tisdag 1 juni 2010

Behövs Åsa-Nisse 2010?

Ingen svensk litterär figur har väl fått utstå så mycket spott och spe av recensenter och proffstyckare som Åsa Nisse? Upphovsmannen till Åsa-Nisse var Stig Cederholm, men för den stora massan har Åsa-Nisse blivit känd genom de otalet filmer som spelades in främst under 50 och 60-talet.

Intrigen i Åsa-Nissefilmerna är oftast obefintlig. Oftast handlar de om att Nisse och hans polare "Klapparparn" hittar på diverse upptåg. De två gör allt för att fly verkligheten och komma undan sina respektive fruar. Deras kvinnor framstår allt som oftast som "jobbiga" och "tjatiga" och de två manliga vännerna ägnar sig hellre åt tjuvjakt och tjuvfiske än att gräla med sina tanter. Det hela kan enkelt beskrivas som genuin "buskis" och i vår moderna samtid framställs säkert både Klabbarparn och Åsa-Nisse som manschauvinster och sexister.

Recensenter har, som påpekats, aldrig varit förtjusta i Åsa-Nisse. Filmhistoriens korstaste recension uppkom förmodligen i anslutning till en av filmerna. Den löd: Far i frid. När man nu 2010 har bestämt att blåsa liv i Åsa-Nisse igen har diverse krönikörer ställt sig frågan vilka som egentligen, en bit in på 2000-talet, som kan tänkas attraheras av Åsa-Nisse.

I en tid då mannen och kvinnan delar på alla hushållssysslor; då det inte längre ska få finnas något "manligt" eller "kvinnligt" är väl ett mansideal, som är uppenbart "barnslig" och som föredrar tjuvjakt och latgöra framför hårt arbete, klart förlegad? Inte heller får man väl tycka att tjejer/fruar kan vara bestämmande, krävande och tjatiga? Här tror jag att många misstar sig.

Jag tror mig veta jag att väldigt många män idag längtar efter att få vara just barnsliga och längtar tillbaka till lite mer tydliga könsroller. Om man inte får utleva dessa behov i det verkliga livet utan att anses vara korkad så kan man väl åtminstone få skratta åt det på film. Därför tror jag att väldigt många attraheras av Åsa Nisse anno 2010. Med Kjell Bergqvist i huvudrollen som Åsa-Nisse och med Henrik Dorsin som manusförfattare tror jag att succén är ännu mera given. Var så säkra. Vi ses på biograferna!

3 kommentarer:

Robin sa...

Gillade allt skrivet, förutom det om att gå på biograf.

Ha det bäst

Jenny sa...

Men vad innebär det då? Vad är "könsroller"? Vad är det i din penis som bestämmer vilka egenskaper du har? Är det den som bestämmer att du är bra på att meka med bilar? Vad är det i mitt kön som bestämmer att jag är bra på att laga mat? Bättre än en penis? Kön är ju som bekant inget annat än fortplantningsmedel allt annat är ju socialt konstruerat. Och det är förbannat orättvist. Men det är klart, står man på jorden i en vit mans beklädnad så tycker man inte att det är ett problem med "könsroller"...

Sen är det iofs sant att det är roligt på film eller i tv, som skämt. Men det är ju bara om det är just skämt, inte om man menar det på fullaste allvar, då fastnar skrattet en aning i halsen.

Holk sa...

Jag gillar könsroller. Man behöver inte vara så jävla politisk korekt hela tiden. En del blir ju upprörda bara man säger neger. Vad är egentligen fel med att kvinnan lagar mat och mannen klipper gräset? Kvinnan tvättar och mannen sätter upp nya tapeter?

Många idiotfemenister blir ju rabiata bara för att det inte finns en kvinnlig Herrgåman. Vad gör det? Kämpa för lika löner eller nått som är viktigt istället. Det var ju en kvinna som kämpade i en kommun om att ha kvinnliga skyltar. 100 000 kostade det. Min åsikt är att man kunde gjort något bättre med dom pengarna.

Varför skulle inte en vit man ha problem här i sverige?

Nu kommer vi till problemet kvotering. Jag tycker att den som ska få jobbet är den som är bäst kunskap. Då är det inte rätt att kvotera in kvinnor i styrelser eller invandrare hos polisen. Men tyvärr så ska ju alla vara så jävla PK.

My two cents...