Jag har tidigare recenserat och diskuterat Lasse Wierups dokumentära bok Svensk Maffia på bloggen. Den fiktiva motsvarigheten till den torde vara Jens Lapidus bok Snabba Cash.
I Snabba cash får vi följa tre personers förehavanden. Vi har Jorge. Ett riktigt betongbarn med rötter i Chile. Kriminell sedan barnsben och med allt grövre brott på sitt samvete ju äldre han hunnit bli. Vi har JW. En landsortsbo som sökt lyckan i Stockholm. Väl där har jetset-livet kring Stureplan lockat. Som en naturlig konsekvens partydrogar JW och hamnar av en slump i grov kriminalitet. Slutligen har vi Mrado. En samvetslös torped i den jugoslaviska maffian. Uppväxt i Södertälje och med rötterna i Serbien har han både slagits i förorten, och för den serbiske nationalisten Arkan under det jugoslaviska inbördeskriget. Inledningsvis får man separat följa dessa indivers vardagsliv, men inte helt oväntat flätas de snart samman.
Även om huvudpersonerna är fiktiva känns de väldigt äkta. De och deras livssituation känns väldigt realistisk. Ingen tvekan om den saken. Realismen i boken förstärks av att vissa personer och organisationer som nämns, och som boken kretsar kring, finns eller har funnits i verkliga livet. Arkan är redan nämnd. Dragan Joksovic (gangsterkungen som mördades på solvalla 1998) nämns också. Juggarnas advokat i boken heter Martin Thomasson, hans namne i verkligheten är Thomas Martinsson. Dessutom beskrivs utförligt hur Hells Angels, Bandidos, OG, Naserligan och jugoslaviska maffian delar upp sitt territorium. Som bekant finns dessa organisationer i verkligheten.
Förvisso är handlingen i boken väldigt tragisk. Maffian har verkligen Stockholms krogbransch i sitt grepp. Maffians verksamhet genomsyrar hela samhället. Allt kan härledas till den. Från partydrogande Stureplansbrats, missbrukande förortskids, pengatvättande videobutiker, medleklassvenska torskar, korrumperade snutar till samhällets elit. I boken har t.o.m. kungafamiljens närmaste bekantskapskrets band till maffian. Det är tragiskt.
Samtidigt är boken underhållande och intressant. Möjligen känns vissa partier aningen sega, men sammantaget är intrigerna spännande. Mot slutet ökar dessutom spänningen rejält. Personligen gillar jag styckena om den serbiske torpeden Mrado bäst. Ibland kan man dock störa sig på det minst sagt speciella språket som Lapidus bjuder på. Kort och mycket inre tankar hos huvudpersonerna. Därmed får vi läsare stå ut med mycket slang och förortssvenska. Möjligen ska man här inte klandra Lapidus för det. Det ökar snarare realismen. Jag antar att gangsters av idag pratar just på det sättet...
Jens Lapidus debutroman Snabba Cash har överlag blivit kritikerrosad. Boken kan inte bara ses som en spännande historia, utan bör också ses som et viktigt tidsdokument. Det är säkerligen få "medelklassvenssons" som vet hur verkligheten faktiskt ser ut och vilken utveckling som håller på att ske i deras så trygga (?) samhälle. Polisen har vid flera tillfällen påpekat att de står maktlösa mot den organiserade brottsligheten. Problemet som Lapidus faktiskt beksriver i sin bok torde därför vara det allra största hotet mot vårt civiliserade samhälle. Bokens mest uppenbara problem är just det. Det samhällsproblem som boken behandlar beskrivs inte tillräckligt tydligt som ett problem. I vissa avseenden glorifieras den kriminella världen och speciellt huvudpersonen Jorge kan jag tänka mig kan ses som en stor idol bland många småkriminella med liknande bakgrund som han själv. Trots den uppenbara bristen får Snabba Cash 8 av 10 stela fötter.
tisdag 9 december 2008
torsdag 4 december 2008
Reaktionär lag befäster generationsklyftorna
I dagarna blev det klart att den så kallade Ipred-lagen kommer att träda i kraft den 1:a april nästa år. Lagen innebär i korthet att det blir olagligt för privatpersoner med fildelning. Lagen har fått relativt stort massmedialt utrymme och jag känner att det är dags att ge Lordens perspektiv på den.
Att datorn är ett naturligt inslag för den yngre generationen svenskar (och européer) är ett faktum. Alla innehar den, och kan använda sig av den på ett långt mer avancerat sätt än vad vuxenvärlden ens kan tänka sig. Ungdomen använder sig av datorn, bland annat, för att kommunicera, söka fakta, spela spel, träffa sin partner och handla. Att ungdomarnas konsumtion av kultur sker via datorn är därför en självklarhet. Alla som innehar en dator i generationen från 70-talet och framåt har någon gång använt sig av fildelning.
Att frågan kring fildelning är viktig för ungdomen råder det inget tvivel om. Ett parti, piratpartiet, som bildades 2006 fick exempelvis 4.4 % av rösterna i skolvalet samma år. Det säger en del. Partiet har i princip endast en sakfråga på sin agenda: att det ska vara legalt med piratkopiering och fildelning. Således är fildelningsfrågan viktigare i ungdomens värld än exempelvis låg arbetslöshet.
Misstaget de bestämmande politikerna begår i den här frågan är att de inte har en aning om vad de egentligen beslutar om. Att äldre generationer försöker förändra den yngre generationens levnadssätt är inget nytt, men aldrig förr har väl staten förut kriminaliserat en hel generation?
Att skivindustrin inte har lyckats med att utvecklas i takt med tekniken är deras problem, inte ungdomarnas. Givetvis bör kulturarbetare premieras och kompenseras ekonomiskt men det är ju industrins uppgift att utveckla nya idéer på sin marknad. Skivindustrin är fortfarande rik. Arrangerade konserter, merchandise och skivor inbringar fortfarande stora pengar till artister och giriga skivbolagsdirektörer.
Ett ytterligare problem är att de som bedrivit lobbyism för lagförslaget just är den mäktiga skiv- och filmindustrin, bestående av den tekniskt efterblivna 40-50 och 60-tals generationen. De som tagit beslut i frågan tillhör även de samma generation. Förslaget innebär vidare att det står mäktiga skivbolag eller filmbolag, som äger rätten till produkten, fritt att inleda rättsliga processer mot privatpersoner som bryter mot fildelningslagen. Det i sig är ett bakslag för vårt rättssystem.
Att kriminalisera en hel generation kommer aldrig att fungera i praktiken. Nya idéer kommer att utvecklas för att kringgå lagen. Det går inte att stoppa teknisk utveckling när den är så väl implementerad, speciellt bland ungdomar som är samhällets framtid. Lyckades sömerskorna, som slog sönder Spinning Jenny i dess begynnelse, med att stoppa utvecklingen? Nej, genomförandet av IPRED-lagen är den dummaste och mest reaktionära ( i negativ mening) politiska handlingen på länge. Den påvisar hur långt politiker och folket ibland kan stå ifrån varandra, och den visar inte minst på hur uppenabara generationsklyftorna i ett samhälle kan vara.
Att datorn är ett naturligt inslag för den yngre generationen svenskar (och européer) är ett faktum. Alla innehar den, och kan använda sig av den på ett långt mer avancerat sätt än vad vuxenvärlden ens kan tänka sig. Ungdomen använder sig av datorn, bland annat, för att kommunicera, söka fakta, spela spel, träffa sin partner och handla. Att ungdomarnas konsumtion av kultur sker via datorn är därför en självklarhet. Alla som innehar en dator i generationen från 70-talet och framåt har någon gång använt sig av fildelning.
Att frågan kring fildelning är viktig för ungdomen råder det inget tvivel om. Ett parti, piratpartiet, som bildades 2006 fick exempelvis 4.4 % av rösterna i skolvalet samma år. Det säger en del. Partiet har i princip endast en sakfråga på sin agenda: att det ska vara legalt med piratkopiering och fildelning. Således är fildelningsfrågan viktigare i ungdomens värld än exempelvis låg arbetslöshet.
Misstaget de bestämmande politikerna begår i den här frågan är att de inte har en aning om vad de egentligen beslutar om. Att äldre generationer försöker förändra den yngre generationens levnadssätt är inget nytt, men aldrig förr har väl staten förut kriminaliserat en hel generation?
Att skivindustrin inte har lyckats med att utvecklas i takt med tekniken är deras problem, inte ungdomarnas. Givetvis bör kulturarbetare premieras och kompenseras ekonomiskt men det är ju industrins uppgift att utveckla nya idéer på sin marknad. Skivindustrin är fortfarande rik. Arrangerade konserter, merchandise och skivor inbringar fortfarande stora pengar till artister och giriga skivbolagsdirektörer.
Ett ytterligare problem är att de som bedrivit lobbyism för lagförslaget just är den mäktiga skiv- och filmindustrin, bestående av den tekniskt efterblivna 40-50 och 60-tals generationen. De som tagit beslut i frågan tillhör även de samma generation. Förslaget innebär vidare att det står mäktiga skivbolag eller filmbolag, som äger rätten till produkten, fritt att inleda rättsliga processer mot privatpersoner som bryter mot fildelningslagen. Det i sig är ett bakslag för vårt rättssystem.
Att kriminalisera en hel generation kommer aldrig att fungera i praktiken. Nya idéer kommer att utvecklas för att kringgå lagen. Det går inte att stoppa teknisk utveckling när den är så väl implementerad, speciellt bland ungdomar som är samhällets framtid. Lyckades sömerskorna, som slog sönder Spinning Jenny i dess begynnelse, med att stoppa utvecklingen? Nej, genomförandet av IPRED-lagen är den dummaste och mest reaktionära ( i negativ mening) politiska handlingen på länge. Den påvisar hur långt politiker och folket ibland kan stå ifrån varandra, och den visar inte minst på hur uppenabara generationsklyftorna i ett samhälle kan vara.
tisdag 2 december 2008
Julens baksida
För ungefär ett år sedan lovade jag mig själv att aldrig julklappshetsa igen. (http://lordensblogg.blogspot.com/2007/12/god-jul.html). Åren går fort och nu står vi återigen inför en jul. Jag har själv inte köpt en endaste julklapp än. Det kommer alltså bli en hets även i år.
Jag har inte problem med fenomenet julklappar i sig. Det är roligt att både ge bort och få tillbaka. Det som är det verkligt dödfödda är själva inhandlandet av klapparna. Överallt är det köer, trångt och stressande folksamlingar. Ingen trevlig miljö att vistas i. Paniken ligger nära varje år. Nästan så att man får avge ett nyårslöfte att strunta i att handla julklappar nästa år. Å andra sidan bryter man ju alltid sina nyårslöften. Lika bra att acceptera julens baksida: inhandlandet av klapparna.
Jag har inte problem med fenomenet julklappar i sig. Det är roligt att både ge bort och få tillbaka. Det som är det verkligt dödfödda är själva inhandlandet av klapparna. Överallt är det köer, trångt och stressande folksamlingar. Ingen trevlig miljö att vistas i. Paniken ligger nära varje år. Nästan så att man får avge ett nyårslöfte att strunta i att handla julklappar nästa år. Å andra sidan bryter man ju alltid sina nyårslöften. Lika bra att acceptera julens baksida: inhandlandet av klapparna.
fredag 28 november 2008
onsdag 26 november 2008
Nyhetsankare som engagerar folkmassor
Idag fyller min kära mamma år. Ett stort grattis till henne. Vi får hoppas att hennes dator snart är lagad så att hon kan fortsätta att följa Lorden Blogg.
Den 26:e november är också födelsedagen för en av våra mest kända nyhetsankare, nämligen Claes Elfsberg. "Mr Rapport" fyller idag 60 år. Liksom meteorologer (se förra blogginlägget) så har svenska nyhetsankare, och kanske främst deras förehavanden, fått en enorm massmedial uppmärksamhet och genomslagskraft bland folket. Nyhetsankarna engagerar människor och flera pikanta rykten har florerat om dem i omgångar.
60-års barnet himself går, exempelvis, i vida kretsar under öknamnet Bajs-Elvis. Eftersom den här bloggen är barntillåten så får vuxna läsare över 18 år läsa anledningen till smeknamnet här : https://www.flashback.info/showthread.php?t=418087. Bajs-Elvis, förlåt Claes Elfsberg sägs också vara den beryktade TV-mannen. Även om det kan man läsa i nämnda url. Allt är givetvis rykten...
Det tyngsta kvinnliga nyhetsankaret på TV 4, Anna Lindmarker har även hon omgärdats av rykten. Bland annat ska hon ha agerat älskarinna åt självaste knugen. Hennes dito på SVT, Katarina Sandström har också lyckats att uppreta många medborgare. Det är främst hennes tydliga artikulation som har givit upphov till folkstormen. Sandström har även blivit föremål och gjord till åtlöje av flera komikergäng.
Den senaste i raden av nyhetsankare som vållat massmedial uppmärksamhet är Rikard Palm. SVT:s nyhetschefer degraderade nyligen Palm från att ha varit stjärnankare till att tvingas jobba nattetid. Palm själv är förtvivlad. Bland tittarna har Palm vunnit stor sympati som nyhetsuppläsare. Den främsta orsaken torde vara alla charmiga felsägningar och dråpliga situationer som Palm har lyckats försätta sig i under sändning. Flera av Rikard Palms misstag finns på siten youtube. Enligt Palm själv anser han att degraderingen beror på alla youtubeklipp och att Palm därmed kan ses som osersiös. Palm-affären har varit en av den gångna veckans hetaste nyhetsstoff. Det säger det mesta. Nyhetsankare har förmågan att engagera folkmassor...
Nedan kan ni se olika klipp med (det forna?) nyhetsankaret Rikard Palm. Ganska underhållande faktiskt.
Den 26:e november är också födelsedagen för en av våra mest kända nyhetsankare, nämligen Claes Elfsberg. "Mr Rapport" fyller idag 60 år. Liksom meteorologer (se förra blogginlägget) så har svenska nyhetsankare, och kanske främst deras förehavanden, fått en enorm massmedial uppmärksamhet och genomslagskraft bland folket. Nyhetsankarna engagerar människor och flera pikanta rykten har florerat om dem i omgångar.
60-års barnet himself går, exempelvis, i vida kretsar under öknamnet Bajs-Elvis. Eftersom den här bloggen är barntillåten så får vuxna läsare över 18 år läsa anledningen till smeknamnet här : https://www.flashback.info/showthread.php?t=418087. Bajs-Elvis, förlåt Claes Elfsberg sägs också vara den beryktade TV-mannen. Även om det kan man läsa i nämnda url. Allt är givetvis rykten...
Det tyngsta kvinnliga nyhetsankaret på TV 4, Anna Lindmarker har även hon omgärdats av rykten. Bland annat ska hon ha agerat älskarinna åt självaste knugen. Hennes dito på SVT, Katarina Sandström har också lyckats att uppreta många medborgare. Det är främst hennes tydliga artikulation som har givit upphov till folkstormen. Sandström har även blivit föremål och gjord till åtlöje av flera komikergäng.
Den senaste i raden av nyhetsankare som vållat massmedial uppmärksamhet är Rikard Palm. SVT:s nyhetschefer degraderade nyligen Palm från att ha varit stjärnankare till att tvingas jobba nattetid. Palm själv är förtvivlad. Bland tittarna har Palm vunnit stor sympati som nyhetsuppläsare. Den främsta orsaken torde vara alla charmiga felsägningar och dråpliga situationer som Palm har lyckats försätta sig i under sändning. Flera av Rikard Palms misstag finns på siten youtube. Enligt Palm själv anser han att degraderingen beror på alla youtubeklipp och att Palm därmed kan ses som osersiös. Palm-affären har varit en av den gångna veckans hetaste nyhetsstoff. Det säger det mesta. Nyhetsankare har förmågan att engagera folkmassor...
Nedan kan ni se olika klipp med (det forna?) nyhetsankaret Rikard Palm. Ganska underhållande faktiskt.
måndag 24 november 2008
Vintervädret är här: hell det svenska klimatet!
Det kan te sig märkligt att ägna ett blogginlägg åt vädret, men faktum är att just vädret är något som påverkar oss människor väldigt mycket. I Sverige är det dessutom kutym att prata väder, gärna dagligen. Samtalet kan ske med vänner, arbetskamrater, släktingar eller okända. Vädret engagerar oss. Åtminstone jag tittar även på minst en väderprognos på TV om dagen. Pererik Åberg, Peter Kondrup, Per Holmgren och Tone Bekkestad har alla blivit kändisar på grund av sitt yrke: TV-meteorologer. För att inte tala om den gamle räven John Pohlman.
I dagarna har den riktiga kylan kommit till min omnejd. Mörkt har det varit ett tag och i landets norra delar är det mörka och kalla vädret knappast en nyhet, men för oss sydsvenskar kommer kyla, snö och mörker alltid som en chock. Varje år. Man lär sig aldrig.
För många innebär mörker nedstämdhet och närhet till depression. Själv är jag kluven. Visst vill man allt som oftast ligga kvar i sängen när väckarklockan (förlåt, mobiltelefonen) ringer varje morgon och det är kolsvart utanför fönstret. Samtidigt kan det vara rätt så mysigt att ta sig ut i kylan och mörkret. Jag gillar stämningen på något vis. Och att få krypa ner i sängen eller framför TV:n och höra vinden piska och snön yra utanför kan vara riktigt stämningsfullt.
Det är lätt att med klimatdebatten i bakhuvudet tro att det var kallare förr: att sjöarna blev till is mycket tidigare och att det ständigt var snö på vintern. Jag minns givetvis min barndoms vintrar som både kalla och snöfyllda. Faktum är dock att om man frågar de som har koll (meteorologer, gamla släktingar) så kan de enkelt konstatera att sjöarna inte alls blev till is så ofta innan nyår förr i tiden som man kan tro. Inte heller var det generellt sett mer snö då. Men man är alltid nostalgisk och kommer ihåg det man vill komma ihåg.
Förmodligen var orsaken till att jag, vintertid, frös häcken av mig i min barndom att jag envisades med att endast bära jeansjacka som ytterplagg. Hela vintern. Att man vidare minns de snöfyllda dagarna beror säkert på att man hade kul i snön med pulkaåkning och andra snörelaterade aktiviteter. Det är som sagt det roliga man minns. Allt blask och elände förtränger man gärna.
Snart har hela november 2008 gått till historien. Vädret och livet går i cykler. Det är snart sommar igen. Passa på att njuta av vintern, kölden och snön så länge, så är vi snart där. I sommartid alltså. Och utan rejäl vinter kommer så man inte att uppskatta den nalkande sommaren lika mycket som om det vore sommar året om. Själv röstar jag ner såväl evig vinter som evig sommar. Hell det svenska klimatet!
I dagarna har den riktiga kylan kommit till min omnejd. Mörkt har det varit ett tag och i landets norra delar är det mörka och kalla vädret knappast en nyhet, men för oss sydsvenskar kommer kyla, snö och mörker alltid som en chock. Varje år. Man lär sig aldrig.
För många innebär mörker nedstämdhet och närhet till depression. Själv är jag kluven. Visst vill man allt som oftast ligga kvar i sängen när väckarklockan (förlåt, mobiltelefonen) ringer varje morgon och det är kolsvart utanför fönstret. Samtidigt kan det vara rätt så mysigt att ta sig ut i kylan och mörkret. Jag gillar stämningen på något vis. Och att få krypa ner i sängen eller framför TV:n och höra vinden piska och snön yra utanför kan vara riktigt stämningsfullt.
Det är lätt att med klimatdebatten i bakhuvudet tro att det var kallare förr: att sjöarna blev till is mycket tidigare och att det ständigt var snö på vintern. Jag minns givetvis min barndoms vintrar som både kalla och snöfyllda. Faktum är dock att om man frågar de som har koll (meteorologer, gamla släktingar) så kan de enkelt konstatera att sjöarna inte alls blev till is så ofta innan nyår förr i tiden som man kan tro. Inte heller var det generellt sett mer snö då. Men man är alltid nostalgisk och kommer ihåg det man vill komma ihåg.
Förmodligen var orsaken till att jag, vintertid, frös häcken av mig i min barndom att jag envisades med att endast bära jeansjacka som ytterplagg. Hela vintern. Att man vidare minns de snöfyllda dagarna beror säkert på att man hade kul i snön med pulkaåkning och andra snörelaterade aktiviteter. Det är som sagt det roliga man minns. Allt blask och elände förtränger man gärna.
Snart har hela november 2008 gått till historien. Vädret och livet går i cykler. Det är snart sommar igen. Passa på att njuta av vintern, kölden och snön så länge, så är vi snart där. I sommartid alltså. Och utan rejäl vinter kommer så man inte att uppskatta den nalkande sommaren lika mycket som om det vore sommar året om. Själv röstar jag ner såväl evig vinter som evig sommar. Hell det svenska klimatet!
onsdag 19 november 2008
Be Quick or be dead
Idag avslöjas alltså att Thomas Quick tar tillbaka sina morderkännanden. SVT kommer i december att sända två TV-program om myten Thomas Quick. Det är i samband med inspelningarna av dessa som Quick nu valt att ta tillbaka sina erkännanden. Bara för att Quick nu väljer denna handling, behöver det inte per automatik betyda att Quick är oskyldig. Mycket har väl dock talat för det hela tiden. Intressant är dock att det nu skrivs ett nytt kapitel i fallet Thomas Quick. Lorden kommer garanterat att sitta bänkad framför TV:n när dokumetärerna sänds.
Läs mina mer utvecklade tankar kring personen och den förmodade mördaren Thomas Quick här: http://lordensblogg.blogspot.com/2007/10/bigfoot-orang-pendek-nessie-och-thomas.html
Läs mina mer utvecklade tankar kring personen och den förmodade mördaren Thomas Quick här: http://lordensblogg.blogspot.com/2007/10/bigfoot-orang-pendek-nessie-och-thomas.html
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)