Vinterköld

Det är snart på dagen 25 år sedan statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Till minne av den dagen hade jag hade tänkt att publicera en recension av en Palme-biografi som jag läser. Den recensionen får dock vänta ett tag. Men den som väntar på något gott...

Jag tror att de flesta svenskar håller med mig när jag säger att jag är trött på vintern nu. Den här vintern är den längsta jag kan erinra mig om. Åtminstone känns det så. Vargavintern har inte blivit lättare att hantera de senaste dagarna då en bekant tragiskt lämnat jordelivet i allt för unga år. Sådana händelser gör att böcker om Palme, uppdatering av bloggen och till och med utvecklingen i Libyen, känns fjuttigt i jämförelse. Åtminstone i min verklighet.

Tjejen som lämnat oss har, åtminstone sporadiskt, följt denna blogg och lämnat åtskilliga kommentarer till mina inlägg. Jag minns henne som en glad, sprallig och rolig människa som skänkt mig många glädjestunder och skratt. Det är ofattbart att en människa kan försvinna bara på en kort sekund. Däremot kommer minnen av henne att finnas kvar inom nära och kära under återstoden av våra liv. I dessa dagar går Lordens tankar till de allra närmast sörjande. Tack för din tid på jorden!

When hours have gone by

I'll close my eyes
In a world far away
We may meet again
But now hear my song
About the dawn of the night
Let's sing the bards' song

Socialdemokraternas tandlöshet

Så kom den då, socialdemokraternas valanalys efter förra årets valfiasko. En utredningsgrupp, av vad man får förmoda de mest "sakkunniga" man lyckats skapa fram, har "analyserat" vad som gick snett i 2010 års val. Utredningsgruppen pekar på uppenbara fel och brister i partiets retorik, men samtidigt kommer man inte med några konkreta förändringsförslag. Socialdemokraterna fortsätter därmed att gräva sin egen grav.

Bara det faktum att pressekreteraren Ibrahim Baylan ledde mötet där "analysen" presenterades säger allt. Baylan, som tillsammans med Mona Sahlin, är den enskilt viktigaste personen bakom fiaskot måste ju först och främst inse sina begränsningar. Varför är han kvar?

I valet 2010 röstade endast 22% av alla med arbete på det klassiska arbetarpartiet. Det säger en hel del. Socialdemokraterna har länge rört sig mot den ideologiska mitten och var aldrig någon opposition att tala om i valrörelsen. Moderaterna har övertagit sossarnas gamla epitet som Sveriges arbetarparti. Bara en sådan sak. Ett barn hade kunnat slå hål på den myten.

Anledningen är nämligen att ett traditionellt arbetarparti har öppet mål i tider då Sveriges välfärd systematiskt nedmonteras. Moderaterna ökar klyftorna i samhället. Socialdemokraterna hade med enkelhet kunnat vinna förra valet. Betänk att partiet ledde alla opinionsmätningar bara något år innan valdagen. Så vad är då den egentliga anledningen till att sossarna förlorare?

Till att börja med har partiet sedan länge tappat fotfästet om verkligheten. Partiledningen i såväl ungdomsförbund som moderparti har utgjorts av karriärister och okunniga personer. Man har pratat flyktigt om jämlikhet utan att kunna definiera vad man egentligen avser. Begreppet har blivit en floskel från en svunnen tid. Folket har inte förstått vad partiet har menat, och partiet själva har inte förstått det man har velat förmedla. En någorlunda insatt person hade på ett enkelt sätt kunna förklara för väljarna vilka brister ett ojämlikt samhälle har för ett lands välfärd. Man hade med enkelhet kunnat peka på dess samband med fetma, ohälsa, försämrade skolresultat etc. Man hade kunnat utgå från boken Jämlikhetsanden som jag tidigare har avhandlat på bloggen.

Man kunde med enkelhet också ha fördömt det ideologiska paradigmskifte som skett i samhället, där kollektivet har utbytts mot individen. Att förklara detta är också barnlek. Det finns hur många exempel som helst som tydliggör detta. Många av oss möts dagligen av löpsedlar. Ofta har de rubriker som "De köpte de dyraste villorna i din stad", "Så mycket tjänar din granne" eller "Så mycket tjänar din chef". Dessa löpsedlar säger en hel del om samhällsklimatet. Är det bara pengar som ska räknas? Vad har vi för ideal? Jag är övertygad om att en skicklig och kunnig retoriker hade lyckats förmedla detta på ett tydligt sätt. Att vi ser den sjunkande hegemonin USA som en förebild borde vara ett skräckexempel. Vi har bytt ut The American dream till The swedish dream och när USA nu håller på att kollapsa finns där bara ett fördummat, ojämlikt och fattigt samhälle kvar utan sympati eller medkänsla för dess medborgare. Vari ligger förebilden?

Att endast tala om skattehöjningar genererar heller inga väljare. Man måste exemplifiera och pränta in i folks medvetande att låga skatter och hög välfärd för alla i princip är omöjligt att förena. Det är min övertygelse att många fortfarande är beredda att ha en hög skattesats i Sverige- förutsatt att medborgaren vet vad skattepengarna går till. Många har förmodligen tröttnat på att bara några får ta del av skattepengarna. Många är trötta på att deras pengar går till kostsamma projekt som i slutändan varken gynnar de själva eller samhället. Således måste man konkretisera vad en eventuellt höjd skatt ska finansiera. Satsa exempelvis på en tandvårdsreform där tandvården och vanlig vård inte åtskiljs. Vem klagar inte på att behöva slänga ut tusentals kronor på tandvård? Samtidigt börjar tillgången på tandvård bli en riktig klassfråga.

I en undersökning för några år sedan menade drygt 50% av S-väljarna att Sverige tog in för mycket invandrare. I senast publicerade opinionsmätningen fick Sverigedemokraterna över 8 % av rösterna. Alla tjatar om att SD inte ska få diktera några villkor, men samtidigt bortser man också från folkets vilja och insikt. En fortsatt massinvandringspolitik leder i praktiken till segregering, utanförskap, arbetslöshet och lönedumpning av traditionella arbetarjobb. Socialdemokraterna nämner inte migrationsfrågan alls i sin valanalys. Istället satsar man på ökad invandring. Varför då? För många väljare idag är det ett totalt felbeslut. Varifrån kommer alla 8% sverigedemokrater? Kanske borde man se sig om i de egna leden. Socialdemokraternas okunnighet lyser återigen igenom.

Personligen struntar jag i om socialdemokraterna går under. Det är dock intressant att se hur handfallna och vilse de egentligen är. Förmodligen kommer de att tramsa vidare i ingemansland och fortsätta harva i icke-frågor som knappast genererar någon stark väljarskara.

När detta skrivs är ny partiledare inte klar. Rätt val där kan möjligen vända skutan, annars ser partiets framtid nattsvart ut. Och med sådana tandlösa valanalyser som partiet presenterar, så kan man redan nu inse hur valet 2014 gestaltar sig för Sveriges en gång största och totalt dominerande parti. Branting och Hansson vänder sig i sina gravar...

Vårt fantastiska kulturarv

I dagens minst sagt märkliga politiska klimat försöker många hävda att det inte finns något specifikt svenskt och att vi inte har något historisk kulturarv. För den med insikt blir ett sådant dravel mest löjeväckande, men samtidigt provocerande. Sverige och norden har en fantastisk historia och ett otroligt kulturarv. Som intresserad av historia försöker jag ofta att fördjupa mig detta kulturarv.

Extra intressant är nordens och Sveriges förkristna tid. Vikingatiden (cirka 800-1050) är oerhört fascinerande. Jag minns att jag redan som litet barn läste (eller mest tittade på bilder) i böcker som beskrev vikingagudar och legender. Det svenska skolväsendet erbjuder knappast någon fördjupning i ämnet, så vill man utbilda sig är det självinlärning som är den rätta vägen.

Det bästa är givetvis att gå till originalkällorna. Eddan av Snorre Sturlasson torde vara den allra bästa att läsa. Den är emellertid inte vidare lättläst. Därför bör man kanske fördjupa sig i litteratur med något förenklat språk och med illustrationer till de häftiga berättelserna.

Personligen har jag precis plöjt Lars Magnar Enoksens bok Stora boken om vikingars gudar och myter. Det är en gedigen beskrivning av asatron. Det finns ett register och en beskrivning över samtliga gudar, jättar, vidunder och dvärgar i mytologin. Samtidigt får vi ta del av många fornnordiska gudamyter och inte minst skapelsemyten. Dessa berättelser är mycket fängslande och skulle väl fungera som substitut till dagens moderna sagor. Det är synd att så få känner till dem. Även om gudarna ibland uppför sig våldsamt i myterna så finns det en stor gnutta moral och sensmoral i berättelserna. Att människor, gudar och natur lever i symbios är en ganska vacker världssyn.

Det tydligaste arvet som lever kvar idag är våra veckodagar som har sitt ursprung i den nordiskaidétraditionen. Alla dagar utom lördag (Laugardagr - tvättdagen) härleds till asagudarna.

Författaren Enoksen menar också att vårt nordiska förkristna samhälle var oerhört jämlikt utifrån ett könsperspektiv. Om man ser gudavärlden som en spegelbild av det reella samhället så kan man konstatera att de kvinnliga asarna är lika många, eller fler än de manliga och det går inte att särskilja att något "kön" skulle vara mer värt än den andre. Samtidigt har inte asarna några specifikt könsuppdelade uppgifter. Visst talar man om gudars egenskaper, exempelvis Frejas "skönhet". Men det finns alltid en motsvarighet av det motsatta könet. I detta fall Balder.

För de som vill ha en inblick i genuint nordiskt kulturarv är Enoksens bok en utmärkt översikt. Den får 9 gungners av 10 möjliga.

Word!

Ibland får man så kallad gåshud. När håret på armarna reser sig och man inser att man är liten på jorden. Totta Näslund (R.I.P) har gjort en låt som ständigt framkallar detta tillstånd hos mig. Jag tänkte dela med mig av den låten. Vad får ni för känslor? Ett tips är att sitta ensam och höja volymen. Man bör också lyssna på texten. Ta hand om varandra!

Är forskaren fri?

Alla som har lite källkritiska ambitioner känner till den källkritiska principen tendens. Nästan all information vi tar del av har ett syfte. Bakom texten, TV-inslaget, artikeln, boken eller blogginlägget vi tar del av finns en levande människa. Denna människa sätter alltid sin prägel på publikationen. Ibland omedvetet, men oftast medvetet.

I ett etablerat system reproduceras ofta samma åsikter om och om igen. Det rådande idéparadigmet utgör en tyst ram för vad som får publiceras och inte. Går man emot strömmen, och kritiskt granskar det system man befinner sig i, så trycks man ut ur systemet. Detta leder ofta till fördumning och ett debattklimat som präglas av ryggdunkningar till de som upprätthåller systemets normer, och stigmatisering av de som ifrågasätter. I stängda rum och i ett statiskt debattklimat sker ingen progression. På samma vis får vi en yttrandefrihet med väldigt lågt till tak, och som i praktiken inte är någon yttrandefrihet. Det finns mängder av exempel på detta.

När Pär Ström sakligt kritiserar dagens tokfeminister (som fått väldigt stort inflytande i vårt samhälle) kallas han mansgris. Att män förtrycks i lika stor utsträckning som kvinnor tycks man inte vilja ta till sig. Alla vet ju att kvinnan är det förtryckta könet. Alltid. Oavsett. Punkt. När Expressens krönikör Ulf Nilsson ifrågasätter om svenskarna har något att vinna på att släppa efter på muslimska krav i Sverige utmålas han som rasist av samtliga etablissemangskollegor. Massinvandring är jättebra för Sverige. Alltid. Oavsett. Punkt. När den amerikanske statsvetaren, tillika juden, Norman Finkelstein kritiserar Israel för att dra nytta av Förintelsen i syfte att legitimera anfallskrig och aggressiv utrikespolitik blir han kallad antisemit. Kritik mot Israels politik är alltid synonymt med antisemitism. Alltid. Oavsett. Punkt. Och när den kritiske ifrågasätter liberalismens hänsynslösa kapitalisering av offentlig sektor kallas denne kommunist. Alla som ser kollektiv välfärd framför indviduell är kommunist. Alltid. Oavsett. Punkt.

Samma regler gäller givetvis inom universitetsvärlden. De allra flesta forskningsprojekt är rena beställningsjobb. Ofta för att legitimera systemets normer och värderingar. Forskningen är inte fri. För att få anslag till ett forskningsprojekt krävs det att du snällt infogar dig i ledet. Anlägg gärna ett genusperspektiv (läs kvinnligt perspektiv), propagera okritiskt för öppna gränser, eller undersök marknadens möjligheter till expansion inom ett visst område. Då är chanserna stora. Krydda gärna med lite vurmande för religiös fundamentalism, eller ännu bättre; förneka att den existerar.