De nya sociala medierna vållar problem i samhället. När nya fenomen dyker upp i samhället blir de ofta svårhanterliga. Bloggandet är en företeelse som numera har några år på nacken. Bloggar poppar upp likt svampar och somliga försvinner lika snabbt. Vissa får reellt inflytande i samhällsdebatten medan andra förblir marginaliserade. Oavsett vilket så verkar etablisemanget ha svårt att förhålla sig till bloggandet.
Nyligen beslutade Lunds universitet att lärosätets studenter inte får blogga om "kontroversiella saker". I denna något luddiga term ingår ämnen som religion och politik. Man blir rejält förvånad över att ett ansett universitet går i bräschen för att tysta samhällsdebatt och fördumma medborgarna. För i praktiken är det enligt beslutet helt ok att "blogga" om vilket smink man nyligen köpt och vilka man fikat med under dagen, men samtidigt förbjudet att aktivt delta i samhällsdebatten och aktivt ta ställning i samhällsfrågor. Märkligt, då ett universitet borde inse att ett öppet diskussionsklimat och en samhällsdialog, innefattande många aktörer, genererar kunskap. vad blir nästa steg? Att censurera vissa Internetsidor för studenterna?
Facebook är kanske det som vållat mest problem. På facebook huserar nästan 400 miljoner människor världen över idag. Det finns mängder av diskussionsgrupper och facebook är ett föredömligt ställe att sprida information och kunskap på. Det är också enkelt att kommunicera med omvärlden via facebook. Att facebook (och andra sociala medier) är en institution bland yngre medborgare är heller ingen hemlighet. För den nya generationen människor är datahantering och sociala medier en lika självklar del i livet som telefonen och TV:n är för vuxenvärlden. Ändå verkar facebook och sociala medier vara något farligt för makthavare och etablissemanget.
Hela nio landsting har förbjudit facebook på arbetstid. Vad som innefattar arbetstid är relativt oklart. Likaså har 17 kommuner samma policy. Föreställningen om att Internetanvändare febrilt och maniskt sitter och hänger på facebook är så löjlig att det inte ens är värt att kommentera. Däremot är hela den nya teknologi-generationen vana vid att ständigt vara interaktiva, att hålla sig uppdaterade och att ständigt kommunicera via sina datorer. Det är liksom det som kallas för dataåldern: vår tidsålder. Tyvärr har utvecklingen gått så fort att de äldre i samhället (som oftast ska fatta de viktiga besluten) inte har en aning om hur, och i vilka kontexter, sociala medier används. Lorden anser att de nio landstingen och de sjutton kommunerna likväl kan förbjuda sina anställda att maila, prata i telefon, eller för den delen att prata med kollegor om allt annat än arbete. Fråga hur din arbetskamrat mår och få sparken. Det låter väl som en rimlig policy?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Klokt inlägg Lorden/far
Så är det ju redan, dvs man får inte prata i telefonen på arbetstid om det inte rör själva arbetet. Man får inte ens ha på sig privat mobil. Man får inte sitta vid datorn öht om man inte gör något arbetsrelaterat. Man får ej heller titta på film eller tv eller dyl. Att det författas specifika förhållningsregler vad gäller tex Facebook tyder på att folk faktiskt sitter och hänger där en hel del. Och dessutom har de sedan mage att påstå att de "inte hinner" ta ut pensionärer på promenad, de "hinner inte" städa avdelningarna, de "hinner inte" ha social samvaro osv osv in absurdum. Minns väl, jag jobbar inom kommunen och jag vet hur det ser ut! Det kan verka idiotiskt att man går ut så hårt med en sånhär policy men jag tror att du har allt för goda erfarenheter av människor om du tror att de ska fatta själva vad de får och inte får göra. De gör inte det. Fattar inte. Man måste tala om för folk dagligen vad som är deras arbetsuppgifter trots att de haft samma yrke i 20 år eller mer. Folk är lata och gnälliga och dumma i huvudet tyvärr och tror att arbetsplatsen finns där för dem och inte tvärtom. I ärlighetens namn så skulle nog inte jag heller vilja att den person jag anställt för att utföra ett jobb sitter och mailar, smsar, babblar i telefon eller, för all del, facebookar bort mina pengar, pengar jag ger dem för att utföra ett jobb, en tjänst. Det där får de faktiskt fixa på sin egen tid. Överlag tycker jag det är lite sk skyddad verkstad i arbetslivet idag och då speciellt i kommunen! Folk beter sig som vore de sina egna chefer. De tycker att de ska ha alla rättigheter men få eller inga skyldigheter.
Bra skrivet Lorden. Jag håller helt med dig. Av nedanstående kommentar kan jag iofs se en viss poäng men det kanske är skillnad på akademiker och inte i den här frågan? Inte för att sortera folk i ett fack, men det låter lite så i mina öron.....
//Emma
Klokt inlägg igen från Jenny. Helt rätt inställning i serviceyrken
När det gäller att ägna sig åt privata ärenden på jobbet tror jag inte (eller vill inte tro) att detta är ett "klassrelaterat" problem. Folk är folk var än de jobbar, enligt mina erfarenheter. Dessa problem är nya, de fanns inte alls för 15-20 år sen, så det är ju inte helt självklart hur man skall tackla dem. Enligt mig hör saker som facebook och mailande i privata ärenden till det privata, dvs inte på arbetstid. Vissa regler behövs för att undvika missbruk av arbetstiden, det går inte att tillåta allt samtidigt som det inte går att förbjuda allt.
När det gäller förbud mot bloggämnen är detta helt åt helvete. Det är inte skolans sak att omyndigförklara och censurera sina elever, frågan är tom om detta inte bryter mot Yttrandefrihetsförordningen? Bloggarna måste själva ta reda på vad man kan och inte kan skriva, detta är inte skolans sak!
Var tvungen att kolla upp detta då jag tyckte att det lät vansinnigt. Studenterna får alltså blogga på som vanligt. Detta "förbud" gäller en plattform driven av skolan själv, vilken antagligen lätt kan tolkas som att det är "skolans" åsikter som uttrycks här.
MAO, du kan skriva på som vanligt om du skriver en egen blogg. Källkritik, Lorden ;)
Martin Rasch->
Det förhåller sig som du påpekar. Jag kanske var otydlig med detta. Å andra sidan spelar det mindre roll. Varför ska man driva en blogg (i detta fall i universitetets namn) om man ändå inte får bedriva opinion? Du, som kommunikatör, borde väl ändå inse att om ett universitet ska ha en blogg (med drygt tio skribenter) så kan man inte inskränka yttrandefriheten. Vad är syftet med sociala medier? Just det, det var en retorisk fråga...
jag hatar facebooooooook =)
Skicka en kommentar