Hycklarnas hycklare: Siewert Öholm

I "Da Vinci-koden" utmålas det katolska samfundet Opus Dei som konspiratoriskt, reaktionärt och sekteristiskt. Boken är givetvis fiktiv, men innehåller en viss gnutta sanning. Opus Dei existerar givetvis i verkligheten och har tagit väldigt illa vid sig av den beskrivning som Dan Brown ger i sin bestseller.

Nu uppdagas det i Sveriges största dagstidningar att Opus Dei investerar i miljonfastigheter runtom i Sverige. Syftet ska vara att bedriva olika former av undervisning för flickor och pojkar. Kritiker och avhoppare har givits massmedialt utrymme i samband med detta. Entydigt har de beskrivit Opus Dei som just reaktionära katolska fundamentalister och bland annat kritisereat förekommandet av späkning inom rörelsen.

Lorden har alltid propagerat för att ta massmedias uppgifter med en stor nypa med salt. jag har vidare varken någon djupare kunskap om, eller intresse för, Opus Dei och kan därmed inte avgöra sanningshalten i massmedias rapportering. En som däremot anser sig kunna göra detta är den gamle moralpredikanten och djupt troende Siewert Öholm. Siewert hymlar inte med att han anser att Opus Dei är ett legitimt och ansett samfund: som självaste påven stöder.

Öholms debattartikel har den komiska rubriken "granska utan att skrika sekt." I artikeln predikar Öholm för hur allt som inte går med gängse norm i samhället ska stigmatiseras och anses vara sekteristiskt. Enligt Öholm är det rädsla för det vi inte vet mycket om som leder till denna stigmatisering. Som avslutande ord till sin debattartikel kan man läsa följande:

Granska gärna men samhället blir inte varmare, öppnare eller mer tolerant om vi stämplar in alla som inte går till Domkyrkan, är med i LO-facket och mest handlar på Konsum som farliga sektmedlemmar. (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/medier/article6631214.ab)

Innehållet i debattinlägget har visserligen inga större sakfel. Problemet är bara att Öholm själv använder exakt samma typ av stigmatisering när hans egen tro och livsvärld rubbas. När Öholm på 80-talet var en ansedd medieperson (innan Marjasin-skandaler och märkliga Israelvänliga uttalanden) vändes hans livsvärld upp och ner när den livsfarliga hårdrocken trängde in i ungdomarnas pojk- och flickrum. Vem stigmatiserade då? Ska Öholm prata om "granskning utan att skrika sekt"? Kolla in detta klipp och inse hur pinsam Öholms försvar av Opus Dei och gråt om sekteristisk mediebild är i denna kontext. Mannen som skrek sekt om en fullkomligt harmlös ungdomskultur. Siewert Öholm är en hycklande pajas. En rolig sådan, utan att ens inse det själv.