Vinterköld

Det är snart på dagen 25 år sedan statsminister Olof Palme mördades på öppen gata i Stockholm. Till minne av den dagen hade jag hade tänkt att publicera en recension av en Palme-biografi som jag läser. Den recensionen får dock vänta ett tag. Men den som väntar på något gott...

Jag tror att de flesta svenskar håller med mig när jag säger att jag är trött på vintern nu. Den här vintern är den längsta jag kan erinra mig om. Åtminstone känns det så. Vargavintern har inte blivit lättare att hantera de senaste dagarna då en bekant tragiskt lämnat jordelivet i allt för unga år. Sådana händelser gör att böcker om Palme, uppdatering av bloggen och till och med utvecklingen i Libyen, känns fjuttigt i jämförelse. Åtminstone i min verklighet.

Tjejen som lämnat oss har, åtminstone sporadiskt, följt denna blogg och lämnat åtskilliga kommentarer till mina inlägg. Jag minns henne som en glad, sprallig och rolig människa som skänkt mig många glädjestunder och skratt. Det är ofattbart att en människa kan försvinna bara på en kort sekund. Däremot kommer minnen av henne att finnas kvar inom nära och kära under återstoden av våra liv. I dessa dagar går Lordens tankar till de allra närmast sörjande. Tack för din tid på jorden!

When hours have gone by

I'll close my eyes
In a world far away
We may meet again
But now hear my song
About the dawn of the night
Let's sing the bards' song