Inte död!

Det har gått ett tag sedan bloggen uppdaterades. Flera av er kan andas ut, andra kan sluta att hoppas: Lorden är inte död. Han har heller hittills inte råkat ut för någon fraktur. Däremot har det skett en massa andra saker, vilket har resulterat i den skrala uppdateringen.

Det primära skälet heter sol och värme. Härligt, men av naturliga skäl tillbringar till och med Lorden mycket tid utomhus under dessa omständigheter. Det sekundära skälet stavas semester. Jag har exempelvis firat midsommar på landet i fyra dagar. Bloggen kommer dock inte att läggas ner, även om uppdateringen kommer att ske mer sporadiskt under sommarmånaderna.

Det har även hänt en hel del samhälleliga händelser värda att notera sedan det senaste inlägget. Det viktigaste torde vara att en 21-årig man på sitt midsommarfirande vid Köpingsvik huggits ihjäl. Eftersom jag själv har firat midsommar i yngre år vid just detta ställe, känns händelsen extra vidrig. Ingen ska behöva mista livet ofrivilligt vid så ung ålder. Och av egna erfarenheter har midsommarfirandena på Öland tenderat att vara ganska våldsamma. Så, varför inte mer belysning vid strandkanten där vansinnesdådet skedde? Varför inte fler vakter, eller poliser? Att snuten inte än har ett gripande är i sig en skandal. Vila i frid Daniel Strålhake!

Dessutom har ett politiskt beslut modell roligt (för en gångs skull) tagits i Malmö av alla städer. Man har nämligen beslutat att det är fritt fram för tjejerna där att bada top less i simhallen. Ytterligare ett beslut i jämställdhetens tecken (det är påtryckningar från feministiska grupper som legat till grund för beslutet) som man endast kan garva åt. Senast var det väl herr gårman som skulle bytas ut mot fru gårman. Blir rätt komiskt. Men det är klart, problemstaden Malmö kanske vill locka till sig invånare på något sätt. Frågan är, får man rätt klientel till badhuset och till staden?

Från och med imorgon befinner sig Lorden i Dalarna och Borlänge. Tillsammans med drygt 30 000 andra människor ska han njuta av Sveriges just nu största festival, Peace and Love. Det blir säkert något inlägg som kretsar kring denna tillställning inom en överskådlig framtid. Så ni som är intresserade: Keep on reading Lordens blogg in the free world!

Kapitalistisk realityshow

För något drygt år sedan postade jag ett inlägg som berörde hur samhället premierar färdigheten som kallas för entreprenörskap. (http://lordensblogg.blogspot.com/2007/10/entreprenrskap-framtidens-frdighet.html). Denna trend har varit stadigt ihållande sedan dess. Det märks inte minst genom tittarsiffrorna för realityshowen Draknästet, som sänts på torsdagar klockan 21:00 under våren i Sveriges Televsision. Serien har haft runt en miljon tittare, och Lorden har varit en av dessa.

Draknästet som inte är en svensk idé går kortfattat ut på att ett gäng entreprenörer från vårt avlånga land ska få fem "drakar" att investera pengar i sina bolag, eller satsa på att få den presenterade produkten att utvecklas. Drakarna består av framgångsrika riskkaptialister och frontas av tunga miljardärer som Sven Hagströmer och Mats Gabrielsson.

Det är minst sagt intressant att få följa drakarnas resonemang kring vad de vill investera i och vice versa. Det är givetvis en given förutsättning att drakarna representerar en ganska kuslig form av kapitalism. För vem kan egentligen tjäna så grova pengar på sina företag utan att använda vassa armbågar, trampa på människor eller utnyttja billig arbetskraft. Det är helt enkelt en naturlig ekvation. Visserligen förkastar jag inte marknadsekonomi och kapitalism helt: det har kommit en hel del bra ut av det, men att enbart tänka pengar, och 10 gånger av 10 välja sin plånbok framför insatser för kollektivet känns rätt cyniskt. Men det är dessa uttryck som faktiskt förmedlas av våra drakar, främst då Mats Gabrielsson.

Gabrielsson ska ha cred för att han inte hymlar eller hycklar med att ständigt sätta sin plånbok före insatser för mänskligheten. Samtidigt går det inte komma ifrån att han framställer sig själv lite som en antihjälte.

1. Anti för att han går rakt mot etablissemangets föreställningar om att människan ska vara solidarisk.

2. Hjälte för att han faktiskt representerar en stor del av människans reella och verkliga ståndpunkt, egoism.

Han vågar uttrycka saker inför en miljon TV-tittare, varav många är etablissemangsromantiker (media) , politiskt korrekta, bloggare och "vänsterfanatiker". Han vågar uttrycka saker som de flesta TV-tittare kanske endast vågar uttrycka i sin innersta krets, bland vänner och familj. Han har flera gånger uttryckt saker som: Bra för mänskligheten, men inte min plånbok. Jag avstår! Eller Tror du jag är en filantrop? Jag bryr mig om min plånbok. Därför är "Draknästet" en kapitalistisk realityshow som både förmedlar cynism och underhållning på ett bra mer verklighetsnära sätt än exempelvis Big Brother. För de som är intresserade, kan man se samtliga avsnitt av Draknästet på SVT:s eminenta sajt http://svt.se/play. Helt gratis!

Snart 30 år av härlig posering!

För snart 30 år sedan bildades hårdrocksgruppen Manowar i USA. Bandet har från början svängt sig med traditionella manliga attribut. De har sedan starten hyllat motorcykelkulturen, "Vikinga-mentalitet", muskler, hög volym och öl. Lägg också till en, i gemene mans ögon, sexistisk kvinnosyn, så har man gjort en bra sammanfattning av Manowars texter och image.

Själv fick jag upp ögonen för bandet någon gång i början av 90-talet och har sedan dess mer eller mindre kontinuerligt lyssnat och hyllat bandet. Manowar ska ha en stor eloge: de har nämligen aldrig vikit en tum från sina ideal (när det gäller image, i verkligheten är saken annorlunda enligt rykten), eller innehållet i sina texter. 30 år efter starten låter de i princip likadant och texterna behandlar, som sagt, samma ämnen. De har heller ingen som helst ironi i sin framtoning. I dagens läge är de de facto ett gäng gubbar som fortfarande tror att de är störst, bäst och vackrast. Liksom manligast i hela världen, utan riktig självinsikt. Det är något som bör uppmärksammas och hyllas här på Lordens blogg.

För att illustrera det hela kommer två helt fantastiska klipp (och låtar) med Manowar. Ni bör betänka vissa saker när ni tittar på klippen för att förstå publiceringens syfte:

Klipp 1 : Sångaren Eric Adams ytterst allvarliga beskrivning av albumet "warriors of the world" (gruppens nionde studiealbum, 2002) i inledningen av videon. Hans beskrivning av albumet "kicks some serious fuckin´ass!". Notera även hur stela bandmedlemarna är, men hur de samtidigt gör anspråk på att vara "vältränade" och att de verkligen anser sig vara så coola som de försöker framställa sig som.

Klipp 2: Texten i sig är fantastisk. Men extra viktigt att notera här är hur den självutnämnde kvinnotjusaren Joey Demaio cirka 3:15 in i videon hanterar sin bas som ett verktyg. Samtidigt ser man bilder på hur Demaio i solglasögon åker motorcykel, på vilken han sedan äntrar scenen. När han slutligen ytterst sammanbitet gör den karaktäristiska Manowar-hälsningen (notera hur på hur stort allvar han faktiskt tar det) är det hela komplett. If there´s a fight I´ll be there, I´ll be there! Ge aldrig upp Manowar!

HELL MANOWAR!
Enjoy!

Några tankar kring EU-valet

Valresultatet efter söndagens val till EU-parlamentet var föga överraskande. Som alla redan vet vid det här laget blev Miljöpartiet, Piratpartiet och Folkpartiet valets stora vinnare. Eller vinnare förresten, respektive parti får skicka ner några representanter till Europa, som realpolitiskt inte kommer att få speciellt mycket att säga till om. I realiteten är nämligen valet till EU-parlamentet en demokratisk katastrof.

Katastrofen är tydlig på flera sätt. Främst kan EU-parlamentet i sig kan knappast ses som demokratiskt utifrån svensk terminologi. EU-apparaten känns stängd och i viss mån korrupt. Lobbyismen är stark och svenskens påverkan på besluten i Bryssel är minimal. Sverige har en annan tradition än sydeuropeiska länder gällande syn på öppenhet, beslutsfattande och demokrati. Att EU-länderna sänder antal EU-parlamentariker efter en förhandlad modell är också märkligt. Som exempel har Sverige 18 platser. Spanien har i sin tur 50, Storbritannien 72, Tyskland 99, Italien 72, Polen 50 och Frankrike 72 etc. Detta förhållande minskar givetvis svenskt inflytande på beslutsfattandet ytterliggare.

Vad EU-parlamentarikerna, å sin sida, egentligen uträttar är det få av gemene man som förstår sig på. De förstår dock att parlamentarikerna uppbringar en orimligt hög lön och plockar ut obegripliga arvoden för diverse märkliga åtaganden. Hela detta förfarande skyddas dessutom av sekretess. Många anser nog att det finns bättre saker att lägga skattepengarna på.

Ovanstående förhållande resulterar givetvis i att många struntar i att rösta. Valdeltagandet i söndags var 43.8 %. En klar majoritet av de röstberättigade väljarna avstod alltså från att rösta. Det är min övertygelse att de flesta gjorde det för att de anser att EU-parlamentet saknar demokratisk legitimitet. Man ska också ha i åtanke att 43.8 % är en hög siffra i jämförelse med övriga Europa. Svensken är alltså inte ensam om att förkasta Europaparlamentet som politisk instans. Därmed är valkatastrofen ett faktum. Att våra ledande politiska företrädare inte ens diskuterar detta faktum mer än vad som egentligen görs är i sig en skandal. Istället menar man att "det aldrig funnits ett så brett stöd för EU som nu". Öhh, i relation till vad?

Själva valresultatet kan ses som en indikator på vart 2010 års allmänna val barkar hän. Det är åtminstone intressant att vissa sakfrågor lyfts på den politiska agendan inför det valet. Det mest märkliga är att Mona Sahlin verkar sopa sitt usla val under mattan. Sossarna gjorde ju sitt sämsta (tangerat bottenrekord med förra EU-valet) val någonsin. Och detta är hon nöjd med. Så resonerar en diskande skenpolitiker.

Piratpartiet ämnar tydligen ställa upp även i de allmänna valen. Återstår att se om enbart en sakfråga kan bära in partiet i riksdagen. För mig känns det tveksamt. Två andra stora vinnare, som etablerad media delvis väljer att negligera, är FI och SD. De sistnämnda ökade markant, och var enligt första prognosen på väg in i parlamentet. Slutligen hamnade de på 3.3 %, medan FI hamnade en bit över 2 %. Siffror kan dock svänga snabbt och i de allmänna valen går faktiskt svensken och röstar. Valdeltagandet brukar ligga på runt 80 %. Det är 2010 års som räknas. EU-parlamentsvalet verkar bara vara en liten parantes i den svenske medborgarens politikengagemang. Lorden följer med stor nyfikenhet den stundande valkampanjen inför 2010.

Heja Sverige!

Nationaldag och riktigt viktig VM-kvalmatch i fotboll mellan Sverige och Danmark på ett soligt, om än kyligt Råsunda ikväll. Det borde väl få varje svensk att känna sig lite patriotisk. Eller? Det är långt ifrån en självklarhet. Media, ledande politiker och resten av etablissemanget har under många år försökt att intala den svenske medborgaren att det inte finns något svenskt och att man inte får hylla sitt land och ursprung. Det är något fult. Ren av något rasistiskt. Detta är en av de dummaste föreställningarna i modern tid.

Ovanstående förhållningssätt har gjort att vi nästan skäms för vår nationaldag. Medan alla världens nationer och folkslag är stolta över sitt ursprung, sin historia och kultur ska svensken stoppa huvudet i sanden och lite mesigt konstatera att "visst vi har en nationaldag, men det är väl inget att fira."

Ett tydligt exempel på ovanstående fenomen var journalisten Göran Rosenbergs dokumentär "ett tal till nationen", som sändes som ett led i TV4:s kampanj nollrasism häromveckan. Ivrigt förökte Rosenberg, genom att besöka det extremt mångkulturella Södertälje, driva tesen att det inte finns något svenskt eller något svenskt folkslag. Rosenberg intervjuade flera svenskar och bad dessa redogöra för vad som egentligen är svenskt och vad som är svenska värderingar. De intervjuade hade lite problem med att svara konkret på denna fråga och många svarade lite svävande. Egentligen är det inte så konstigt. Svenskhet är starkt kulturellt förknippat och kultur är något abstrakt, något man inte kan ta på, men som finns där på ett naturligt vis. Jag är inte övertygad om att en syrian, norrman eller grek omedelbart skulle kunna svara på vad som känntetecknade respektive kultur utan förberedelse. Likt förbannat är dessa stolta över sitt ursprung. Och de blir inte heller anklagade för att vara rasister när de erkänner det.

Mest bisarrt blev det då Rosenberg frågade några personer med uppenbart svenska namn och svenskt ursprung om de kände sig som svenskar. Svaret blev nej (helt i paritet med vad media och andra maktfaktorer uppenbart vill att varje svensk ska svara.) NEHE, vad känner de sig som då? Syrianer, greker eller kanske norrmän? Det hela blir vid en närmare betraktelse löjeväckande.

Att vi i Sverige länge legat långt framme gällande välfärdssystem, kunskap, demokrati, solidaritet och socialisering ligger djupt rotat i vår kultur. Vår gemensamma värdegrund, våra gemensamma traditioner och vårt samtycke kring fundamentala samhällsfrågor är också bundet till vår kultur, den svenska. Att säga att det inte finns, eller fanns, en "svensk modell" eller om man så vill: en svensk kultur är att förneka historien på ett alldeles förfärligt vis. Det är också en skymf mot alla svenskar som kämpat i åtskilliga generationer för att vi är där vi är idag. Idag firar vi nationaldagen genom att spöa dansken (i fotboll), som vi historiskt gjort så många gånger förut. Heja Sverige!

Givet att förbjuda Halal-slakt!

I Eskilstuna rasar debatten efter att stadens ledande politker förmodligen kommer att klubba igenom att kommunens skolbespisning inte längre kommer att servera halal-slaktat kött. (http://folket.se/nyheter/eskilstuna/1.310233). Halal-slakt, eller skäktning förekommer bland annat inom muslimsk tradition. En muslim får inte äta kött som inte är halal-slaktat.

I Eskilstuna har man tidigare tillgodosett muslimernas krav och erbjudit halal-slaktat kött. I kölvattnet av finanskrisen måste skolan spara och ser möjligheter att dra ner på utbudet av kött i bespisningen. Ledande muslimer har därför gått i taket och menar att de onda politikerna diskriminerar kommunens muslimska minoritet genom att ta bort halal-köttet. Det har gått så långt att det kan bli en juridisk tvist av frågan. Underförstått anklagas de elaka socialdemokraterna (som styr i Eskilstuna) för att vara rasister.

Det är givetvis en självklarhet att halal-kött inte ska serveras. Personligen skiter jag i de ekonomiska orsakerna. För mig väger de djurrättsliga motiven tyngst. Halal-slakt innebär att man skär halspulsådern av djuret, helt utan bedövning. I ett civiliserat samhälle bör all form av djurplågeri snarare förbjudas än uppmuntras.