Är öppenhet en självklarhet?

Att leva i ett "öppet" samhälle har länge varit synonymt med att leva i ett demokratiskt samhälle. Många menar att det är just öppenheten som är demokratins ryggrad. Vad begreppet öppenhet egentligen innebär är nog en definitionsfråga, men de flesta av vårt lands medborgare har ändå ett hum om vad som avses när begreppet dyker upp i den offentliga debatten.

När statsminister Olof Palme sköts till döds en kall februarikväll 1986 anser många att vårt land förlorade vår oskuld. På öppen gata sköts han kallblodigt ned. Det hade förmodligen aldrig hänt om Palme inte hade bedyrat att en biokväll tillsammans med frugan utan livvakt är självklarhet i det öppna Sverige.

Drygt femton år senare höggs utrikesminister Anna Lind till döds. Mitt i Stockholm, lite mer stängt, men fortfarande i det öppna Sverige. Efter ungefär 10 år efter hennes död kan man nu fråga sig om det där med öppenheten längre är så självklart. Det tog ett 11:e september för att stänga USA, men det tog en Breivik för att fortsätta öppenheten i vårt västra grannland Norge. Vad krävs i Sverige?

I och med exempelvis DNA-kontroller och en allt större privatisering av offentlig sektor (privata företag lyder inte under offentlighetsprincipen) så har öppenheten givetvis gradvis stängts. Att utvecklingen har gått åt det hållet beror på att den moderna människan inte är kapabel att förvalta ett öppet samhälle. Självmordsbombare, Anders Behring Breivikar och andra öppenhetsmissbrukare har förstört utopin om det öppna samhället.

En helig ko för öppenhetens Sverige är offentliga rättegångar. Det är en fin tanke att allmänheten ska få bevittna rättsprocesser och på så sätt kunna se att allting går rätt till. Eller att anhöriga ska få en förklaring till varför ett till synes oförståeligt brott har begåtts. Tyvärr borde det medborgerliga privilegiet tas bort. Anledningen är att även det missbrukas av fel krafter.

I svenska rättssalar anno 2011 kan åtalade sitta och kalla domare, åklagare och publik för fittor och golare. På läktaren sitter bundsförvanter och hotar, smädar och trakasserar vittnen till tystnad. Vid en aktuell Linköpingsrättegång skedde just detta. Pinsamt nog lät domaren publiken sitta kvar och bara vid enstaka tillfällen bröt polisen in för att upprätthålla ordningen. (http://www.corren.se/ostergotland/linkoping/?articleId=5836261)

Om min morfar, som dog för cirka 20 år sedan, för ett ögonblick återvände och besökte omnämnda rättssal hade han inte i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att det kunde se ut på detta sätt i det landet han då lämnade. När tvivelaktiga element använder och missbrukar öppenheten för att genomdriva ett samhälle byggt på korruption och skräckvälde bör man nog stänga det direkt. Anno 2011 förtjänar vi tyvärr inte ett öppet samhälle. Åtminstone inga öppna rättssalar...