fredag 5 mars 2010

Den enkla avgiften

Många av de avgifter och räkningar som man tvingas att betala känns allt som oftast onödiga och jobbiga. Den jobbigaste av dem alla har historiskt i mitt liv varit TV-licensen. Som ung tittade man mest på kommersiella TV-kanaler och tyckte att public service var både mossigt och onödigt. Av den anledningen kan man kanske anta att en och annan TV-licens har hoppats över i Lordens liv. Notera att man kan anta, inte ta för givet.

Idag är TV-licensen den avgift som känns mest berättigad att betala. Jag kan inte klara mig utan public-sercvice TV, och framför allt inte SVT:s ypperliga nätfunktion SVT-play. Visserligen har jag blivit äldre och ännu mer kunskapstörstande (även om det har varit ett drag som genomsyrat hela Lordens liv) men faktum kvarstår att SVT är den TV-kanal som jag absolut tittar mest på. Så har det varit i flera år nu.

Under senare tid har jag ägnat mig åt att på SVT-play tillägna mig Tom Alandhs persondokumentärer som SVT har sänt för flera år sedan. Personporträtten är djuplodande och vemodigt berättande. Det senare beror förmodligen på att personerna som Alandh har valt på ett eller annat sätt levde ett ganska så tragiskt liv. Dokumentärerna kan avnjutas antingen på SVT-play eller i Kunskapskanalen på onsdagar. Hittills har jag tagit del av Lennart "Nacka" Skoglunds, Cornelis Vreeswijks och Monica Zetterlunds liv. Den gemensamma nämnaren i dokumetärerna har varit huvudpersonernas ensamhet och alkoholism. Personporträtt är alltid fascinerande. Ett liv är kort och ungdomen är ännu kortare. Monica Zetterlunds visdomsord får avsluta detta inlägg. På frågan om hon tänker tillbaka mycket på "gamla tider" så slår Zetterlund kompromisslöst hål på myterna om hur livet blir bättre med åren. Word Zetterlund!

Ja, visst gör jag väl det. Det gör väl alla människor. Fast, de flesta säger att "å jag ser bara framåt, ohh allt är så kul. Livet börjar vid 40". Och börjar det inte vid 40 så börjar det vid 50 och till och med 70 ibland. Men det där går jag ju inte på. Någonstans vid 25, där skulle jag vilja vara igen. Det skulle vara alla tiders...



1 kommentar:

Anonym sa...

En Ahlanddokumentär missar jag aldrig. De är mästerliga. Anden