Skev dom i en skev tid

Igår kom tingsrättens dom mot de fyra åtalde i Pirate Bay-målet. Resan mot en slutgiltig dom har visserligen bara börjat. Eftersom svenskt rättssystem inte prövat ett liknande fall tidigare är sannolikheten att målet kommer att gå till högsta instans stor. Tingsrättens dom kan ändå ses som en första delseger för kommersiella intressen och ett bakslag för förnuft och tydlighet. Tingsrätten dömde nämligen de inblandade till 1 års fängelse vardera och till att gemensamt och solidariskt betala ett skadestånd på 30 miljoner kronor!

Männen bakom Pirate Bay döms för medhjälp till brott. De har tillhandahållit en server där man kunnat ladda ner upphovsrättskyddat material. Vad den slutgiltiga domen kommer att innebära är snårigt att förstå. Det blir i princip omöjligt för föräldrar till barn (vars Internetanvändande är ett naturligt inslag i vardagen) att se till att de inte begår brottsliga handlingar. Det blir lika omöjligt för oss bloggare att veta när och om man begår en brottslig handling genom att exempelvis länka till en musikvideo på youtube. Det är helt befängt att plötsligt kriminalisera en hel genreration och stoppa teknisk utveckling i kommersialismens namn. Man känner tamefan för att bojkotta hela film- och musikindustrin. De stoppar det dria ordet!

Vidare säger domen en hel del av vår tidsanda. Pengar och kommersialism är viktigare än människoliv. Genom tingsrättens dom reduceras det mänskliga värdet ytterligare. Nyligen våldtogs en 15-åriga flicka. Hon tog senare sitt liv. Våldtäktsmannen slipper åtal. En person som allvarligt misshandlar en annan slipper oftast fängelsestraff, ibland kan det bli några månader. Lorden vet att straffskalan för grov misshandel bör ligga på fängelse i mer än ett år, men i realiteten ser det annorlunda ut. De skadestånd du åläggs att betala för att misshandla någon är löjeväckande i jämförelse med de som dömts ut i Pirate Bay-rättegången.

Även de skadestånd som en mördare får betala till anhöriga är en piss i havet i jämförelse med vad du tydligen får betala för att upplåta människor att ladda ner några filmer och låtar. Vad fick Englas mamma av Anders Eklund för att han våldtog och mördade hennes okända och oskyldiga tioåring? Någonting har gått riktigt snett i det här samhället. Det är första ronden i Pirate Bay-rättegången ett tydligt bevis på.

Sanningen om Annika Östberg

Fallet Annika Östberg har varit en sann följetong under hela min uppväxt. Östberg dömdes för dubbelmord 1981 i USA. Sedan dess har medierna rapporterat om hur den blåögda Östberg blivit offer för illvillga och kriminella män å ena sidan och det vedervärdiga amerikanska rättssystemet å den andra.

Svenska stjärnreportrar har kontinuerligt besökt Östberg i det hemska fängelset på andra sidan Atlanten och förmedlat bilden av den snygga, unga och i princip oskyldigt dömda Annika Östberg i etablerad media. Bilden som målats upp har varit att Annika endast närvarade när hennes dåvarande pojkvän sköt ihjäl en kötthandlare. På den efterföljande flykten sköt samme påtända pojkvän ihjäl en hjälpsam polis. I ryggen och bakuvudet. Annika råkade bara vara tillsammans med fel kille.

Östbergs snyfthistoria har via media engagerat näst intill en hel svensk nation. Det är väl självklart att Annika ska sitta i svenskt fängelse, och max något år. Hon var ju själv ett offer. På hennes hemsida står det också att läsa om just mordhändelserna : Annika stod nu ensam som ansvarig för två mord som hon inte i något av fallen begått men som hon kände och fortfarande känner stor sorg över. (http://www.annikadeasy.org/who_is_annika_se.html)
Trots att man vet hur media ständigt förvränger saker lät jag mig själv (och säkert många med mig) duperas av deras ensidiga bild av Annika. Den generella åsikten i Sverige är ju att amerikaner är dumma. Det är klart att de är så dumma att de kan sätta en oskyldig söt blondin från Sverige i fängelse på livstid för två mord hon absolut inte i realiteten har begått. Eller?

I samband med att Annika beviljades flytt från amerikanskt fängelse till svenskt nyligen började den sanna bilden av Östberg uppdagas. I går sändes också en debatt i ärendet hos Lennart Ekdal på tv. Det var rätt skrämmande att lyssna och bevittna hur mediaeliten medvetet försökt att lura sina läsare och vitmåla Östberg.

Sanningen är att Annika Östberg vid tidpunkten för mordet var tungt kriminellt belastad. Hon hade länge försörjt sig på narkotikahandel och koppleri. Dessutom dömdes hon i mitten av 70-talet för knivdråp. Det ska tillstås att Annika Östberg erkände sig skyldig till
dubbelmorden på kötthandlaren och polismannen. Hon tog också på sig det moraliska ansvaret för brotten.

Av polisutredningen framgår bland annat att Östberg uppmanat pojkvännen att stjäla den skjutne polismannens plånbok och att hon aktivt laddat om pojkvännens vapen vid morden och polisjakten. Det stod enligt utredningen utom allt tvivel att morden begåtts av paret i samförstånd. Detta har också Östberg erkänt. Med dessa uppgifter i beaktning kan man möjligtvis förstå att amerikanarna och offrens anhöriga har motsatt sig en flytt av Östberg. I mediabruset efter att nämnda uppgifter har kommit till ytan har Östbergs gärning jämförts med polismorden i Malexander. En inte så dum jämförelse faktiskt. Ponera att Tony Olsson vore norsk medborgare och att de hade mycket mildare straff där. Skulle de avrättade Malexanderpolisernas anhöriga gå med på en flytt till "human" norsk fångvård? Skulle svenska myndigheter göra det? Man försöker oftast agera klarsynt och förhålla sig kritisk till media, men i fallet Östberg lyckades media även lura Lorden på sanningen. Läs polisutredningen om Östbergs brott här : http://www.kriminalkanalen.se/wp-content/uploads/2009/04/annika_ostberg_dom.pdf

Den humorlöse Svensson

Så var då långhelgen över. Lorden har varit ganska upptagen. Därför har bloggen blivit lite lidande i form av obefintlig uppdatering. Å andra sidan verkar ni läsare också ha varit ganska upptagna, då besökarantalet minskat markant under påskledigheten. Nåväl, när nu vardagslunken återigen infinner sig, kommer givetvis en uppdatering av bloggen som ett brev på posten.

Igår publicerade tidningen Expressen vilka som, enligt tidningens läsare, är Sveriges roligaste. (http://www.expressen.se/noje/1.1531809/lasarnas-dom-de-ar-roligast-i-sverige.) Av resultatet att döma kan man enkelt konstatera att Medelsvensson lider stor brist på humor. I det jämlika Sverige röstades givetvis en man och en kvinna fram. Den manlige vinnaren heter Björn Gustafsson och den kvinnliga Petra Mede. Den gemensamma nämnaren, förutom att de båda är öken, stavas melodifestivalen.

Jag kan sträcka mig till att Gustafsson var ganska bra i några nummer av förra årets melodifestival. Men vad har han gjort sedan dess? Gapat, kastat sig i backen och kissat på Robert Gustaffson. Jättekul. Allvarligt talat har den pojken väldigt mycket att bevisa. Petra Mede, å sin sida, har aldrig någonsin varit rolig. I årets melodifestival (som Lorden bojkottade efter tre omgångar) var hon katastrofalt pinsam usel. Jag har via youtube, skvallerpress och vid några enstaka tillfällen i direktsändning sett hennes framträdande. Hur kan folk tycka det är roligt? Skandal! Medelsvenssons vardag måste onekligen vara grå och trist om ovannämnda "komiker" ska gå hem i stugorna.

Faktum är att knappt någon på Expressens lista, varken kvinna eller man, är särskilt rolig. Skulle jag plocka ett namn på listan skulle dock Henrik Dorsin stå överst. Han har länge dominerat Parlamentet (som i och för sig är gapigt, trist och uttjatat) och har gjort andra insatser som faktiskt varit ganska roliga.

Som jag tidigare nämnt på bloggen så föredrar jag själv brittisk humor. I Sverige känns allt så tillgjort, och det är samma "komiker" som ständigt måste synas och höras överallt. Därför blir alla försök till komik i Sverige mest platt. Den roligaste svensken är förmodligen den som inte själv vet om att denne är rolig. Ett sådant exempel är ishockespelaren Per Ledins fjantiga utspel under SM-slutspelet för några år sedan. Att spela Allan och kalla den gamla målvaktslegendaren Tommy Salo för tjockis är i sig rätt komiskt. Men att sedan hävda att råttet är mågat är oslagbart stor humor. Upp med Per Ledin på Expressens lista. Nu!

I valet och kvalet

Inte allt för sällan drabbas man av beslutsångest. Det kan röra sig om beslut av den mest triviala graden till mer livsavgörande beslut. Det är jobbigt att ständigt behöva vela fram och tillbaka i olika ärenden. Därför borde man köra på den, sedan ungdomen inpräntade devisen tänk inte kör bara, men med åldern är detta motto lättare sagt än gjort.

Ju mer tid man har att tänka över ett beslut desto svårare blir det att fatta. När man sedan väl fattar ett beslut blir det jobbigt om någon yttre omständighet gör att man måste ändra på det. Idag hade jag fattat ett beslut att städa hela hemmet. Gissa om det var ett beslut som jag skjutit på tidigare. När det väl var städdags visade det sig att torktumlaren i tvättrummet var trasig. Därför fick jag fylla mitt hem (golv, soffa, säng, element, dörrar etc) med tvätt. Således kunde jag inte städa. Jobbigt!

Idag har jag också beslutat om att ge mig iväg på en liten dagsutflykt på fredag. Det tog ett par dagar att ta det beslutet. Man får väga alternativkostnader hit och dit. Jag är emellertid övertygad om att rätt beslut i ärendet har fattats. Tills det dyker upp någonting annat... Att man blivit så velig med åren kan kanske förklaras utifrån det som så modernt kan benämnas som ett I-landsproblem. Man har blivit för bekväm och har kanske för många valmöjligheter. Beslut blir oftast bara svåra att ta i en sådan kontext.

Med åren blir också besluten mer livsavgörande. Det finns alltså svårare beslut att ta hänsyn till än om man ska göra en dagsutflykt eller om man ska städa eller inte. Och om man anser att till och med dessa triviala beslut är svåra att fatta, hur ska det då bli med de verkligt svåra? Det är som det är. Man är en Lord, ständigt i valet och kvalet.

Diskriminera alla eller ingen i folkhälsans namn

Trender kommer och går. Vissa består, men de flesta förvsinner. Andra tvingas bort av olika skäl. Långt in på 1900-talet var tobaksrökning en trend. Nästan alla rökte. Såväl arbetare som societetsfolk. Långt in på 70-talet rökte man också överallt. I bilen, i hemmet, i köket, i barnkammaren och på sjukhusen. Ett vanligt argument som den äldre generationen rökare ständigt åberopar är att man inte visste om farorna med rökning på den tiden.

Under de senaste 15 åren har dock röktrenden vänt. Eller vänt, många röker fortfarande men synen på rökning har förändrats. Idag är rökningen något smutsigt, fult och träskaktigt. Man får automatiskt låg status i gemene mans ögon om man röker. Trots att en stor andel människor fortfarande nyttjar rökning- i smyg. Andra gamla rökare har gått över till snuset, som också står skyhögt över rökningen i hierarkin över människans laster.

Sedan larmrapporter kom om vilka skador som rökning orsakar har stat och myndigheter gjort allt i sin makt för att tvinga bort rökningstrenden och mobba rökarna. Först chockhöjde man priserna på cigaretter, sedan förbjöd man rökning på krogen och idag har många kommuner infört förbud mot att röka på arbetstid. Allt i folkhälsans namn. Människans valfrihet värnas tydligen bara på pappret.

Visst finns det många positiva folkhälsoaspekter med att försöka få bort rökningen, men i ärlighetens namn, borde man inte förbjuda och tvinga bort en massa andra saker i samma namn då också? Varför är alkohol ok? Varför är det ok att vara fet? Varför ta bilen till jobbet? Varför äta kyckling till middag? Varför ha oskyddad sex? Varför spela våldsamma TV-spel? Personligen bryr jag mig väl inte så mycket om att just rökare har diskriminerats den senaste tiden, själv klarar jag mig mycket bra utan cigaretter. Problemet är bara att jag skulle vilja kunna ta en cigarett om jag vill utan att bli dömd av en massa moralmänniskor, vars egna liv säkerligen innehåller större synder än att röka en cigarett. Av allt att döma lär jag och Mona Sahlin vara av samma åsikt denna gång :)

Intressant överklagande

Nyligen dömdes Toni Alldén (tidigare känd som "jägaren" och 51-åringen i media) till livstids fängelse. Alldén dömdes för att ha mördat Carolin Stenvall. Fallet var ett av 2008 års mest uppmärksammade brott och har förbryllat såväl polisen och massmedia som privatpersoner. Alldén kände inte Stenvall sedan tidigare och har dessutom aldrig straffats innan denna incident.

Även rättegången följdes intensivt av media. Alldéns advokat fick utstå relativt hård kritik för sin snälla och anonyma hållning. Visserligen erkände Alldén att han bragt Stenvall om livet, men att det var en olyckshändelse. Som bekant är det en avsevärd skillnad i svensk straffskala mellan att bli dömd för vållande till annans död eller dråp i jämförelse med mord.

När nu tingsrättens dom överklagas till hovrätten har Alldén sparkat sin gamla advokat och begärt stjärnadvokaten Leif Silbersky istället. http://lordensblogg.blogspot.com/2007/10/djvulens-advokat.html. Silbersky, som inte vill missa en sekund av rampljuset, tackade givetvis ja, och har redan lämnat in överklagandet och sina kompletterande synpunkter i fallet. Det ska verkligen bli intressant att se om en stjärnadvokat kan få hovrätten att tänka annorlunda än tingsrätten. Rättsmedicinska experter deklarerade ju i tingsrätten att allt tydde på uppsåtligt handlande från Alldéns sida.

Kort sagt:
* Trist att det folkliga och sympatiska nyhetsankaret Jarl Alfredius mött en för tidig död.

* Komiskt att jag efter en hel del nerklankande på programledaren Rickard Olsson sprang in i just honom under min Stockholmsvisit i helgen. Komiskt också att min mobil för tillfället hyser en bild innehållandes Olsson och Lorden poserandes tillsammans. Ibland är man snällare i verkligheten än bakom ett tangentbord. Men bara ibland.

Missriktade aktioner

Under veckan har flera konsumenter av kyckling upptäckt att det funnits glasbitar i sin mat. Konsumenter i hela Sverige har drabbats, men den gemensamma nämnaren är att alla drabbade kycklingförpackningar härstammar från nordens största kycklingproducent, Kronfågel.

Efter att polisen inlett en förundersökning om sabotage ryktas det nu i etablerade medier om att utredningen ska övertas av SÄPO. Detta indikerar att man misstänker en riktad aktion av någon av alla obskyra autonoma organisationer som huserar i vårt samhälle. Förmodligen handlar det om någon djurrättsorganisation likt Djurens befrielsefront eller dylikt. För vilka andra kan egentligen ha motiv att aktivt försöka skada människor som konsumerar just kyckling?

Samhället har flera gånger uppmärksammats på det bristande djurskydd som kapitalistiska och vinstmaximerande företag bedriver. Är det inte idiotiskt dunplockande, så är det totalt onödig säljakt. De flesta av oss bryr sig om djurens väl, så även Lorden. Man blir oerhört upprörd när djurplågande historier uppdagas och människans rättspatos beträffande djurrätten är förhållandevis god. Företagen vet om detta. Därför räcker det med att uppmärksamma vilka företag som bedriver djurplågande verksamhet och sedan inleda en total bojkott mot företaget och dess varor. Det är den bästa aktionen som finns. I ett modernt företagsklimat, där reklam, märke och renommé är a och o för företagens överlevnad har man inte råd att förknippas med djurplågeri. Möjligtvis kan man förknippas med slavhandel och barnarbete. Men inte med djurplågeri. Vi tenderar nämligen att tycka mer synd om isbjörnar vars land smälter, än barn som svälter. Detta vet företagen om.

Djurrättsaktivister begriper sig dock inte det där med bojkott av företag. De lyckas nämligen alltid att missrikta sina aktioner. De liksom missar alltid målet med flera meter. När de exempelvis vill protestera mot människans exploatering av pälsdjur och dess pälsar, släpper de ut hundratals minkar från deras farmar och låter de stackars minkarna frysa ihjäl och dö en ännu plågsammare död än vad de egentligen skulle ha gjort. Vill man protestera mot köttindustrin så bränner man upp några SCAN-bilar. Det är väl knappast bilens fel att det tranporteras kött i den? Och nu verkar man alltså rikta sin illska mot gemene man genom att låta dem tugga glas istället för kycklinglår. Undrar om glaset får kycklingarna levande igen. Jag vill dock poängtera att ingen djurrättsorganisation har tagit på sig sabotaget mot kronfågel, men nog luktar det som en missriktad och poänglös aktion av dessa...Igen!