Märkligt torgmöte

I helgen bevittnade jag ett rätt intressant torgmöte. Ja, innehållet i vad som sades vet jag och medbetraktarna egentligen inte ett smack om. Det i sig var alltså inte så intresseväckande. Talarna kunde inte föra fram sitt budskap. Med oljud, höga skrik, burop och nyckelskrammel gjorde nämligen ett hundratal motdemonstranter det omöjligt för några nationalsocialister, som på lagligt vis sökt och fått tillstånd, att föra fram sina åsikter. Det intressanta med torgmötet var hur motdemonstranterna agerade och den roll polisen, demokratins förlänga arm, intog.

Demonstrationen föregicks av en del skriverier i media. Proffstyckare, journalister och allmänhet manade till högljudda motdemonstrationer. I Nyköping har nyckelskrammel på ett effektivt sätt tidigare i år stört nationalsocialister från att få framföra sina politiska budskap. Nu uppmanades allmänheten att återigen använda sig av denna metod för att kväsa en antidemokratisk manifestation. Ledande politiker i den aktuella kommunen ställde sig bakom denna hållning. Opinionen fick dock inte stå oemotsagd. Flera skribenter och politiker menade på att i en demokrati ska yttrandefrihet råda. Att förstöra och hindra andra från att förmedla sina budskap torde ur detta ställningstagande vara helt oförenligt om man vill upprätthålla demokratiska värden.

Nationalsocialistisk Front hade fått fyra timmar på sig att föra ut sitt budskap. Ungefär en timme efter utsatt tid mötte jag upp en kompis i utkanten av demonstrationen (vi betraktade den på behörigt avstånd). Ett hundratal motdemonstranter skrek okvädningsord mot de fåtal nationalsocialister som försökte göra sig hörda. Det gick naturligtvis inte. Kompisen och jag noterade omgående att det fanns ett gäng vanliga medelsvenssons som skramlade med sina nycklar. majoriteten av motdemonstranterna bestod dock av unga, arga och mycket aggressiva ungdomar. Dessa gjorde allt för att provocera. Med svordomar, hånande gester och kastade föremål (ägg, pet-flaskor) etc gjorde de allt för att få till en fysisk konfrontation med extremnationalisterna.

Att använda sig av dessa metoder är långt ifrån demokratiskt. Att folkvalada politiker, som säger sig värna och vurma vår otroligt unika och väl utvecklade demokrati , hyllar liknande beteenden och aktioner (som de gjort såväl innan manifestationen, under och efter) är mycket märkligt. När ratades det viktigaste fundamentet i en demokrati, debatten, till förmån för våldsamheter och uppvigling? Varför lät man inte de få nationalsocialisterna få framföra sitt budskap inför ett folktomt torg? Varför utmanade man inte till debatt? Varför höll man inte en egen manifestation där man bemötte nazisternas argument? Att frångå de viktigaste fundamenten i en demokrati, yttrandefriheten och antivåld mot politiska meningsmotståndare gör att flertalet av motdemonstranterna, även dem, borde sluta att kalla sig för demokrater. Man kan alltid hävda att nazister propagerar för antidemokratiska åikter och att sådana inte bör få plats i en demokrati. Men ett sådant ställningstagande strider emot demokratins funktion och innebörd. Hur hårt det än må vara och hur mycket motståndare man än är till antidemokratiska organisationer.

Frågan om vad som är rätt eller fel är långt ifrån självklart. Nationalsocialistisk Front är på pappret ett nationalsocialistiskt och antidemokratiskt parti. De hade nog räknat med detta mottagande och det är inte ett dugg synd om dem. Frågan är bara vilka det är legitimt att behandla på detta sätt i demokratins namn? Personligen tycker jag nog alla eller ingen. Man måste vara konsekvent.

Jag minns ett torgmöte för en herrans massa år sedan i Västervik. Företagstoppen Ian Wachtmeister blev utsatt för samma behandling när hans kortvariga påhitt "det nya Partiet" hade möte. Sverigedemokraterna (som förmodligen är ett riksdagsparti 2010) och som svär sig fria från all form av extremism utsätts också för samma behandling. Är det legitimt i en demokrati att använda sig av antidemokratiska medel för att slåss mot allt man inte håller med om? Det är en märklig ekvation som snarare liknar anarki än demokrati i mina ögon.

Eller, man kanske skulle samla ihop ett gäng som stod och skrek och kastade ägg, och flaskor mot alla som försökte framlägga åsikter som man ogillar. Nästa gång det moderata kommunalrådet ska hålla tal? Eller Mona Sahlin? Eller du, eller jag, någon extremnationalist eller frikyrkopastor? Vad får man kvar för civiliserat debattklimat då? Vad har man för yttrande- och mötesfrihet? Är vi fortfarande ett demokratisk samhälle då? Eller ska vi, som nu, bara legitimera att förstöra för vissa politiska åsikter? Hur förkastliga man än tycker att de må vara.

Tillbaka till helgens torgmöte. Polisen gjorde vad som stod i deras makt för att förhindra konfrontation. Bra så. Ett flertal demonstranter, nästan uteslutande motdemonstranter, greps och slussades iväg. Det var uppenbara bråkmakare som sökte ta debatten på sitt vis, med våldsamma medel. Dessa våldsamma medel får i slutändan en kontraproduktiv verkan för motdemonstranterna. I bakgrunden där fåtalet betraktare stod kunde man höra en gammal tant säga "det kanske vore bättre om de kom till makten i alla fall". Så här mycket uppmärksamhet skulle den nationalsocialistiska organisationen aldrig få om det hade fungerat som ett normalt politiskt torgmöte.

Efter ett tag orkade jag och kompisen inte se på spektaklet längre. Efter lite käk besökte vi ett närliggande café. Där kunde vi se hur två civilpoliser grep och forslade iväg motdemonstranter på löpande band. Efter varje lyckat gripande gjorde de "high five" och utbytte häftiga kommentarer med varandra. Exempel på sådana kommentarer var "Another one´s biting the dust!". Man kan också fråga sig vilka som blir poliser om deras ultimata kick är att göra dylika ingripanden och sedan vara väldigt nöjda.

I dagarna kom rapporter om att polisen ska sänka sina antagningskrav till polisskolan ytterligare. Man har nämligen underskott på invandrare och tjejer bland de sökande till kåren. Därför sänks de svenska språkkraven och fystesten. Frågan är om det är rätt väg att gå. Polisens (demokratins förlängda arm) rykte är redan naggat i kanten. Är dessa förändringar botmedlet för att återupprätta deras förtroende. Detta var en av de frågor man tog med sig från torgmötet hem.

Den politska manifestationen var en omtumlande och märklig politisk upplevelse. På ena sidan fanns antidemokrater som försökte använda sig av demokratiska medel för att nå ut sitt antidemokratiska budskap. På andra sidan fanns det påstådda demokrater som använda sig av antidemokratiska medel för att försvara något de själva inte lever upp till. I mitten fanns statens demokratiska försvarare som verkade njuta av att ingripa, och se det hela som en lek. Detta märkliga möte gav i alla fall upphov till endel tankeverksamhet och intressanta frågeställningar.