Bigfoot, Orang Pendek, Nessie och Thomas Quick?

1991 döms en medelålders man tillsammans med sin betydligt yngre manlige älskare till rättspsykiatrisk vård för ett grovt rån utfört i Dalarna. Detta är början till ett av Sveriges mest uppmärksammade och gåtfulla kriminalfenomen. Mannen som döms är nämligen Thomas Quick, en pederast och småbrottsling som åkt in och ut på psykiatriska kliniker under hela sitt vuxna liv. Efter några år på Säters sjukhus börjar Thomas Quick att berätta saker som inte bara får hans terapeut att sätta i halsgropen, det Thomas Quick berättar skakar om hela Sverige. Quick börjar nämligen systematiskt att erkänna ouppklarade mord i Sverige och Norge mellan 1965 och 1993. Sammanlagt erkänner Thomas Quick att han ensam och i sällskap med andra har bragt inte mindre än tjugosex personer om livet.

Thomas Quicks erkännanden har gett upphov till stor massmedial debatt angående sanningshalten. Ett stort mediadrev med kriminolog Leif GW Persson i spetsen anser att Quick är en mytoman och att han förmodligen aldrig ens har sett en död människa. Resultatet av mediadrevet har blivit att gemene mans blid av Quick är "mytomanen Quick" snarare än "seriemördaren Quick". Mytoman eller inte, efter att nyligen ha läst Janne Mattsons bok Gåtan Thomas Quick kan man dock inte låta bli att hänföras av mysteriet kring fallet Quick. Mattsson, som är journalist, har träffat Quick regelbundet under flera år för att sammanställa boken. Han är övertygad om att Quick talar sanning. Det enda jag är säker på efter att ha läst boken är att Thomas Quick är, om inte Sveriges farligaste man, åtminstone Sveriges sjukaste man.

Thomas Quick föddes som Sture Bergwall och växte upp i Dalarna. I boken berättar han att både hans pappa och mamma förgrep sig sexuellt på Thomas under barnåren. Boken beskriver dessa övergrepp ingående och vissa är så oerhört otroliga att det helt enkelt inte kan vara sant. En specifik händelse beskriver när pappan har oralsex med Thomas samtidigt som hans höggravida mamma kommer in i sängkammaren och föder ett dött foster som hon kastar i väggen. Föräldrarna skyller fostrets död på Quick och det är Quicks specifika förhållande till det döda fostret som senare driver Quick till alla mord senare i livet. Förhållandet mellan Quick och föräldrarna är också avgörande för Quicks framtida mördande. När Quick får raserianfall och går in i rollen som mördare förvandlas han nämligen till en figur som han benämner som Ellington. Ibland är Ellington en gestaltning av sin far, ibland av både sin far och mor.

Quick beskriver vidare i boken att i princip alla vuxna som han kommer i kontakt med under barndomsåren, utnyttjar honom sexuellt. Bland annat en äldre bror och en av kommunens präster. Quick börjar själv i unga år att utnyttja yngre pojkar sexuellt. Att detta faktum är sant råder det inga tvivel om. Quick är faktiskt dömd för att ha utnyttjat pojkar sexuellt redan 1970 då han arbetade på Falu-lasarett. Han har i samband med detta försökt att döda en av pojkarna. Det är alltså inte så att Thomas Quick är en okänd figur för polisen då han så småningom börjar att erkänna sina mord. Quick har också flera förhållanden med unga pojkar och anordnar porrfilmsvisningar i sin lägenhet under sin uppväxtperiod. Sitt första mord begår han när han är femton år. Offret är 7-årige Thomas i Växjö. Quick har således tagit sitt förnamn efter sitt första mordoffer. Efternamnet Quick är mammans flicknamn.

Quick har alltså erkänt 26 mord. Av dessa är han dömd för åtta stycken. Mordoffren har främst varit unga pojkar, men även flickor och ungdomar har råkat ut för Quicks vrede. Han påstår att han bland annat har styckat, skändat och ätit av sina offer.

Skeptikerna menar att Quick kan ha läst om de olika ouppklarade morden i tidningar, utgått från fakta och sedan erkänt. Men vad skulle vara motivet? I flera av fallen har Quick setts i anslutning till mordplatserna, vid flera mord har han pekat ut saker som endast mördaren kan ha känt till. Att han är dömd för åtta mord (+ bedömts skyldig till två preskriberade) borde egentligen tala sitt tydliga språk. Det är faktiskt ganska så svårt att bli dömd för mord i en svensk domstol. Om Quick nu skulle vara mytoman och oskyldig till alla erkända mord skulle även det vara oerhört märkligt. För att citera Mattsons sista stycke i sin bok angående mediadrevet som beskriver Quick som mytoman.

Detta innebär att Quick skulle ha skaffat sig information om en mängd mord och försvinnanden som skedde långt innan han togs in på Säters sjukhus i början av 90-talet för att börja använda sig av av dessa informationer när han var på väg att skrivas ut från sjukhuset. Han skulle dessutom ha lyckats manipluera sex domstolar med domare och nämndemän till att vid åtta olika tillfällen enhälligt fälla honom för mord. Dessutom skulle han ha manipulerat åklagaren, polisen och annan rättsexeprtis, inte minst hans egna advokater att tro på hans skuld. Till detta kommer något så unikt som att antalet domare fördubblats vid flera av rättegångarna för att få en så juridisk riktig bedömning som möjligt av förelagt bevismaterial. Någonstans måste väl ändå förståndet vinna över konspiartionsteorierna?

Mördare, mytoman eller både och? Att gåtan Thomas Quick är intressant utifrån ett psykologiskt, juridiskt och massmedialt perspektiv råder det ingen tvekan om. Sätt er in i fallet och bilda er en egen uppfattning. Min uppfattning är att Thomas Quick är en mycket sjuk människa. Mannen är en myt. Och precis som Orang Pendek, Bigfoot, Nessie och andra mytologiska varelser får man tänka och tro vad man vill om Thomas Quick. Ibland är sanningar svåra att bevisa...