Socialdemokraternas tandlöshet

Så kom den då, socialdemokraternas valanalys efter förra årets valfiasko. En utredningsgrupp, av vad man får förmoda de mest "sakkunniga" man lyckats skapa fram, har "analyserat" vad som gick snett i 2010 års val. Utredningsgruppen pekar på uppenbara fel och brister i partiets retorik, men samtidigt kommer man inte med några konkreta förändringsförslag. Socialdemokraterna fortsätter därmed att gräva sin egen grav.

Bara det faktum att pressekreteraren Ibrahim Baylan ledde mötet där "analysen" presenterades säger allt. Baylan, som tillsammans med Mona Sahlin, är den enskilt viktigaste personen bakom fiaskot måste ju först och främst inse sina begränsningar. Varför är han kvar?

I valet 2010 röstade endast 22% av alla med arbete på det klassiska arbetarpartiet. Det säger en hel del. Socialdemokraterna har länge rört sig mot den ideologiska mitten och var aldrig någon opposition att tala om i valrörelsen. Moderaterna har övertagit sossarnas gamla epitet som Sveriges arbetarparti. Bara en sådan sak. Ett barn hade kunnat slå hål på den myten.

Anledningen är nämligen att ett traditionellt arbetarparti har öppet mål i tider då Sveriges välfärd systematiskt nedmonteras. Moderaterna ökar klyftorna i samhället. Socialdemokraterna hade med enkelhet kunnat vinna förra valet. Betänk att partiet ledde alla opinionsmätningar bara något år innan valdagen. Så vad är då den egentliga anledningen till att sossarna förlorare?

Till att börja med har partiet sedan länge tappat fotfästet om verkligheten. Partiledningen i såväl ungdomsförbund som moderparti har utgjorts av karriärister och okunniga personer. Man har pratat flyktigt om jämlikhet utan att kunna definiera vad man egentligen avser. Begreppet har blivit en floskel från en svunnen tid. Folket har inte förstått vad partiet har menat, och partiet själva har inte förstått det man har velat förmedla. En någorlunda insatt person hade på ett enkelt sätt kunna förklara för väljarna vilka brister ett ojämlikt samhälle har för ett lands välfärd. Man hade med enkelhet kunnat peka på dess samband med fetma, ohälsa, försämrade skolresultat etc. Man hade kunnat utgå från boken Jämlikhetsanden som jag tidigare har avhandlat på bloggen.

Man kunde med enkelhet också ha fördömt det ideologiska paradigmskifte som skett i samhället, där kollektivet har utbytts mot individen. Att förklara detta är också barnlek. Det finns hur många exempel som helst som tydliggör detta. Många av oss möts dagligen av löpsedlar. Ofta har de rubriker som "De köpte de dyraste villorna i din stad", "Så mycket tjänar din granne" eller "Så mycket tjänar din chef". Dessa löpsedlar säger en hel del om samhällsklimatet. Är det bara pengar som ska räknas? Vad har vi för ideal? Jag är övertygad om att en skicklig och kunnig retoriker hade lyckats förmedla detta på ett tydligt sätt. Att vi ser den sjunkande hegemonin USA som en förebild borde vara ett skräckexempel. Vi har bytt ut The American dream till The swedish dream och när USA nu håller på att kollapsa finns där bara ett fördummat, ojämlikt och fattigt samhälle kvar utan sympati eller medkänsla för dess medborgare. Vari ligger förebilden?

Att endast tala om skattehöjningar genererar heller inga väljare. Man måste exemplifiera och pränta in i folks medvetande att låga skatter och hög välfärd för alla i princip är omöjligt att förena. Det är min övertygelse att många fortfarande är beredda att ha en hög skattesats i Sverige- förutsatt att medborgaren vet vad skattepengarna går till. Många har förmodligen tröttnat på att bara några får ta del av skattepengarna. Många är trötta på att deras pengar går till kostsamma projekt som i slutändan varken gynnar de själva eller samhället. Således måste man konkretisera vad en eventuellt höjd skatt ska finansiera. Satsa exempelvis på en tandvårdsreform där tandvården och vanlig vård inte åtskiljs. Vem klagar inte på att behöva slänga ut tusentals kronor på tandvård? Samtidigt börjar tillgången på tandvård bli en riktig klassfråga.

I en undersökning för några år sedan menade drygt 50% av S-väljarna att Sverige tog in för mycket invandrare. I senast publicerade opinionsmätningen fick Sverigedemokraterna över 8 % av rösterna. Alla tjatar om att SD inte ska få diktera några villkor, men samtidigt bortser man också från folkets vilja och insikt. En fortsatt massinvandringspolitik leder i praktiken till segregering, utanförskap, arbetslöshet och lönedumpning av traditionella arbetarjobb. Socialdemokraterna nämner inte migrationsfrågan alls i sin valanalys. Istället satsar man på ökad invandring. Varför då? För många väljare idag är det ett totalt felbeslut. Varifrån kommer alla 8% sverigedemokrater? Kanske borde man se sig om i de egna leden. Socialdemokraternas okunnighet lyser återigen igenom.

Personligen struntar jag i om socialdemokraterna går under. Det är dock intressant att se hur handfallna och vilse de egentligen är. Förmodligen kommer de att tramsa vidare i ingemansland och fortsätta harva i icke-frågor som knappast genererar någon stark väljarskara.

När detta skrivs är ny partiledare inte klar. Rätt val där kan möjligen vända skutan, annars ser partiets framtid nattsvart ut. Och med sådana tandlösa valanalyser som partiet presenterar, så kan man redan nu inse hur valet 2014 gestaltar sig för Sveriges en gång största och totalt dominerande parti. Branting och Hansson vänder sig i sina gravar...