Jag har aldrig personligen varit särskilt förtjust i Ingvar Kamprad. Han har, trots obegränsat med pengar, framstått som snål, girig och en enkelhetens man: kort sagt nidbilden av en smålänning. I TV-programmet drev journalisten tesen att Kamprad själv skapat denna bild i syfte att framstå som en vanlig "knegarkille". Allt för att stärka IKEAS popularitet och status.
Den främsta kritiken riktades mot Kamprads skatteflykter. Enligt Kamprad själv gav han bort IKEAS ägande under 70-talet, men i programmet framkommer det att han i själva verket driver företaget med järnhand via en stiftelse. Denna stiftelse äger alla IKEAS rättigheter och är god för drygt 100 miljarder kronor. Dessa har Kamprad placerat i skatteparadiset Lichtenstein. Vidare har IKEA systematiskt köpt upp företag som har gott i förlust för att kunna "kvitta" dessa mot vinster i syfte att slippa att betala skatt. Hela IKEA verkar bygga på att just undvika skatt. Men statlig tjänstepension tar Kamprad ut varje månad.
Att multinationella företag sätter in stora resurser i sina försök att smita från skattesystem är inget nytt. Att Ingvar Kamprads företag inte skulle vara ett undantag är väl knappast något uppseendeväckande. I alla fall inte för mig. Han har ju i 40 års tid levt ambulerande i just skattesmitande syfte.
Det ska sägas att det i TV-programmet inte framkommer att Kamprad och IKEA inte har gjort något olagligt. Istället beskylls de för att agera omoraliskt och för att måla upp en falsk bild av Kamprad. Och givetvis är det omoraliskt. Så är världen, och så har den alltid varit. De rika skor sig på samhällets bekostnad. Man utnyttjar samhället för sitt eget bästa.
Det som är mer häpnadsväckande är det paradigmskifte som har skett i Sverige under de senaste 40 åren bland etablissemanget. Vi har gått från ett kollektivt samhälle till ett individualistiskt samhälle. Den liberala idétraditionen kräver det senare. Det är därför föga förvånande, men tillika, motbjudande att "Uppdrag Gransknings" avslöjande om IKEAS avancerade skatteplanering och (i viss mån) fiffel snarare vinner sympati än avsky i de efterföljande tidningskrönikorna.
Med argument som att "Vem skulle inte göra samma sak i Kamprads situation?" och "Vi letar alla kryphål och kvitton för att skattesmita" legitimerar man Kamprads och IKEAS agerande. Vad man i praktiken säger är att i det kapitalistiska samhället har vi alla blivit hjärntvättade zombies där det kollektiva inte längre spelar någon roll. Så länge man ser pengar och vinst så ska det gå före all heder, medmänsklighet, och ansvar gentemot det övriga samhället. Det säger ganska mycket om vår tidsanda. I samma krönikor menar man att om det är något som Kamprad borde stå till svars för så är det hans fascistiska sympatier som han hade fram till 50-talet. Alltså för 60 år sedan. Det är lätt för den som fortfarande kan tänka självständigt att skratta åt dylika värdehierarkier.
Själv har jag sedan länge bojkottat IKEA. Inte på grund av Kamprads listiga skatteaffärer utan för att hela konceptet får mig att vilja kräkas. Dessutom är kvaliteten på möblerna usla och ett helvete att snickra ihop allt som oftast. Å andra sidan har jag sedan länge även bojkottat Aftonbladet och Expressen.Men några få återfall bör erkännas...Lorden har trots allt en gnutta moral när det gäller att tala sanning. Trots vår tidsanda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar