Den nye programledaren Kristian Luuk har växt in i rollen och domaren Fredrik Lindström lyckas kontinuerligt behålla sin seriositet samtidigt som han allt som oftast kommer med underfundiga kommentarer. Hela konceptet känns aningen mer modernt tidigare samtidigt som man har kvar de gamla "mossiga" inslagen. Helt enkelt ett program för hela familjen i sann På spåret-anda (programmet har sänts sedan mitten av 80-talet).
De nya deltagarna har dock varit "sådär". Man saknar gamla rävar som exempelvis "Hoa Hoa Dahlgren". Även nivån på deltagarnas kunskap har varit ojämn. De som utmärkt sig på ett positivt sätt har varit två kvinnor: Johanna Koljonen och Helene Benno. Åt andra hållet höll varken Kalle Moreus eller Kerstin Brunnberg måttet.
Det är fortfarande lite störigt att programledare Luuk gång på gång upprepar att "vi fortsätter ledtrådarna så att de där hemma kan tävla vidare" när deltagarna har dragit och besvarat frågan.Under resan får TV-tittaren dessutom höra hur diskussionerna går mellan lagdeltagarna. Givetvis påverkar detta TV-tittaren som därmed inte kan tävla på ett objektivt sätt.
Med modern teknik går detta att lösa. Jag och en god vän spelar alltid mot varandra med ett nedladdat program som utgångspunkt (således kan vi inte följa programmet i realtid). Vi får enbart höra ledtrådarna, sedan dras ljudet ned så att deltagrnas diskussion blir omöjlig att höra samtidigt som deras svar inte hörs. Vi pausar och ger varandra en ärlig chans. Detta fungerar utmärkt och nästan varje gång slår vi båda två samtliga lag som medverkar.
Fredagens final höll dock mycket hög klass. Både familjen Haag och Apelgren/Benno lyckades slå Lorden. Inte med mycket, men ändå...Det var sannerligen en värdig avslutning på en lyckad omgång av Sveriges mest folkbildande TV-program. Till sist kan jag konstatera att det mest underhållande ögonblicket i årets upplaga skedde när en uppspelt Adam Alsing drog på tio poäng och svarade: Loden! En blivande klassiker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar