Grannar utan folkvett

Folkvett är ett abstrakt begrepp. Det kan säkerligen ha olika innebörd för olika människor. För mig har begreppet ungefär samma betydelse som social kompetens d.v.s. att man kan bete sig "normalt" i de sammanhang där situationen kräver det. Att kunna besöka en släktmiddag utan att helt spåra ur, att kunna ta en diskussion på arbetsplatsen i sansad ton och att kunna träffa partnerns släkt och hålla låg profil är exempel på sådana situationer.

En annan situation, eller snarare "förhållande", som kräver folkvett är relationen man skapar med sina grannar. Många visar dock en total avsaknad av folkvett när man försöker (?) upprätthålla sin grannsämja. Detta är inte minst programmet "Grannfejden", som under hösten har visats på TV3, ett tydligt exempel på. Programmet går ut på att man redogör för några grannars infekterade (ibland våldsamma) relationer. Oftast har de utvecklats ur de mest triviala saker. Däredter ska Robert Aschberg komma och medla mellan grannarna. Ganska underhållande. Det man slås av är just hur många av de inblandade grannarna saknar folkvett. Aschberg lyckas efter en del om och men att lösa tvisterna. Grannarna kan i efterklokhetens tecken inse att de tidigare handlat irrationellt och barnsligt.

Personligen behöver jag inte vara med i grannfejden. Jag har bott på samma plats nu i snart 10 år. Grannar har kommit och gått, medan några har bestått. Att husets gamla dam inte avlidit än (hon är en bra bit över 90 år) är möjligen märkligt med tanke på ljudnivån ibland. Och visst har man fått ett och annat klagomål, men det hör till. Ibland kan grannarna dock vara märkliga. När de hör att man lämnar lägenheten och de själva är i trappen på väg ner, smiter de allt som oftast in igen. Antingen saknar de kanske själva folkvett eller också så misstänker de att Lorden gör det. Det sista är väl det mest troliga...