Ända sedan man var en liten kille har världen beskrivits som svart eller vit. Det har funnits antingen gott eller ont. I den fiktiva världen är det tydligt. I Stjärnornas krig står kampen exempelvis mellan det onda rymdimperiet och rebellerna som anses vara goda. I Sagan om ringen är det den onde Sauron mot de goda. Så där fortsätter det. Sedan spelar det ingen roll vad de goda gör mot de onda. De kan misshandla, dräpa och kallhamrat vrida nacken av sina antagonister och ändå vara goda. Det finns liksom ingen gråskala. Exakt så här är det även i verkligheten.
I historiska skeenden blir detta extra tydligt. Det är i sig egentligen inget märkvärdigt eftersom det alltid är vinnaren som skriver historia. Problemet är bara att det knappast finns någon god eller ond sida i krig. Under förra seklet har Tyskland utmålats som den stora boven i krigshistoriken. Visserligen bedrev Tyskland oerhörda övertramp under exempelvis det andra världskriget, men rättfärdigar detta exempelvis ryska soldaters systematiska våldtäkter på tyska kvinnor under samma krig? Eller de allierades bombningar mot civila mål? Sanningen är aldrig svart eller vit.
Likaså hör man ofta människor välja sida i Israel-Palestina-konflikten. Den ena sidan är antingen god och oskuldsfull medan den andra sidan utmålas som djävulen själv. Man hör sällan någon yttra orden att den ena sidan har rätt i sak, men är åt helvete fel ute med de medel som används. Jag vet inte vad som är bäst; att fördriva människor och bygga murar omkring dem eller spränga oskyldiga i luften. Folk missar det uppenbara. Alla människor är just människor i krigstillstånd. De är beredda att uppnå allt det som är bäst för denne själv och deras närmaste. Oavsett konsekvenser. Det finns således ingen god eller ond sida.
Därför blir man föga förvånad när bilderna på amerikanska soldater som mejar ner civila oskyldiga nyligen släpptes. De flesta trodde väl visserligen aldrig på allvar att amerikanska soldater är "good guys" på riktigt, men denna incident lär väl ha övertygat de som gjorde det att min tes är rätt: det finns ingen god eller ond sida i krig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Såg filmen precis nu, otäcka bilder!
"lesser of two evils" är ju ändå ett koncept man måste tillämpa här. Båda sidorna i ett krig har sällan precis lika rätt eller fel. Rätt och fel avhängigt av var ens sympatier ligger förstås, någon allmängiltig moral och konsensus finns aldrig.
USA är vrickat. Ta en film som "Live free or die hard" Många, MÅNGA, människor dödas i den, men inte ett svärord yttras. Bara för att hålla åldersgränsen nere. Det är alltså värre att svära än att döda! Helsjukt!
I mina ögon är krig i sig ett övertramp utom i ytterst sällsynta fall.
Både Palestina och Israel (man kan väl tala om Palestina va?) missköter sig gruvligt, mina sympatier lutar ändå åt Palestinas sida. Inte för att jag tror att de är godare eller mer ärbara, men för att de blev utkörda ur sitt eget land som de bebott sedan historisk tid.
Människor är inte just "människor" i krigstillstånd, inte i den moderna, civiliserade formen vi tänker. Finns många skrämmande studier och exempel på dehumaniseringen som sker i tillstånd av krig.
Skicka en kommentar