torsdag 13 oktober 2011

Juholt sätter spiken i kistan?

Det är föga förvånande att den nytillträdde partiledaren för socialdemokraterna, Håkan Juholt, har trampat i klaveret och nu blir utsatt för ett mediedrev. Jag har skrivit det många gånger förut, och får härmed anledning att ta upp det igen: vår samhällsdevis är att mycket vill ha mer och att roffa åt sig så mycket som möjligt.

Socialdemokraterna (arbetarnas- och fotfolkets parti) har en diger historia av fifflande partitoppar. Partiets anseende har historiskt allvarligt skadats av Geijer- och IB-affären, Björn Rosengren och Mona Sahlin.

Att socialdemokratiska kommunalpampar festar upp skattemedel och att Göran Persson håvar in orimliga gager för föreläsningar och samtidigt bygger en palatsliknande bostad i Södermanland rimmar illa med solidaritet och jämlikhet. Juholts fiffel torde vara den ultimata spiken i kistan. Inte bara för det socialdemokratiska förtroendet, utan också för politikernas.

I ärlighetens namn visste inte många vem Håkan Juholt var innan han trädde fram som partiledare för socialdemokraterna. Få visste vem Sofia Arkelsten var när hon blev moderaternas pressekreterare och enbart politiskt initierade kände till Annie Lööf innan hon tog över Centerpartiet. Alla dessa har gemensamt att de hamnat i blåsväder när blivit lite närmare granskade. Hur många politiker i riksdagen är egentligen ärliga? Hur många av de 349 ledamöterna tål en närmare granskning? Vill vi ens ha svar på dessa frågor?

Att riksdagens ledamöter håvar in 56 000 kronor i månaden (betydligt mycket mer för statsråd) och får otroliga förmåner i form av bland annat gratis taxiresor, boende, och bjudningar räcker tydligen inte. De måste ha mer. De måste fiffla till sig allt man bara kan. Folkets representanter. Det är tragiskt.

Att partiledarna dessutom för den dubbla lönen av ovannämnda siffror står i TV-programmet Agenda och babblar helt världsfrånvänt blir en märklig blandning av tragik och fars. Den ena vill att 30 miljoner människor ska "arbetskraftsinvandra" till Sverige och hävdar att somalier är världens bästa entreprenörer. De har tydligen byggt upp såväl USA som Storbritannien. Den andre vill inte ens medverka i debatten för att de ska stå på en viss sida som ett annat parti. Man tar sig för pannan...

Som jag även varit inne på är det inte bara politiker som tar rejäla klavertramp. I gårdagens Uppdrag granskning fick man se hur den, av media, upphöjde Pär Johansson egentligen behandlade de utvecklingsstörda som ingår i hans teatergrupp. Föga förvånande håvade Johansson in oerhörda summor och hade skyhögt högre lön än alla andra. Tyvärr inget uppseendeväckande i detta armbågssamhälle.

Håkan Juholt kanske inte klarar drevet. Det får tiden utvisa. Problemet är bara vem som ska kunna ersätta i så fall. Ardalan Shekarabi, Ibrahim Baylan eller någon annan som i boken om socialdemokraternas ungdomsförbund (Torbjörn Nilsson de omänskliga - recension finns att läsa på bloggen) beskrivs som genomkorrupta? Finns det ens någon...


Inga kommentarer: