I ett etablerat system reproduceras ofta samma åsikter om och om igen. Det rådande idéparadigmet utgör en tyst ram för vad som får publiceras och inte. Går man emot strömmen, och kritiskt granskar det system man befinner sig i, så trycks man ut ur systemet. Detta leder ofta till fördumning och ett debattklimat som präglas av ryggdunkningar till de som upprätthåller systemets normer, och stigmatisering av de som ifrågasätter. I stängda rum och i ett statiskt debattklimat sker ingen progression. På samma vis får vi en yttrandefrihet med väldigt lågt till tak, och som i praktiken inte är någon yttrandefrihet. Det finns mängder av exempel på detta.
När Pär Ström sakligt kritiserar dagens tokfeminister (som fått väldigt stort inflytande i vårt samhälle) kallas han mansgris. Att män förtrycks i lika stor utsträckning som kvinnor tycks man inte vilja ta till sig. Alla vet ju att kvinnan är det förtryckta könet. Alltid. Oavsett. Punkt. När Expressens krönikör Ulf Nilsson ifrågasätter om svenskarna har något att vinna på att släppa efter på muslimska krav i Sverige utmålas han som rasist av samtliga etablissemangskollegor. Massinvandring är jättebra för Sverige. Alltid. Oavsett. Punkt. När den amerikanske statsvetaren, tillika juden, Norman Finkelstein kritiserar Israel för att dra nytta av Förintelsen i syfte att legitimera anfallskrig och aggressiv utrikespolitik blir han kallad antisemit. Kritik mot Israels politik är alltid synonymt med antisemitism. Alltid. Oavsett. Punkt. Och när den kritiske ifrågasätter liberalismens hänsynslösa kapitalisering av offentlig sektor kallas denne kommunist. Alla som ser kollektiv välfärd framför indviduell är kommunist. Alltid. Oavsett. Punkt.
Samma regler gäller givetvis inom universitetsvärlden. De allra flesta forskningsprojekt är rena beställningsjobb. Ofta för att legitimera systemets normer och värderingar. Forskningen är inte fri. För att få anslag till ett forskningsprojekt krävs det att du snällt infogar dig i ledet. Anlägg gärna ett genusperspektiv (läs kvinnligt perspektiv), propagera okritiskt för öppna gränser, eller undersök marknadens möjligheter till expansion inom ett visst område. Då är chanserna stora. Krydda gärna med lite vurmande för religiös fundamentalism, eller ännu bättre; förneka att den existerar.
2 kommentarer:
Att sätta sig upp mot den populära opinionen gör sig inte ostraffat nej.
Vad gäller välfärd håller jag på med ett inlägg om det, får se när jag skriver ner det.
Att kräva fri forskning är både naivt och korkat. Möjligen i en planekonomi där staten delar ut forskningsjobb, men i en marknadsekonomi? Mycket av forskningen på universitet är beställningsjobb, hur skulle folk annars ha råd att forska? Var det är lättast att få pengar är givetvis heta ämnen som genus. Kan man inte hitta anslag för sin forskning, då blir det svårt.
Själv skulle jag önska att andra ämnen var viktigare, invandringsfrågan är ett av dem, men att skrika fri forskning kommer man ingenstans med...
Njae, möjligen inte. Men vad är poängen med forskningen i så fall? Att forskarna är ett slags apologeter som upprätthåller systemets normer? Vad är det för samhälle egentligen?
Skicka en kommentar