Ockerbolaget TELE 2

Jag har länge använt mig av comviq som teleoperatör och det funkade utmärkt då flera av polarna också hade comviq. Man kunde nämligen ringa "gratis" till övriga som använde comviq som operatör. Comviq gick sedan över till att bli Tele 2 och de har tagit ut ganska så höga priser på telefonin sedan dess.

När jag nyligen bytte telefon var det dags att även uppgradera mitt abonnemang. För ett fast pris ska Lorden få ringa hur mycket han vill. Dessutom köpte jag ett surfpaket och diverse försäkringar ifall telefonen skulle gå sönder. Dagens telefoner är ju som små minidatorer. Allt som allt blir det oerhört mycket pengar. Givetvis inser man det när man köper men det är bara att inse att lla jävla branscher försöker att pracka på en så mycket som möjligt. Ingen ärlighet eller heder i säljaryrket. Allt som allt har jag nog gjort en ganska så usel affär verkar det som.

Idag damp det ner en faktura. Den låg på nästan 2000 kronor för att jag bytt abonnemang, för att jag startat ett nytt och för det gamla som tagit slut och gud vet vad. Dessutom hade idioterna på tele 2 mage att efterdebitera mig på samtal som jag gjort det senaste året men som de missat att bokföra i sitt system. Förrän nu. Vilka jävla pajasar! Givetvis ringde jag upp tele 2 och fick först vänta ett tjugotal miuter i kö. Väl framme berättade jag ett och annat för tjejen med den skånska dialekten som jag fick prata med. När jag slutligen försökte ifrågasätta hur min första faktura kunde gå på 2000 kronor (det är ju vad halva priset för själva telefonen) la hon på i mitt öra. Hon la på i Lordens öra! Tele 2 är ett pajasföretag och det gäller hela organisationen. Något för Sverker Olofsson kanske?

Religionskritik = hets mot folkgrupp?

I Malmö har Skånepartiets partiledare Carl P Herslow anmälts för hets mot folkgrupp. Anledningen är att han ligger bakom en bild av en naken Mohammed tillsammans med en minderårig flicka. Huruvida det är hets mot folkgrupp, att i Herslows fall, ironisera över och ifrågasätta en religion är det nu upp till J.K. att avgöra.

Kanske bildar detta fall ett samtida prejudikat för det moderna samhället. Ett samhälle där olika religioner och kulturer möts och där alla tycks kränka varandra för minsta lilla. Den stora förloraren torde i så fall bli yttrandefriheten och det moderna samhällets utveckling.

Lorden har nämligen i många år varit antireligiös. Jag har inga problem med kristna, muslimer, hinduer, buddhister eller vad det nu må vara för människor som utövar religionen. Det jag däremot har problem med är hur en religion som maktfaktor, institution och idé kan få människor att underkuva sig religionen, istället för att tänka fritt. Vad är kristendomens brott rent historiskt? Om vi inte hade ifrågasatt kristendomen och dess järngrepp hade vi aldrig vunnit vårt fria tänkande, jämställdhet eller övriga frihet. Jag har länge tvivlat på guds existens i form av hur kristendomen tolkar. Jag har länge ifrågasatt nödvändigheten med att be till gud flera gånger om dagen. Varför skulle jag nu helt plötsligt vurma för och inte få raljera över alla andra världsreligioner om jag så skulle vilja? (som enligt mitt tycke i vissa fall kan te sig ännu knäppare i ett modernt samhälle). Att sedan öppet visa missaktning mot någon som är religiös på något sätt kan tyckas onödigt, det är en annan fråga. Men jag tänker aldrig erkänna att religion är något bra, eller har fört med sig något bra.

Jag har sedan över 15 års tid lyssnat på black metal, tagit del av antikristna texter och sett bilder som raljerar över Jesus och ännu grövre religiösa nidbilder. Visst har det funnits vissa rabiata människor likt Siewert Öholm som velat stoppa det hela, men de flesta har insett varför man raljerat över just kristendomen. Det har heller aldrig varit något tal om att lagligt förbjuda att skämta om kristendomen. När vi nu har äntrat 2010 så ska man tydligen inte kunna få ifrågasätta religion längre. Rätt steg att ta verkar de flesta tycka. Man undrar vilka som egentligen är värdekonservativa och reaktionära.

RIP Dio

Igår gick en riktig rocklegend ur tiden. Jag hade förmån att få se Ronnie James Dio ett antal gånger. Det var en väldigt kort man men med en oerhört karismatisk röst. Många kanske inte känner till Dio men har säkerligen hört talas om band som Rainbow och Black Sabbath som Dio medverkade i. Dio dog en för tidig död (han föddes 1942) i sviterna av magcancer. Vila i frid Ronnie!

Hur värnas yttrandefriheten?

Jag är ingen hängiven fan av "konstnären" Lars Vilks, det ska erkännas. Jag finner det dock väldigt oroande att människor har planerat att döda honom för konsten som han producerar. I Sveriges debattklimat har man dock inte tagit dessa hot på allvar. "Jihad Jane" har framställts som en förvirrad pajas som förmodligen inte har varit något reellt hot mot Vilks liv.

Ikväll attackerades Lars Vilks på Uppsala universitet. Media framställer det hela som att någon, eller ett fåtal efter en lugn inledning på anförandet försöker attackera Vilks. Det är inte samma bild Lorden får efter att ha "googlat" lite via alternativa medier. Det mest tragiska är den hätska stämningen i salen där bland annat män med barn i famnen skanderar saker mot Vilks (på främmande språk jag inte behärskar, varför det är svårt att begripa den exakta innebörden).

Det är valår. I TV-sofforna diskuterar Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt saker som bestäms av media. Någon krona på bensinskatten hit eller dit verkar visst vara viktigare än exempelvis dagliga upplopp i delar av Sverige och rejält hotad yttrandefrihet. Man kan undra vilken värld våra etablerade politiker och vårt etablissemang lever i. Borde inte realpolitik snart föras upp på den politiska agendan? Eller är de rädda för att säga fel saker och bli fysiskt attackerade likt Vilks? Yttrandefriheten är det grundläggande fundamentet i en demokrati, så även medborgares trygghet. Det är dags för våra sköntalande politiker att inse det också.

Inglourious Bastards!

Jag har, förutom något litet undantag, alltid varit ett fan av Quentin Tarantinos filmer. Pulp Fiction från 1994 är exempelvis fortfarande en av världens allra bästa filmer. Jag hade länge tänkt att se hans senaste verk Inglourious Bastards! på bio men det blev liksom aldrig av. Istället rev jag av rullen i helgen som gick.

Mina förväntningar var ganska högt ställda på filmen. Jag har läst flera recensioner av den så jag visste redan vad den skulle handla om. Eller handla och handla om, egentligen har den ingen djupare intrig. Filmen utspelar sig under andra världskriget. Många av krigets förgrundsgestalter på den tyska sidan finns nämnda i filmen (och förekommer rent konkret), men filmen är i övrigt helt fiktiv. I början utplånas en judisk familj och sedan handlar filmen om den enda överlevande flickans hämnd på nazister. Parallellt får vi följa en armé, som leds av Brad Pitt, vars ända uppdrag är att mörda så många nazister som möjligt och ta deras skalpar.

I vanlig ordning är dialogen i filmen stundtals briljant. Under långa stunder är tempot dock lite väl långsamt. Filmens riktiga behållning är den fiktiva nazikaraktären Hans Landa. Han spelas på ett fullkomligt utomordentligt sätt av Christoph Waltz. Karaktären verkligen kryper sig in under skinnet på en. Man kan inte låta bli att le och skratta åt det lysande porträttet. Det måste faktiskt upplevas! Waltz fick också en välförtjänt Oscar för sin rollprestation. Sammantaget är det en bra film som lyfts minst ett snäpp för Landas medverkan. Alla bör se den på grund av honom. Filmen erhåller 7 riggade pokerhänder av tio möjliga.