Lordens blogg har haft ungefär konstant mellan 20 och 30 unika läsare om dagen. Detta i 2.5 års tid. De senaste två dagarna har bloggen haft mellan 70 och runt 100 besökare. Frågan jag ställer mig är varför? Vilken större blogg/sida har länkat till denna? I vilket syfte? Vilken förklaring finns till denna enorma tillströmning av läsare? Det vore på sin plats om någon kunde berätta detta för mig. Bloggen var aldrig menad att bli kommersiell eller tilltala en större läsekrets. Får jag inget svar är jag rädd att bloggen läggs ned.
/Lorden
torsdag 28 januari 2010
tisdag 26 januari 2010
Spelglädje i slutet av skitmånad
Helt plötsligt blev det kallt och snöstorm igen. Som om inte detta vore nog visar det sig att räkningarna hopar sig å det grövsta. Försäkringar på hem och bil ska betalas. Därtill en massa skatt, TV-licens och feta teleräkningar. Det är väl egentligen rätt så onödigt att klaga, eftersom varje god samhällsmedborgare troligen sitter i samma sits som Lorden själv. Strindberg hade rätt: det är synd om människan!
Men vad passar då bättre än en låt? (Den frasen lånar jag från kultserien En himla många program) Denna låt upptäckte jag i samband med att en bekant hälsade på mig i början av januari. Personen i fråga är musiker och slogs över den spelglädje som uppvisas i videoklippet. Jag kan inte annat än att hålla med. Fantastisk spelglädje. Låten verkar även ha varit bandets livsverk. Efter lite sökning på youtube kan man se samma entusiastiska pianolirare köra samma låt 30 år efter den första versionen här på bloggen. Jag lägger in det klippet också. Det är bara att dansa loss. Å du ljuva 70-tal :)
Men vad passar då bättre än en låt? (Den frasen lånar jag från kultserien En himla många program) Denna låt upptäckte jag i samband med att en bekant hälsade på mig i början av januari. Personen i fråga är musiker och slogs över den spelglädje som uppvisas i videoklippet. Jag kan inte annat än att hålla med. Fantastisk spelglädje. Låten verkar även ha varit bandets livsverk. Efter lite sökning på youtube kan man se samma entusiastiska pianolirare köra samma låt 30 år efter den första versionen här på bloggen. Jag lägger in det klippet också. Det är bara att dansa loss. Å du ljuva 70-tal :)
torsdag 21 januari 2010
Ordets makt och vanmakt
Jan Guillou är kanske för den (yngre) breda massan mest känd som romanförfattare. Böckerna om Carl Hamilton och Arn har sålt i mångmiljonupplagor. Gulliou är också en flitig samhällsdebattör som ofta tar plats i TV-paneler och offentliga debatter. Utöver detta skriver han även som kolumnist i Aftonbladet på söndagar.
Lorden är inte direkt imponerad av Guillou som person. Han ger ofta ett ganska uppblåst och arrogant intryck. Man kan dock inte bortse från att Jan Guillou är en av modern tids mest kända svenska journalister. För det är faktiskt som journalist han byggde sitt namn en gång i tiden. I boken Ordets makt och vanmakt får vi följa Jan Guillous väg som journalist, romanförfattare och programledare i TV. I boken berättar han nämligen om allt han skrivit om genom åren. Dessutom får man ta del av anektdoter som föranledde alla publiceringar.
Det är en lång och snårig väg som Guillou har haft som journalist. Hela tiden har han haft drivkraften efter de stora scoopen, att bli någon att räkna med. Karriären inleddes på FIB/aktuellt: en tidning som för den yngre generationen snarare kan ses som en porrblaska än en nyhetstidning. Tiden förändras som sagt. Han tog senare anställning på den extremt vänstervridna tidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Att läsa Guillous beskrivning av tidningens ledning som sekteristisk vänster är mycket intressant. Speciellt med tanke på hur han rabblar upp hur ett dussin av dessa idag har höga, för att inte säga ledande, positioner inom mediebranschen. Det var även Folket i Bild/Kulturfront som avslöjade IB-affären (som jag tidigare nämnt i ett blogginlägg. Ni får använda sökmotorn om ni är intresserade).
IB-affären blev Guillous stora scoop. Att scoopet skulle handla om just spioneri är föga förvånande efter att ha läst boken. Guillou verkar ha varit besatt av spionaffärer under sin ungdom. Han har åkt kors och tvärs, land och rike runt för att nosa upp spionskandaler. Att han själv efter bokpubliceringen utmålades som KGB-spion kom väl föga förvånande, men ingenting om det står att läsa i boken.
Guillou beskriver också på ett intressant sätt hur det så kallade mediedrevet fungerar. Att de flesta redan vet vilka gamar journalister är när de väl vittrat blod är självklart, men det blir extra intressant att höra om det hela från en extra insatt person. Jan Guillou har trots allt fått stå emot en hel del drev genom åren. Utöver IB-affären och dess efterverkningar kan man räkna upp Geijer-affären, Spionskandalen, Björn Borg-intervjun etc.
Boken ger en mycket intressant samtidsskildring av mediesverige under 70-talet och framåt. Man får läsa endel snaskiga detaljer, men bokens behållning är Guillous entusiastiska berättande. Med elegant språk lyckas han hela tiden hålla intresset uppe hos mig. Genom hela boken dessutom. Givetvis ger Guillou en väldigt subjektiv bild av alla medverkande personer och händelser i boken. Men det är liksom det som är meningen. Hans stora EGO lyser dock igenom lite väl uppenbart ibland. Han är ofta störst, bäst och vackrast. Om inte Lorden hade varit ett källkritiskt geni (!) hade jag säkert låtit mig övertalas, men i vissa sakfrågor har Guillou och jag så fundamentalt olika uppfattningar att han inte riktigt lyckas. Trots det ska det erkännas att Jan Guillou är en mycket skicklig retoriker. Min uppmaning till alla, som ser allmänbildning som en dygd, är att läsa boken. Den får 8 IB-affärer av 10 möjliga.
Lorden är inte direkt imponerad av Guillou som person. Han ger ofta ett ganska uppblåst och arrogant intryck. Man kan dock inte bortse från att Jan Guillou är en av modern tids mest kända svenska journalister. För det är faktiskt som journalist han byggde sitt namn en gång i tiden. I boken Ordets makt och vanmakt får vi följa Jan Guillous väg som journalist, romanförfattare och programledare i TV. I boken berättar han nämligen om allt han skrivit om genom åren. Dessutom får man ta del av anektdoter som föranledde alla publiceringar.
Det är en lång och snårig väg som Guillou har haft som journalist. Hela tiden har han haft drivkraften efter de stora scoopen, att bli någon att räkna med. Karriären inleddes på FIB/aktuellt: en tidning som för den yngre generationen snarare kan ses som en porrblaska än en nyhetstidning. Tiden förändras som sagt. Han tog senare anställning på den extremt vänstervridna tidskriften Folket i Bild/Kulturfront. Att läsa Guillous beskrivning av tidningens ledning som sekteristisk vänster är mycket intressant. Speciellt med tanke på hur han rabblar upp hur ett dussin av dessa idag har höga, för att inte säga ledande, positioner inom mediebranschen. Det var även Folket i Bild/Kulturfront som avslöjade IB-affären (som jag tidigare nämnt i ett blogginlägg. Ni får använda sökmotorn om ni är intresserade).
IB-affären blev Guillous stora scoop. Att scoopet skulle handla om just spioneri är föga förvånande efter att ha läst boken. Guillou verkar ha varit besatt av spionaffärer under sin ungdom. Han har åkt kors och tvärs, land och rike runt för att nosa upp spionskandaler. Att han själv efter bokpubliceringen utmålades som KGB-spion kom väl föga förvånande, men ingenting om det står att läsa i boken.
Guillou beskriver också på ett intressant sätt hur det så kallade mediedrevet fungerar. Att de flesta redan vet vilka gamar journalister är när de väl vittrat blod är självklart, men det blir extra intressant att höra om det hela från en extra insatt person. Jan Guillou har trots allt fått stå emot en hel del drev genom åren. Utöver IB-affären och dess efterverkningar kan man räkna upp Geijer-affären, Spionskandalen, Björn Borg-intervjun etc.
Boken ger en mycket intressant samtidsskildring av mediesverige under 70-talet och framåt. Man får läsa endel snaskiga detaljer, men bokens behållning är Guillous entusiastiska berättande. Med elegant språk lyckas han hela tiden hålla intresset uppe hos mig. Genom hela boken dessutom. Givetvis ger Guillou en väldigt subjektiv bild av alla medverkande personer och händelser i boken. Men det är liksom det som är meningen. Hans stora EGO lyser dock igenom lite väl uppenbart ibland. Han är ofta störst, bäst och vackrast. Om inte Lorden hade varit ett källkritiskt geni (!) hade jag säkert låtit mig övertalas, men i vissa sakfrågor har Guillou och jag så fundamentalt olika uppfattningar att han inte riktigt lyckas. Trots det ska det erkännas att Jan Guillou är en mycket skicklig retoriker. Min uppmaning till alla, som ser allmänbildning som en dygd, är att läsa boken. Den får 8 IB-affärer av 10 möjliga.
tisdag 19 januari 2010
Människans goda och onda sida
Det är inte ofta som Lorden skänker pengar till bistånd. Visserligen går en hel del skattepengar till just bistånd, men att man skänker direkt till någon hjälporganisation förekommer sällan.
När Tsunamikatastrofen inträffade 2004 blev katastrofläget mer påtagligt då många svenskar och dess anhöriga drabbades. Jag kände till en person som omkom i katastrofen, och som egentligen hade nästan hela sitt liv kvar att leva. Det var många med mig som blev tagna emotionellt. En liknande katastrof för svenska medborgare hade inte skett sedan Estoniakatastrofen tio år tidigare. Därför ville många medborgare, mig inkluderad, gärna hjälpa till. Personligen skänkte jag ett par hundralappar till Röda Korset. Inte mycket men alltid något.
Ofta är det faktiskt tanken som räknas och att människor tänker solidariskt vid katastroflägen är ett sundhetstecken. Det är ett bevis för människans goda sida. Vad som sedan hände med mina hundralappar för fem år sedan vet jag inte. Förmodligen kom de bort någonstans på vägen. Tyvärr är det korruption och egoism som gör att pengarna och hjälpen sällan når de nödställda.
Nyligen inträffade en ny naturkatastrof. Denna gång Haitis befolkning. Västerländska utsända har larmat om totalt kaos. Hjälpsändningarna kommer inte fram och i landet råder total anarki. Ungdomsgäng och kriminella slåss och plundrar landets medborgare på deras tillgångar. Det råder total misär bland befolkningen. Svenskarna och övriga västerlandets befolkning har återigen visat stor empati för de drabbade. Lorden har återigen skänkt ett par hundralappar till katastrofens offer. Denna gång utan något som helst nationalistiskt motiv. Inga svenskar har drabbats.
Det känns emellertid trist att människans goda sidor i detta fall, som i många andra, i förlängningen är meningslös. Att ungdomsgäng och stora pöblar på Haiti kan plundra, misshandla och kränka medborgare kan säkerligen av vissa bortförklaras av panik till följd av katastrofen. Personligen tror jag inte på detta. Om Sverige skulle drabbas av en liknande katastrof är jag övertygad om att jag snarare skulle hjälpa min granne, den okände medborgaren eller till och med min värsta fiende. Katastrofen borde rimligtvis fungera som en enande istället för en splittrande kraft. Att vissa då tar till våld och pöbelmentalitet i en sådan situation är bara ytterligare ett bevis på att likaväl som människan har goda sidor har den också onda. Och ofta segrar de senare...
När Tsunamikatastrofen inträffade 2004 blev katastrofläget mer påtagligt då många svenskar och dess anhöriga drabbades. Jag kände till en person som omkom i katastrofen, och som egentligen hade nästan hela sitt liv kvar att leva. Det var många med mig som blev tagna emotionellt. En liknande katastrof för svenska medborgare hade inte skett sedan Estoniakatastrofen tio år tidigare. Därför ville många medborgare, mig inkluderad, gärna hjälpa till. Personligen skänkte jag ett par hundralappar till Röda Korset. Inte mycket men alltid något.
Ofta är det faktiskt tanken som räknas och att människor tänker solidariskt vid katastroflägen är ett sundhetstecken. Det är ett bevis för människans goda sida. Vad som sedan hände med mina hundralappar för fem år sedan vet jag inte. Förmodligen kom de bort någonstans på vägen. Tyvärr är det korruption och egoism som gör att pengarna och hjälpen sällan når de nödställda.
Nyligen inträffade en ny naturkatastrof. Denna gång Haitis befolkning. Västerländska utsända har larmat om totalt kaos. Hjälpsändningarna kommer inte fram och i landet råder total anarki. Ungdomsgäng och kriminella slåss och plundrar landets medborgare på deras tillgångar. Det råder total misär bland befolkningen. Svenskarna och övriga västerlandets befolkning har återigen visat stor empati för de drabbade. Lorden har återigen skänkt ett par hundralappar till katastrofens offer. Denna gång utan något som helst nationalistiskt motiv. Inga svenskar har drabbats.
Det känns emellertid trist att människans goda sidor i detta fall, som i många andra, i förlängningen är meningslös. Att ungdomsgäng och stora pöblar på Haiti kan plundra, misshandla och kränka medborgare kan säkerligen av vissa bortförklaras av panik till följd av katastrofen. Personligen tror jag inte på detta. Om Sverige skulle drabbas av en liknande katastrof är jag övertygad om att jag snarare skulle hjälpa min granne, den okände medborgaren eller till och med min värsta fiende. Katastrofen borde rimligtvis fungera som en enande istället för en splittrande kraft. Att vissa då tar till våld och pöbelmentalitet i en sådan situation är bara ytterligare ett bevis på att likaväl som människan har goda sidor har den också onda. Och ofta segrar de senare...
tisdag 12 januari 2010
Vik hädan mörker!
Traditionellt sett har jag aldrig varit emot kyla, mörker och snö. Dessa väderförhållanden har varit normala inslag i det svenka klimatet. Det har även förefallit aningen charmigt med vinter i mitt tidigare liv. Jag har aldrig böjt för att vistas i mörkret eller, vad jag kan erinra mig om, längtat efter ljus.
Så är det emellertid inte längre. Nu är jag förbaskat trött på att gå omkring och småhuttra och ständigt lämna och komma hem till hemmet när det är mörkt ute. Kölden som lamslagit Sverige den senaste tiden får väl visserligen ses som exceptionell, men ändå.
Tur är väl då att man har kompisar som lyser upp tillvaron på mer än ett sätt. Inom en snar framtid anordnas en sommarfest mitt i vintern, som förhoppningsvis kommer bringa ljus och värme under lång tid framöver. Dessutom har en nära vän gett sig in i solariebranschen, vilket man givetvis nyttjat. För trots rapporter om solariesolandets fara går det inte komma ifrån att man känner sig mycket fräschare och en aning gladare efter en vilstelse i solariet under vintertiden. Förmodligen gäller samma gyllene regel för solariet som med allt annat: lagom är bäst!
Det är slående hur Ted Gärdestads uppmaning stämde. I någon mening är vi alla barn, även vi som har nått vuxenvärlden. Att jag som råbarkad black metal-fantast länkar till nedanstående videoklipp kan te sig märkligt för vissa. För er som känner mig väl vet att jag vurmat för låten i minst tio års tid. Gärdestad må ha varit vilsen, men det är svårt att ta miste på den genuina godheten i den musik som han och brorsan Kenneth skapade. Så ni alla som inte ska på sommarfest: låt texten och musiken lysa upp i vintermörkret. I låttiteln finner ni också nästa juls julklappstips. Skriv ner och ta fram i december när klapparna ska inhandlas...:)
Så är det emellertid inte längre. Nu är jag förbaskat trött på att gå omkring och småhuttra och ständigt lämna och komma hem till hemmet när det är mörkt ute. Kölden som lamslagit Sverige den senaste tiden får väl visserligen ses som exceptionell, men ändå.
Tur är väl då att man har kompisar som lyser upp tillvaron på mer än ett sätt. Inom en snar framtid anordnas en sommarfest mitt i vintern, som förhoppningsvis kommer bringa ljus och värme under lång tid framöver. Dessutom har en nära vän gett sig in i solariebranschen, vilket man givetvis nyttjat. För trots rapporter om solariesolandets fara går det inte komma ifrån att man känner sig mycket fräschare och en aning gladare efter en vilstelse i solariet under vintertiden. Förmodligen gäller samma gyllene regel för solariet som med allt annat: lagom är bäst!
Det är slående hur Ted Gärdestads uppmaning stämde. I någon mening är vi alla barn, även vi som har nått vuxenvärlden. Att jag som råbarkad black metal-fantast länkar till nedanstående videoklipp kan te sig märkligt för vissa. För er som känner mig väl vet att jag vurmat för låten i minst tio års tid. Gärdestad må ha varit vilsen, men det är svårt att ta miste på den genuina godheten i den musik som han och brorsan Kenneth skapade. Så ni alla som inte ska på sommarfest: låt texten och musiken lysa upp i vintermörkret. I låttiteln finner ni också nästa juls julklappstips. Skriv ner och ta fram i december när klapparna ska inhandlas...:)
tisdag 5 januari 2010
Hetsjakt på fel djur?
2010 har inlett väldigt kallt. Jag gillar kyla och har tagit ett par långpromenader i snöiga skogslandskap varje dag hittills. Man blir ett med naturen, vilket kan vara en mäktig känsla. Vi får se hur länge kylan håller i sig.
Några som också gillar snöiga skogslandskap är vargen. Detta djur har alltid fascinerat Lorden. Hatat och bespottat av vissa, älskat av andra. Vargen symboliserar styrka, ett djur som får klara sig själv och ständigt vara jagad.
I början av året inleddes en vargjakt. Från och till har vargen varit utrotningshotad i Sverige, men nu har riksdagen alltså beslutat om skyddsjakt på djuret, eftersom man vill hålla beståndet nere. Sveriges vargtätaste landskap (om man i sammanhanget kan tala om täthet: det finns cirka 200 i hela landet) fick ett antal kvoter att skjuta. Redan första dagen startades hetsjakten på vargen och kvoterna fylldes omedelbart. Vissa överskreds dessutom.
Personligen kan jag inte förstå hur jägare omedelebart ser tjusningen i att fegt jaga och skjuta detta vackra, starka och skygga djur. Visserligen är vargen ett rovdjur men är i praktiken harmlös gentemot människan. En stor anledning till att vargen tidvis har varit utrotningshotad är sammakopplad till människans attityd till djuret. Så vad är det då som känns hotfullt med vargen? I Norrland och i samekretsar ses vargen som den största fienden, eftersom vargen är ute efter samernas renar. Men i övriga Sverige? Låt vargen vara!
Idag kom även domen i fallet där en ung man knivmördades på Öland i midsomras. Två män dömdes för dådet. Den ene fick 6 års fängelse (för dråp) och den andre fick 3 års fängelse (för medhjälp). I praktiken innebär detta att de får sitta två tredejdelar av sitt straff (4 respektive 2 år). Det känns väl rimligtvis väl lågt för att ha berövat en ung man livet samt förstört livet för åtskilliga andra. Ska man tillämpa jägarnas retorik vore kanske skyddsjakt på dessa gärningsmän ett lämpligare straff. Dylika människor är nämligen ett klart större hot mot världen än vad vargen är...
Några som också gillar snöiga skogslandskap är vargen. Detta djur har alltid fascinerat Lorden. Hatat och bespottat av vissa, älskat av andra. Vargen symboliserar styrka, ett djur som får klara sig själv och ständigt vara jagad.
I början av året inleddes en vargjakt. Från och till har vargen varit utrotningshotad i Sverige, men nu har riksdagen alltså beslutat om skyddsjakt på djuret, eftersom man vill hålla beståndet nere. Sveriges vargtätaste landskap (om man i sammanhanget kan tala om täthet: det finns cirka 200 i hela landet) fick ett antal kvoter att skjuta. Redan första dagen startades hetsjakten på vargen och kvoterna fylldes omedelbart. Vissa överskreds dessutom.
Personligen kan jag inte förstå hur jägare omedelebart ser tjusningen i att fegt jaga och skjuta detta vackra, starka och skygga djur. Visserligen är vargen ett rovdjur men är i praktiken harmlös gentemot människan. En stor anledning till att vargen tidvis har varit utrotningshotad är sammakopplad till människans attityd till djuret. Så vad är det då som känns hotfullt med vargen? I Norrland och i samekretsar ses vargen som den största fienden, eftersom vargen är ute efter samernas renar. Men i övriga Sverige? Låt vargen vara!
Idag kom även domen i fallet där en ung man knivmördades på Öland i midsomras. Två män dömdes för dådet. Den ene fick 6 års fängelse (för dråp) och den andre fick 3 års fängelse (för medhjälp). I praktiken innebär detta att de får sitta två tredejdelar av sitt straff (4 respektive 2 år). Det känns väl rimligtvis väl lågt för att ha berövat en ung man livet samt förstört livet för åtskilliga andra. Ska man tillämpa jägarnas retorik vore kanske skyddsjakt på dessa gärningsmän ett lämpligare straff. Dylika människor är nämligen ett klart större hot mot världen än vad vargen är...
lördag 2 januari 2010
Gott Nytt år!
Ett nytt år, ett nytt decennium. Denna gång väljer jag att inte sammanfatta det som har varit. Istället försöker jag att blicka framåt och hoppas på att tillvaron blir bättre än vad den är och har varit.
God fortsättning på det nya året!
God fortsättning på det nya året!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)