Politisk satir

Våren har äntligen gjort anspråk på att göra intåg i vårt vackra land. Det är värt att firas. Lorden delger därför Sveriges i särklass roligaste och vassaste politiska satir. Det är den ojämna, men oftast geniala, humorgruppen Grotesco som lyckats fånga schablonbilden av såväl socialdemokrater som moderater i en fantastiskt underhållande sketch. Den är utan tvekan värd 13 minuter av era liv.

Jag var själv i Oslo när klippet visades och slötittade då bara på programmet. I efterhand kollade jag upp det och insåg hur oerhört träffsäkert det var. För att förstå klippet måste man, förutom att vara delvis insatt i politik, veta vad zombies är för något. Zombies är levande döda som har minimal eller ingen förmåga alls att tänka självständigt. "Sjukdomstillståndet" smittas genom bett eller spridande via kroppsvätskor.

Enjoy!

Av någon för mig okänd anledning syns bara halva bilden om jag "bäddar in" klippet. Därför ska ni trycka på nedanstående länk för att kunna ta del av klippet i sitt rätta element. Gör det nu. Många skratt utlovas! :)

http://www.youtube.com/watch?v=w4dNgl0sXiE&playnext=1&list=PLEC4AF2FAEB2723D7

Värdig avslutning av "På spåret"

Det är ingen hemlighet att jag sedan många år har hyllat SVT:s stora flaggskepp: "På spåret". Länge var programledare Ingvar Oldsberg och domare Björn Hellberg synonymt med TV-leken. SVT valde dock nyligen att föryngra såväl programledaren som domaren. Och resultatet blev över förväntan.

Den nye programledaren Kristian Luuk har växt in i rollen och domaren Fredrik Lindström lyckas kontinuerligt behålla sin seriositet samtidigt som han allt som oftast kommer med underfundiga kommentarer. Hela konceptet känns aningen mer modernt tidigare samtidigt som man har kvar de gamla "mossiga" inslagen. Helt enkelt ett program för hela familjen i sann På spåret-anda (programmet har sänts sedan mitten av 80-talet).

De nya deltagarna har dock varit "sådär". Man saknar gamla rävar som exempelvis "Hoa Hoa Dahlgren". Även nivån på deltagarnas kunskap har varit ojämn. De som utmärkt sig på ett positivt sätt har varit två kvinnor: Johanna Koljonen och Helene Benno. Åt andra hållet höll varken Kalle Moreus eller Kerstin Brunnberg måttet.

Det är fortfarande lite störigt att programledare Luuk gång på gång upprepar att "vi fortsätter ledtrådarna så att de där hemma kan tävla vidare" när deltagarna har dragit och besvarat frågan.Under resan får TV-tittaren dessutom höra hur diskussionerna går mellan lagdeltagarna. Givetvis påverkar detta TV-tittaren som därmed inte kan tävla på ett objektivt sätt.

Med modern teknik går detta att lösa. Jag och en god vän spelar alltid mot varandra med ett nedladdat program som utgångspunkt (således kan vi inte följa programmet i realtid). Vi får enbart höra ledtrådarna, sedan dras ljudet ned så att deltagrnas diskussion blir omöjlig att höra samtidigt som deras svar inte hörs. Vi pausar och ger varandra en ärlig chans. Detta fungerar utmärkt och nästan varje gång slår vi båda två samtliga lag som medverkar.

Fredagens final höll dock mycket hög klass. Både familjen Haag och Apelgren/Benno lyckades slå Lorden. Inte med mycket, men ändå...Det var sannerligen en värdig avslutning på en lyckad omgång av Sveriges mest folkbildande TV-program. Till sist kan jag konstatera att det mest underhållande ögonblicket i årets upplaga skedde när en uppspelt Adam Alsing drog på tio poäng och svarade: Loden! En blivande klassiker!

Flinck igen

Nu i dagarna är det dags för Lorden att återigen besöka en föreställning med Thorsten Flinck. Jag har vid flera tillfällen sett honom live och uppträdandet på Gröna Lund för ett gäng år sedan är bland de bästa gig jag någonsin har besökt. Då turnerade han precis efter sitt skivsläpp Vildvuxna rosor (2005). Sedan dess har det inte blivit något skivsläpp, men han har ständigt dykt upp i sjuka sammanhang. Förra året gjorde han exempelvis flera bejublade framträdanden med Christer Sjögren (Vikingarna).

Det är därför svårt att veta vad man får när man besöker en föreställning med Thorsten Flinck. Jag vet dock att han numera ackompanjeras av gamla Dag Vag- bekantingen Kenny Håkansson. Därför kan det knappast bli dåligt. För er som inte har möjligheten att se Thorsten så kommer här en version av Evert Taubes Sjuttonde Balladen som även den framfördes för några år sedan på Gröna Lund. Då i det infantila korsordsprogrammet "Sommarkrysset" i skitkanalen tv4. Bortse från kontexten och lyssna på Flincks fantastiska framträdande istället.

Problemresa

I vintras bestämde jag och några polare att vi skulle åka över till England och kolla på fotboll. I den mest bitande kylan kändes det bra att få drömma sig iväg till brittiskt vårväder, fotboll i världsklass och fullsatta läktare. Att boka flygbiljett med Ryan Air skulle både bli billigt och smidigt. Trodde vi.

När beställningen väl skulle göras började Ryan Air jiddra om diverse saker. De ville pracka på oss hyrbilar, reseföräkringar, väskor (!) och gud vet vad. Det tog en evighet att få rätt biljett, och när den äntligen var i hamn (utan en massa fåniga extratillägg) hade biljettpriset ändå med råge överskridit vad man först hade tänkt att ge. För att erhålla biljetterna måste man dessutom checka in själv via nätet och skriva ut. Man får ingen påminnelse. Det kostar extra i så fall. För att få använda möjligheten till att själv printa ut kostar också extra. Precis som det skulle ha gjort om vi inte hade haft tillgång till en skrivare.

Efter några veckor fick jag dock ett mail från flygbolaget. De hade, utan att säga varför, ändrat vårt hemresedatum. Det var bara att acceptera eller ansöka om att få saken omprövad. Att vi hade bokat hotellrum i onödan, tagit ledigt från jobbet och möjligen missat en av de matcher vi hade tänkt att se sket väl Ryan Air i. Efter en del turer och nödlösningar valde vi slutligen att acceptera ombokningen. Sedan kom nästa chock.

Den huvudmatch vi skulle se hade helt plötsligt flyttats. Hur ofta förekommer det att man flyttar en match i ett redan befintligt och fastslaget spelschema? Anledningen var att de giriga idioterna på TV-bolaget Viasat ansåg att matchen krockade med en annan stormatch. Det skulle innebära förlorade intäkter för bolaget. Att vi får betala för en extra hotellnatt, ta ytterligare en dag ledigt från våra arbeten samt strunta i det bokade flyget hem och boka en helt ny hemresa från en helt annan stad skiter Viasat i. Kapitalet styr och vi konsumenter på gräsrotsnivå får betala det högsta priset. Förmodligen hade jag kommit till Brasilien för de slantar jag lagt ut när resan väl är över. Nämnda pissbolag kan dock räkna med Lordens fullkomliga bojkott i framtiden.

Vinterköld

Det är snart på dagen 25 år sedan statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Till minne av den dagen hade jag hade tänkt att publicera en recension av en Palme-biografi som jag läser. Den recensionen får dock vänta ett tag. Men den som väntar på något gott...

Jag tror att de flesta svenskar håller med mig när jag säger att jag är trött på vintern nu. Den här vintern är den längsta jag kan erinra mig om. Åtminstone känns det så. Vargavintern har inte blivit lättare att hantera de senaste dagarna då en bekant tragiskt lämnat jordelivet i allt för unga år. Sådana händelser gör att böcker om Palme, uppdatering av bloggen och till och med utvecklingen i Libyen, känns fjuttigt i jämförelse. Åtminstone i min verklighet.

Tjejen som lämnat oss har, åtminstone sporadiskt, följt denna blogg och lämnat åtskilliga kommentarer till mina inlägg. Jag minns henne som en glad, sprallig och rolig människa som skänkt mig många glädjestunder och skratt. Det är ofattbart att en människa kan försvinna bara på en kort sekund. Däremot kommer minnen av henne att finnas kvar inom nära och kära under återstoden av våra liv. I dessa dagar går Lordens tankar till de allra närmast sörjande. Tack för din tid på jorden!

When hours have gone by

I'll close my eyes
In a world far away
We may meet again
But now hear my song
About the dawn of the night
Let's sing the bards' song

Socialdemokraternas tandlöshet

Så kom den då, socialdemokraternas valanalys efter förra årets valfiasko. En utredningsgrupp, av vad man får förmoda de mest "sakkunniga" man lyckats skapa fram, har "analyserat" vad som gick snett i 2010 års val. Utredningsgruppen pekar på uppenbara fel och brister i partiets retorik, men samtidigt kommer man inte med några konkreta förändringsförslag. Socialdemokraterna fortsätter därmed att gräva sin egen grav.

Bara det faktum att pressekreteraren Ibrahim Baylan ledde mötet där "analysen" presenterades säger allt. Baylan, som tillsammans med Mona Sahlin, är den enskilt viktigaste personen bakom fiaskot måste ju först och främst inse sina begränsningar. Varför är han kvar?

I valet 2010 röstade endast 22% av alla med arbete på det klassiska arbetarpartiet. Det säger en hel del. Socialdemokraterna har länge rört sig mot den ideologiska mitten och var aldrig någon opposition att tala om i valrörelsen. Moderaterna har övertagit sossarnas gamla epitet som Sveriges arbetarparti. Bara en sådan sak. Ett barn hade kunnat slå hål på den myten.

Anledningen är nämligen att ett traditionellt arbetarparti har öppet mål i tider då Sveriges välfärd systematiskt nedmonteras. Moderaterna ökar klyftorna i samhället. Socialdemokraterna hade med enkelhet kunnat vinna förra valet. Betänk att partiet ledde alla opinionsmätningar bara något år innan valdagen. Så vad är då den egentliga anledningen till att sossarna förlorare?

Till att börja med har partiet sedan länge tappat fotfästet om verkligheten. Partiledningen i såväl ungdomsförbund som moderparti har utgjorts av karriärister och okunniga personer. Man har pratat flyktigt om jämlikhet utan att kunna definiera vad man egentligen avser. Begreppet har blivit en floskel från en svunnen tid. Folket har inte förstått vad partiet har menat, och partiet själva har inte förstått det man har velat förmedla. En någorlunda insatt person hade på ett enkelt sätt kunna förklara för väljarna vilka brister ett ojämlikt samhälle har för ett lands välfärd. Man hade med enkelhet kunnat peka på dess samband med fetma, ohälsa, försämrade skolresultat etc. Man hade kunnat utgå från boken Jämlikhetsanden som jag tidigare har avhandlat på bloggen.

Man kunde med enkelhet också ha fördömt det ideologiska paradigmskifte som skett i samhället, där kollektivet har utbytts mot individen. Att förklara detta är också barnlek. Det finns hur många exempel som helst som tydliggör detta. Många av oss möts dagligen av löpsedlar. Ofta har de rubriker som "De köpte de dyraste villorna i din stad", "Så mycket tjänar din granne" eller "Så mycket tjänar din chef". Dessa löpsedlar säger en hel del om samhällsklimatet. Är det bara pengar som ska räknas? Vad har vi för ideal? Jag är övertygad om att en skicklig och kunnig retoriker hade lyckats förmedla detta på ett tydligt sätt. Att vi ser den sjunkande hegemonin USA som en förebild borde vara ett skräckexempel. Vi har bytt ut The American dream till The swedish dream och när USA nu håller på att kollapsa finns där bara ett fördummat, ojämlikt och fattigt samhälle kvar utan sympati eller medkänsla för dess medborgare. Vari ligger förebilden?

Att endast tala om skattehöjningar genererar heller inga väljare. Man måste exemplifiera och pränta in i folks medvetande att låga skatter och hög välfärd för alla i princip är omöjligt att förena. Det är min övertygelse att många fortfarande är beredda att ha en hög skattesats i Sverige- förutsatt att medborgaren vet vad skattepengarna går till. Många har förmodligen tröttnat på att bara några får ta del av skattepengarna. Många är trötta på att deras pengar går till kostsamma projekt som i slutändan varken gynnar de själva eller samhället. Således måste man konkretisera vad en eventuellt höjd skatt ska finansiera. Satsa exempelvis på en tandvårdsreform där tandvården och vanlig vård inte åtskiljs. Vem klagar inte på att behöva slänga ut tusentals kronor på tandvård? Samtidigt börjar tillgången på tandvård bli en riktig klassfråga.

I en undersökning för några år sedan menade drygt 50% av S-väljarna att Sverige tog in för mycket invandrare. I senast publicerade opinionsmätningen fick Sverigedemokraterna över 8 % av rösterna. Alla tjatar om att SD inte ska få diktera några villkor, men samtidigt bortser man också från folkets vilja och insikt. En fortsatt massinvandringspolitik leder i praktiken till segregering, utanförskap, arbetslöshet och lönedumpning av traditionella arbetarjobb. Socialdemokraterna nämner inte migrationsfrågan alls i sin valanalys. Istället satsar man på ökad invandring. Varför då? För många väljare idag är det ett totalt felbeslut. Varifrån kommer alla 8% sverigedemokrater? Kanske borde man se sig om i de egna leden. Socialdemokraternas okunnighet lyser återigen igenom.

Personligen struntar jag i om socialdemokraterna går under. Det är dock intressant att se hur handfallna och vilse de egentligen är. Förmodligen kommer de att tramsa vidare i ingemansland och fortsätta harva i icke-frågor som knappast genererar någon stark väljarskara.

När detta skrivs är ny partiledare inte klar. Rätt val där kan möjligen vända skutan, annars ser partiets framtid nattsvart ut. Och med sådana tandlösa valanalyser som partiet presenterar, så kan man redan nu inse hur valet 2014 gestaltar sig för Sveriges en gång största och totalt dominerande parti. Branting och Hansson vänder sig i sina gravar...

Vårt fantastiska kulturarv

I dagens minst sagt märkliga politiska klimat försöker många hävda att det inte finns något specifikt svenskt och att vi inte har något historisk kulturarv. För den med insikt blir ett sådant dravel mest löjeväckande, men samtidigt provocerande. Sverige och norden har en fantastisk historia och ett otroligt kulturarv. Som intresserad av historia försöker jag ofta att fördjupa mig detta kulturarv.

Extra intressant är nordens och Sveriges förkristna tid. Vikingatiden (cirka 800-1050) är oerhört fascinerande. Jag minns att jag redan som litet barn läste (eller mest tittade på bilder) i böcker som beskrev vikingagudar och legender. Det svenska skolväsendet erbjuder knappast någon fördjupning i ämnet, så vill man utbilda sig är det självinlärning som är den rätta vägen.

Det bästa är givetvis att gå till originalkällorna. Eddan av Snorre Sturlasson torde vara den allra bästa att läsa. Den är emellertid inte vidare lättläst. Därför bör man kanske fördjupa sig i litteratur med något förenklat språk och med illustrationer till de häftiga berättelserna.

Personligen har jag precis plöjt Lars Magnar Enoksens bok Stora boken om vikingars gudar och myter. Det är en gedigen beskrivning av asatron. Det finns ett register och en beskrivning över samtliga gudar, jättar, vidunder och dvärgar i mytologin. Samtidigt får vi ta del av många fornnordiska gudamyter och inte minst skapelsemyten. Dessa berättelser är mycket fängslande och skulle väl fungera som substitut till dagens moderna sagor. Det är synd att så få känner till dem. Även om gudarna ibland uppför sig våldsamt i myterna så finns det en stor gnutta moral och sensmoral i berättelserna. Att människor, gudar och natur lever i symbios är en ganska vacker världssyn.

Det tydligaste arvet som lever kvar idag är våra veckodagar som har sitt ursprung i den nordiskaidétraditionen. Alla dagar utom lördag (Laugardagr - tvättdagen) härleds till asagudarna.

Författaren Enoksen menar också att vårt nordiska förkristna samhälle var oerhört jämlikt utifrån ett könsperspektiv. Om man ser gudavärlden som en spegelbild av det reella samhället så kan man konstatera att de kvinnliga asarna är lika många, eller fler än de manliga och det går inte att särskilja att något "kön" skulle vara mer värt än den andre. Samtidigt har inte asarna några specifikt könsuppdelade uppgifter. Visst talar man om gudars egenskaper, exempelvis Frejas "skönhet". Men det finns alltid en motsvarighet av det motsatta könet. I detta fall Balder.

För de som vill ha en inblick i genuint nordiskt kulturarv är Enoksens bok en utmärkt översikt. Den får 9 gungners av 10 möjliga.