att bli USA:s president. Han symboliserar The American dream. En svart, och i amerikanska politiska sammanhang ung, man som lyckas gå hela vägen. En fantastisk saga. Hallelujah! Men vad Barack Obama egentligen kan som politiker återstår att se. Han har onekligen många löften att leva upp till. Och begränsad erfarenhet.
Sällan har det amerikanska valdeltagandet varit så högt som i år. Inte heller kan jag erinra mig om att den massmediala uppmärksamheten i Sverige har varit större inför ett amerikanskt presidentval tidigare. Barack Obama har onekligen engagerat. I sin retorik har han pratat om USA som ett enat land. Enligt hans paradtal spelar det ingen roll om man är svart, vit, latino, homosexuell, straight, tjock eller ful. USA står enat.
Alla som har besökt landet, känner till dess historia eller sociala situation vet att Obamas ord är fel. USA är världens mest segregerade land. I USA är det verkligen skilda världar. Både kulturellt, socialt och ekonomiskt. Det syns inte minst om man tittar på vart stödet för motståndaren McCain är som störst. McCain har störst stöd i inlandet och i södern, Obama vid kusterna. Obamas retorik blir därför hycklande, nästan lika hycklande som när Michael Jackson på tidigt 90-tal skrek Don´t matter if you´re black or white. Det var i samma veva som Jackson lade ner miljontals kronor på att försöka få sin svarta hud att bli vit...Hur som helst har Obama lyckats locka många svarta och minoritetsgrupper till valurorna.
Att valet av Obama är historiskt är självklart. Få trodde att det var möjligt med en svart president i USA de närmaste åren. Att Obama skulle vara en ny frälsare ställer jag mig dock skeptisk till. Personligen tror jag att det i den politiska praktiken inte hade spelat så stor roll vem av kandidaterna som vann valet. USA:s nationella intressen kommer fortsättningsvis att prioriteras högt. Bakom Barack Obama styr starka och erfarna krafter. Att därför tro att valet av Obama kraftigt markerar början på en ny tid är att dra snabba slutsatser. Visserligen har jag länge hävdat att USA:s position som hegemoni sjunger på sista versen. Till den utvecklingen är dock utgången av 2008 års presidentval en liten parentes. Men det ska onekligen bli intressant att följa den världspolitiska utvecklingen under Barack Obama, världens just nu mäktigaste man.
måndag 3 november 2008
Behåll Systembolaget men slopa monopolet!
Det finns få statliga monopol kvar i samhället. Apoteket och Systembolaget är de tydligaste exemplen. Det förra bör vi absolut ha kvar, medan det senare har spelat ut sin rätt. Systembolaget är, och har varit, en institution i Sverige sedan 1955. Institutionen har stort folkligt stöd och att gå till bolaget har blivit ett naturligt kulturellt inslag i Sverige. Det bör vi slå vakt om. Men det finns också flera anledningar till att vi borde upphäva alkoholmonopolet, och låta flera än systembolaget få sälja alkoholhaltiga drycker.
Idén med Systembolaget har många fördelar. Att kunna reglera det medborgerliga drickandet, att kunna garantera kvalitét och att begränsa tillgängligheten på alkoholhaltiga drycker är kanske de tydligaste. Problemet är bara att systembolaget i dess nuvarande form tillkom för drygt 50 år sedan. Sedan dess har samhället utvecklats enormt mycket. EU-medlemskap, globalisering, informations- och stressamhälle har bidragit till att den ursprungliga idéen med systembolaget till viss del har spelat ut sin roll.
Det har visat sig att det inte går att reglera det medborgerliga drickandet med hjälp av ett systembolag i dagens Sverige. Konsumtionen av alkohol ökar ständigt. Systembolaget går visserligen med vinst, men Sveriges medlemskap i EU 1995 öppnade gränserna och liberaliserade införselkvoterna markant. Flera åker idag utomlands i syfte att sälja alkohol svart i Sverige. Det har blivigt "folkligt" och kutym för medelsvensson och ungdomar att köpa smuggelsprit.
Systembolaget fyller dock fortfarande ett viktigt syfte, nämligen att erbjuda kvalitativa varor. Eftersom systembolaget enbart (nåja, det finns visserligen alkoholfritt) inriktar sig alkoholhaltiga drycker är deras utbud oslagbart. Om man upphäver monopolet kommer andra försäljningsställen troligen att inrikta sig på det folkliga: billig starköl och vin. Lorden, och många med mig, som har åratal av erfarenhet av Systembolagets varor har givetvis hittat våra guldkorn. Att vara utan dessa är ingenting man vill. Därför fyller systembolaget en viktig funktion ur just denna aspekt.
Informations- och stressamhället har fört med sig tanken om att "allt ska gå så fort som möjligt". Eftersom man är barn av sin tid har även jag blivit bekväm och ökat kraven på tillgänglighet och effektivitet. Det är helt enkelt jobbigt att bli bjuden på fest (till kvällen) en lördagförmiddag, och inte kunna köpa sig en flaska vin eller några starköl, utan att behöva avvara halva dagen till aktiviteten. Att ta sig till närmaste systembolag är ibland (oftast) en jobbig akt. Inte nog med att det kan vara långt att gå, man måste kånka hem varorna sen. Dessutom ligger systembolagen i centrum, varför man måste göra sig iordning och göra sig beredd på att behöva prestera socialt. Man möter oftast någon man känner på vägen till eller från systemet. Blir man sugen på en flaska vin vid löning eller på en vardag får man dessutom räkna med en enorm kö. I en tid då tid är pengar kan man fråga sig hur effektivt det är att stå i kö en timme för att få tag på lite starköl.
Medier idag rapporterar om långa köer utanför landets bolag. Anledningen därtill är att årets första glögg finns tillgängligt att inhandla. Glögg är givetvis fint, men det är orimligt att behöva spendera timtal för att få smaka på den. Lätta därför på alkoholmonopolet.
Idén med Systembolaget har många fördelar. Att kunna reglera det medborgerliga drickandet, att kunna garantera kvalitét och att begränsa tillgängligheten på alkoholhaltiga drycker är kanske de tydligaste. Problemet är bara att systembolaget i dess nuvarande form tillkom för drygt 50 år sedan. Sedan dess har samhället utvecklats enormt mycket. EU-medlemskap, globalisering, informations- och stressamhälle har bidragit till att den ursprungliga idéen med systembolaget till viss del har spelat ut sin roll.
Det har visat sig att det inte går att reglera det medborgerliga drickandet med hjälp av ett systembolag i dagens Sverige. Konsumtionen av alkohol ökar ständigt. Systembolaget går visserligen med vinst, men Sveriges medlemskap i EU 1995 öppnade gränserna och liberaliserade införselkvoterna markant. Flera åker idag utomlands i syfte att sälja alkohol svart i Sverige. Det har blivigt "folkligt" och kutym för medelsvensson och ungdomar att köpa smuggelsprit.
Systembolaget fyller dock fortfarande ett viktigt syfte, nämligen att erbjuda kvalitativa varor. Eftersom systembolaget enbart (nåja, det finns visserligen alkoholfritt) inriktar sig alkoholhaltiga drycker är deras utbud oslagbart. Om man upphäver monopolet kommer andra försäljningsställen troligen att inrikta sig på det folkliga: billig starköl och vin. Lorden, och många med mig, som har åratal av erfarenhet av Systembolagets varor har givetvis hittat våra guldkorn. Att vara utan dessa är ingenting man vill. Därför fyller systembolaget en viktig funktion ur just denna aspekt.
Informations- och stressamhället har fört med sig tanken om att "allt ska gå så fort som möjligt". Eftersom man är barn av sin tid har även jag blivit bekväm och ökat kraven på tillgänglighet och effektivitet. Det är helt enkelt jobbigt att bli bjuden på fest (till kvällen) en lördagförmiddag, och inte kunna köpa sig en flaska vin eller några starköl, utan att behöva avvara halva dagen till aktiviteten. Att ta sig till närmaste systembolag är ibland (oftast) en jobbig akt. Inte nog med att det kan vara långt att gå, man måste kånka hem varorna sen. Dessutom ligger systembolagen i centrum, varför man måste göra sig iordning och göra sig beredd på att behöva prestera socialt. Man möter oftast någon man känner på vägen till eller från systemet. Blir man sugen på en flaska vin vid löning eller på en vardag får man dessutom räkna med en enorm kö. I en tid då tid är pengar kan man fråga sig hur effektivt det är att stå i kö en timme för att få tag på lite starköl.
Medier idag rapporterar om långa köer utanför landets bolag. Anledningen därtill är att årets första glögg finns tillgängligt att inhandla. Glögg är givetvis fint, men det är orimligt att behöva spendera timtal för att få smaka på den. Lätta därför på alkoholmonopolet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)