Den normaliserade drogen

Återigen stundar Valborgsmässoafton. En högtid, som i Sverige har kommit att allt mer förknippas med ungdomsfylla. Inget konstigt med det. Människan har sedan urminnes tider velat experimentera med "droger". Därför har samhället tvingats att acceptera någon "drog" för att hålla människor lugna. I det västerländska samhället är det alkohol som blivit den legitima drogen. Jag drack själv mina första folköl på en valborgsmässoafton för evigheter sedan. Det har blivit många fler sedan dess.

Även om bruket av alkohol är normaliserat sedan länge, finns det människor som kämpar emot bruket och missbruket av drogen. Benny Haag, kanske mest känd som travexpert och för att ha dramatiserat Ondskan, är en av dessa motståndare. Haag, som själv haft alkoholproblem bestämde sig (efter att nästan ha förlorat både förstånd och familj) att driva kampen mot alkoholen med alla till buds stående medel.

Haags kamp utmynnade i boken Makt, Mod och Motstånd, en bok som Lorden givetvis har läst. I den får man ta del av Haags dagboksanteckningar under tiden då han febrilt kämpade för att få gehör för sin monolog Inte mer än fullt. Det är en intressant läsning och skildring av hur samhället fulkomligt å ena sidan fördömer alkohol men å andra sidan anammar den. Boken tydliggör verkligen hur normaliserad alkoholkulturen är i Sverige idag. Det är minst sagt svårt för Haag att få gehör i samhället och uppmärksamma de problem som alkoholen faktiskt skapar.

Förutom dagboksanteckningarna argumenterar Haag för hur alkoholen i princip är grunden till ALLA samhällsproblem. Här blir han allt som oftast manisk i sina försök att skuldbelägga alkoholen som roten till allt ont som finns. Visst kan man hålla med Haag om dubbelmoralen som finns i media. Media som å ena sidan fördömer våldsdåd, kvinnomisshandel, rattfylleri, och okontrollerat beteende (som faktiskt kraftigt hänger samman med alkoholintag) och å andra ständigt bedömer de "bästa lådvinerna", "den bästa nubben", "det billigaste ölet" och samtidigt konulterar sina vin- och spritexperter.

Å andra sidan drar Haag sin tes till sin spets när han skyller mordet på Anna Lindh och statsminister Olof Palme på spriten. Han menar att Linds mördare Mijailo Mijailovic blev misshandlad som liten och att alkhol troligen var inblandat under den misshandeln. Han tar också för givet att Palme mördades av Christer Pettersson (som var gravt alkoholiserad) och att han troligen var full då han utförde mordet. Han kritiserar också riksdagsledamoten Per Bill (http://sv.wikipedia.org/wiki/Per_Bill) som misstänktes ha varit kraftigt berusad och hotfull mitt på ljusa dagen efter en vinprovning. Bill hade med sig sin bebis i en barnvagn vilket gjorde att fallet fick stor massmedial uppmärksamhet. Problemet är bara att Bill senare frikändes och förklarades även "oskyldig" till att ha varit berusad på blanka dagen, något som iofs inte är olagligt, men som sannerligen sticker i ögat på den skenhelige Svensson.

Haags bok har onekligen sina poänger. Vi skulle ha en trevligare värld utan alkohol. Problemet är bara att vi skulle ersätta alkohol med något annat. Se dessutom bara vad som skedde under alkoholförbudet i USA etc. Själv är jag en vän av alkohol men jag kan ändå inte låta bli att ge Haag rätt och skratta inombords åt den svenska skenheligheten då man läser Aftonbladets nätupplaga idag. Först en artikelserie om ungdomsfyllan och langningen. Här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article5015288.ab och här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article4799055.ab. Sedan den oerhörda flirten och romatiseringen av samma drog. Här http://www.aftonbladet.se/matvin/article5018314.ab. Och här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5023335.ab. Ganska pinsamt egentligen...Haags bok ger några klarsynta insikter och är klart läsvärd. 7 starköl av 10 möjliga blir betyget. Slutligen vill jag avsluta detta inlägg med Lars Demians härliga fylleromantisering med den enkla titeln "alkohol". En kultlåt i studentkretsar och bland intellektuella ungdomar. Så blir det i ett samhälle där alkoholen är ett naturligt och fullkomligt normaliserat inslag i vardagen. Ge mig nu vad jag tål, ge mig alkohol!

Avslappnad svensexa, bröllop i munskydd?

Det har varit en minst sagt hektisk vecka för Lorden. Inte nog med att man rev av 130 mil i bil på tre dagar, den avslutades med en rolig, avslappnad och social svensexa. Precis som svensexor skall vara.

I vårtider är det vanligt att man får bevittna olika svensexor på avstånd. Allt som oftast ser man någon utklädd stackare som ivrigt påhejad av sina kompisar tvingas att "göra bort sig" på stan. En sådan tillställning känns mest krystad och föråldrad. Varför ska man behöva göra bort sig bara för att man ska gifta sig? Och göra bort sig sen? Stå och sälja kondomer, läsa ur porrtidiningar offentligt och dylikt är väl knappast att göra bort sig? Inte i min värld i alla fall...

Så när det i helgen var dags för en polares svensexa stod socialisering snarare än förnedring på agendan. Brudgummen blev väl omhändertagen och alla medverkande deltog i de olika aktiviteterna. Kan tillägga att Lorden övertygade i ett skyttemoment (intresseklubben kan ta fram sina anteckningsblock och notera). På kvällen isolerade vi oss från allt vad stads- och krogliv heter (läs den huvudsakliga anledningen därtill här: http://lordensblogg.blogspot.com/2007/10/krogen-ett-ndvndigt-ont.html) och hade bara en trevlig tid i goda vänners lag. Man får säga att det blev lyckat.

Nu får man bara hoppas att jag själv, bruden, brudgumen eller några andra som ska delta i det stundande bröllopet insjuknar i svininfluensan, som börjat härja runt om i världen. En pandemi torde inte vara önskvärd för någon normalt funtad människa. Förmodligen och förhoppningsvis är det heller ingen fara. Men med tanke på medias sedvanliga försök att skrämma oss kanske bröllopets dresscode blir munskydd.

Veckans hyllning i bild!

Inspirerad av en tripp till Sveriges sydligaste delar kommer här några youtubeklipp, där Malmö FF:s nya kelgris Agon Mehmeti hyllas. Alla vet att skåningar är gröthalsar, men deras hyllningar till junioren Mehmeti är rätt charmiga.

Tunn som en rögad ål, ändå så gör han mål
Agon Mehmeti, Agon Mehmeti!

Humor på hög nivå.

Tjipp!

Skev dom i en skev tid

Igår kom tingsrättens dom mot de fyra åtalde i Pirate Bay-målet. Resan mot en slutgiltig dom har visserligen bara börjat. Eftersom svenskt rättssystem inte prövat ett liknande fall tidigare är sannolikheten att målet kommer att gå till högsta instans stor. Tingsrättens dom kan ändå ses som en första delseger för kommersiella intressen och ett bakslag för förnuft och tydlighet. Tingsrätten dömde nämligen de inblandade till 1 års fängelse vardera och till att gemensamt och solidariskt betala ett skadestånd på 30 miljoner kronor!

Männen bakom Pirate Bay döms för medhjälp till brott. De har tillhandahållit en server där man kunnat ladda ner upphovsrättskyddat material. Vad den slutgiltiga domen kommer att innebära är snårigt att förstå. Det blir i princip omöjligt för föräldrar till barn (vars Internetanvändande är ett naturligt inslag i vardagen) att se till att de inte begår brottsliga handlingar. Det blir lika omöjligt för oss bloggare att veta när och om man begår en brottslig handling genom att exempelvis länka till en musikvideo på youtube. Det är helt befängt att plötsligt kriminalisera en hel genreration och stoppa teknisk utveckling i kommersialismens namn. Man känner tamefan för att bojkotta hela film- och musikindustrin. De stoppar det dria ordet!

Vidare säger domen en hel del av vår tidsanda. Pengar och kommersialism är viktigare än människoliv. Genom tingsrättens dom reduceras det mänskliga värdet ytterligare. Nyligen våldtogs en 15-åriga flicka. Hon tog senare sitt liv. Våldtäktsmannen slipper åtal. En person som allvarligt misshandlar en annan slipper oftast fängelsestraff, ibland kan det bli några månader. Lorden vet att straffskalan för grov misshandel bör ligga på fängelse i mer än ett år, men i realiteten ser det annorlunda ut. De skadestånd du åläggs att betala för att misshandla någon är löjeväckande i jämförelse med de som dömts ut i Pirate Bay-rättegången.

Även de skadestånd som en mördare får betala till anhöriga är en piss i havet i jämförelse med vad du tydligen får betala för att upplåta människor att ladda ner några filmer och låtar. Vad fick Englas mamma av Anders Eklund för att han våldtog och mördade hennes okända och oskyldiga tioåring? Någonting har gått riktigt snett i det här samhället. Det är första ronden i Pirate Bay-rättegången ett tydligt bevis på.

Sanningen om Annika Östberg

Fallet Annika Östberg har varit en sann följetong under hela min uppväxt. Östberg dömdes för dubbelmord 1981 i USA. Sedan dess har medierna rapporterat om hur den blåögda Östberg blivit offer för illvillga och kriminella män å ena sidan och det vedervärdiga amerikanska rättssystemet å den andra.

Svenska stjärnreportrar har kontinuerligt besökt Östberg i det hemska fängelset på andra sidan Atlanten och förmedlat bilden av den snygga, unga och i princip oskyldigt dömda Annika Östberg i etablerad media. Bilden som målats upp har varit att Annika endast närvarade när hennes dåvarande pojkvän sköt ihjäl en kötthandlare. På den efterföljande flykten sköt samme påtända pojkvän ihjäl en hjälpsam polis. I ryggen och bakuvudet. Annika råkade bara vara tillsammans med fel kille.

Östbergs snyfthistoria har via media engagerat näst intill en hel svensk nation. Det är väl självklart att Annika ska sitta i svenskt fängelse, och max något år. Hon var ju själv ett offer. På hennes hemsida står det också att läsa om just mordhändelserna : Annika stod nu ensam som ansvarig för två mord som hon inte i något av fallen begått men som hon kände och fortfarande känner stor sorg över. (http://www.annikadeasy.org/who_is_annika_se.html)
Trots att man vet hur media ständigt förvränger saker lät jag mig själv (och säkert många med mig) duperas av deras ensidiga bild av Annika. Den generella åsikten i Sverige är ju att amerikaner är dumma. Det är klart att de är så dumma att de kan sätta en oskyldig söt blondin från Sverige i fängelse på livstid för två mord hon absolut inte i realiteten har begått. Eller?

I samband med att Annika beviljades flytt från amerikanskt fängelse till svenskt nyligen började den sanna bilden av Östberg uppdagas. I går sändes också en debatt i ärendet hos Lennart Ekdal på tv. Det var rätt skrämmande att lyssna och bevittna hur mediaeliten medvetet försökt att lura sina läsare och vitmåla Östberg.

Sanningen är att Annika Östberg vid tidpunkten för mordet var tungt kriminellt belastad. Hon hade länge försörjt sig på narkotikahandel och koppleri. Dessutom dömdes hon i mitten av 70-talet för knivdråp. Det ska tillstås att Annika Östberg erkände sig skyldig till
dubbelmorden på kötthandlaren och polismannen. Hon tog också på sig det moraliska ansvaret för brotten.

Av polisutredningen framgår bland annat att Östberg uppmanat pojkvännen att stjäla den skjutne polismannens plånbok och att hon aktivt laddat om pojkvännens vapen vid morden och polisjakten. Det stod enligt utredningen utom allt tvivel att morden begåtts av paret i samförstånd. Detta har också Östberg erkänt. Med dessa uppgifter i beaktning kan man möjligtvis förstå att amerikanarna och offrens anhöriga har motsatt sig en flytt av Östberg. I mediabruset efter att nämnda uppgifter har kommit till ytan har Östbergs gärning jämförts med polismorden i Malexander. En inte så dum jämförelse faktiskt. Ponera att Tony Olsson vore norsk medborgare och att de hade mycket mildare straff där. Skulle de avrättade Malexanderpolisernas anhöriga gå med på en flytt till "human" norsk fångvård? Skulle svenska myndigheter göra det? Man försöker oftast agera klarsynt och förhålla sig kritisk till media, men i fallet Östberg lyckades media även lura Lorden på sanningen. Läs polisutredningen om Östbergs brott här : http://www.kriminalkanalen.se/wp-content/uploads/2009/04/annika_ostberg_dom.pdf

Den humorlöse Svensson

Så var då långhelgen över. Lorden har varit ganska upptagen. Därför har bloggen blivit lite lidande i form av obefintlig uppdatering. Å andra sidan verkar ni läsare också ha varit ganska upptagna, då besökarantalet minskat markant under påskledigheten. Nåväl, när nu vardagslunken återigen infinner sig, kommer givetvis en uppdatering av bloggen som ett brev på posten.

Igår publicerade tidningen Expressen vilka som, enligt tidningens läsare, är Sveriges roligaste. (http://www.expressen.se/noje/1.1531809/lasarnas-dom-de-ar-roligast-i-sverige.) Av resultatet att döma kan man enkelt konstatera att Medelsvensson lider stor brist på humor. I det jämlika Sverige röstades givetvis en man och en kvinna fram. Den manlige vinnaren heter Björn Gustafsson och den kvinnliga Petra Mede. Den gemensamma nämnaren, förutom att de båda är öken, stavas melodifestivalen.

Jag kan sträcka mig till att Gustafsson var ganska bra i några nummer av förra årets melodifestival. Men vad har han gjort sedan dess? Gapat, kastat sig i backen och kissat på Robert Gustaffson. Jättekul. Allvarligt talat har den pojken väldigt mycket att bevisa. Petra Mede, å sin sida, har aldrig någonsin varit rolig. I årets melodifestival (som Lorden bojkottade efter tre omgångar) var hon katastrofalt pinsam usel. Jag har via youtube, skvallerpress och vid några enstaka tillfällen i direktsändning sett hennes framträdande. Hur kan folk tycka det är roligt? Skandal! Medelsvenssons vardag måste onekligen vara grå och trist om ovannämnda "komiker" ska gå hem i stugorna.

Faktum är att knappt någon på Expressens lista, varken kvinna eller man, är särskilt rolig. Skulle jag plocka ett namn på listan skulle dock Henrik Dorsin stå överst. Han har länge dominerat Parlamentet (som i och för sig är gapigt, trist och uttjatat) och har gjort andra insatser som faktiskt varit ganska roliga.

Som jag tidigare nämnt på bloggen så föredrar jag själv brittisk humor. I Sverige känns allt så tillgjort, och det är samma "komiker" som ständigt måste synas och höras överallt. Därför blir alla försök till komik i Sverige mest platt. Den roligaste svensken är förmodligen den som inte själv vet om att denne är rolig. Ett sådant exempel är ishockespelaren Per Ledins fjantiga utspel under SM-slutspelet för några år sedan. Att spela Allan och kalla den gamla målvaktslegendaren Tommy Salo för tjockis är i sig rätt komiskt. Men att sedan hävda att råttet är mågat är oslagbart stor humor. Upp med Per Ledin på Expressens lista. Nu!

I valet och kvalet

Inte allt för sällan drabbas man av beslutsångest. Det kan röra sig om beslut av den mest triviala graden till mer livsavgörande beslut. Det är jobbigt att ständigt behöva vela fram och tillbaka i olika ärenden. Därför borde man köra på den, sedan ungdomen inpräntade devisen tänk inte kör bara, men med åldern är detta motto lättare sagt än gjort.

Ju mer tid man har att tänka över ett beslut desto svårare blir det att fatta. När man sedan väl fattar ett beslut blir det jobbigt om någon yttre omständighet gör att man måste ändra på det. Idag hade jag fattat ett beslut att städa hela hemmet. Gissa om det var ett beslut som jag skjutit på tidigare. När det väl var städdags visade det sig att torktumlaren i tvättrummet var trasig. Därför fick jag fylla mitt hem (golv, soffa, säng, element, dörrar etc) med tvätt. Således kunde jag inte städa. Jobbigt!

Idag har jag också beslutat om att ge mig iväg på en liten dagsutflykt på fredag. Det tog ett par dagar att ta det beslutet. Man får väga alternativkostnader hit och dit. Jag är emellertid övertygad om att rätt beslut i ärendet har fattats. Tills det dyker upp någonting annat... Att man blivit så velig med åren kan kanske förklaras utifrån det som så modernt kan benämnas som ett I-landsproblem. Man har blivit för bekväm och har kanske för många valmöjligheter. Beslut blir oftast bara svåra att ta i en sådan kontext.

Med åren blir också besluten mer livsavgörande. Det finns alltså svårare beslut att ta hänsyn till än om man ska göra en dagsutflykt eller om man ska städa eller inte. Och om man anser att till och med dessa triviala beslut är svåra att fatta, hur ska det då bli med de verkligt svåra? Det är som det är. Man är en Lord, ständigt i valet och kvalet.

Diskriminera alla eller ingen i folkhälsans namn

Trender kommer och går. Vissa består, men de flesta förvsinner. Andra tvingas bort av olika skäl. Långt in på 1900-talet var tobaksrökning en trend. Nästan alla rökte. Såväl arbetare som societetsfolk. Långt in på 70-talet rökte man också överallt. I bilen, i hemmet, i köket, i barnkammaren och på sjukhusen. Ett vanligt argument som den äldre generationen rökare ständigt åberopar är att man inte visste om farorna med rökning på den tiden.

Under de senaste 15 åren har dock röktrenden vänt. Eller vänt, många röker fortfarande men synen på rökning har förändrats. Idag är rökningen något smutsigt, fult och träskaktigt. Man får automatiskt låg status i gemene mans ögon om man röker. Trots att en stor andel människor fortfarande nyttjar rökning- i smyg. Andra gamla rökare har gått över till snuset, som också står skyhögt över rökningen i hierarkin över människans laster.

Sedan larmrapporter kom om vilka skador som rökning orsakar har stat och myndigheter gjort allt i sin makt för att tvinga bort rökningstrenden och mobba rökarna. Först chockhöjde man priserna på cigaretter, sedan förbjöd man rökning på krogen och idag har många kommuner infört förbud mot att röka på arbetstid. Allt i folkhälsans namn. Människans valfrihet värnas tydligen bara på pappret.

Visst finns det många positiva folkhälsoaspekter med att försöka få bort rökningen, men i ärlighetens namn, borde man inte förbjuda och tvinga bort en massa andra saker i samma namn då också? Varför är alkohol ok? Varför är det ok att vara fet? Varför ta bilen till jobbet? Varför äta kyckling till middag? Varför ha oskyddad sex? Varför spela våldsamma TV-spel? Personligen bryr jag mig väl inte så mycket om att just rökare har diskriminerats den senaste tiden, själv klarar jag mig mycket bra utan cigaretter. Problemet är bara att jag skulle vilja kunna ta en cigarett om jag vill utan att bli dömd av en massa moralmänniskor, vars egna liv säkerligen innehåller större synder än att röka en cigarett. Av allt att döma lär jag och Mona Sahlin vara av samma åsikt denna gång :)