Med barnasinnet kvar: Lorden korar Sveriges bästa barnprogramspersonlighet!

Trots att man sedan länge har lämnat barndomen bakom sig, kommer barnasinnet att alltid finna kvar inom Lorden. Vad barnslighet är kan, och bör, tolkas subjektivt. Men enligt mig är det sunt att sporadiskt lämna vuxenvärldens norm och hänge sig åt barnslig verksamhet. Barnslig verksamhet kan i den här kontexten definieras som barnslig humor, vattenkrig eller diverse lekar.

Ibland när man zappar runt på barnkanalen, eller ska köpa gåvor åt någon småtting i släkten eller bekantskapskretsen, tycker jag synd om barnen. När jag var liten stavades barnprogrammen kvalitet. Det var program som man än idag kan sitta helt hänförd framför. Det fanns också en underliggande, och delvis fostrande moral i programmen. Möjligen känns det så enbart av nostalgiska skäl, men faktum är att jag tror att kvaliteten var bättre förr.

Det är enkelt att rada upp helt genialiska barnprogram som man älskat och som verkligen håller än idag. Förutom de underbara filmatiseringarna av Astrid Lindgrens berättelser kan man nämna Fragglarna, Bröderna Dal och Skrotnisse och hans vänner. Eller varför inte Fem myror är fler än fyra elefanter?

Om man talar om julkalendrar går det även att jämföra de traditionella julkalendrar som sändes förr mot de som sänts på senare år. Ingen sund människa kan väl säga emot om man nominerar Trolltider till den bästa julkalendern någonsin?

Alla regler har också undantag. Allt var inte bättre förr och den barnprogramspersonlighet som fått utstå mest kritik är nog Staffan Westerberg. Med sitt Vilse i pannkakan ansågs han ett tag ha förstört alternativt skadat en hel generation barn. Antingen älskade man Westerberg eller så hatade man honom. Lorden sällar sig till den senare kategorin. Kanske inte främst för Vilse i Pannkakan utan för det usla Lillstrumpa och syster yster. Jag minns att det var det sämsta skit jag visste som barn, och lite märklig blev man nog på köpet...

Vem är då Sveriges i särklass bästa barnprogramsikon? Tanken har slagit mig många gånger. Det är inte helt uppenbart, men efter ett midsommarfirande med Spotify slog det mig. Jag har alltid älskat Trazan och Banarne. Det är en genialisk blandning av suveränt manus och häftiga sånger. När vi på midsommar dansade till smurfhits slog då svaret ner som en blixt från klar himmel: Klasse Möllberg är ett geni! Och Sveriges största barnprogramspersonlighet!

Än idag underhåller Möllberg barn på ett underbart sätt. Bland annat i Electric banana band. Möllberg har den där barnsliga glimten i ögat och en genuint snäll farbrorsröst som inger trygghet i varenda svensk unge. Det Möllberg skapade med smurfarna är dessutom oslagbart. Klippet nedan illusterar Möllbergs barnsliga glimt i ögat, hans snälla röst och den underbara texten, som samtidigt som den innehåller ett djup (uppfostran i beteende) också mystifierar (i det här fallet smurfarna). Mystik är ju ett inslag som barn (och vissa Lordar) älskar. Lyssna, njut och dansa. Hell Klasse Möllberg!