fredag 12 mars 2010

Yttrandefrihet på etablerad medias villkor

Sverige är ett land som utåt sett gärna vill verka öppet, demokratiskt och tolerant. Att denna tolerans och öppenhet ofta begränsas av etablerad media och folkvalda politiker vet de flesta redan om, men är ändå värd att återigen diskuteras. Öppenheten och toleransen verkar styras och regleras av samhällets makthavare. Det är ett demokratiskt problem och det kan ertappa makthavarna med byxorna nere. Precis som det har gjort i fallet Lars Vilks som vi ska se nedan.

Det har sedan länge varit näst intill omöjligt att bedriva en saklig debatt kring invandringen till Sverige. Har någon kritiserat den har denne snabbt utmålats som rasist. Mångkultur har predikats från höger och vänster som en profetia, och har aldrig problematiserats. Att mångkulturen kan medföra problem är rätt uppenbart för de som lever och verkar i samhället. Vad är det för kontroversiellt med det? Herregud, vi har väl alla varit utomlands och själva känt oss främmande i andra kulturer? Att inte ens lyfta dessa problem till ytan och diskutera dem för att finna lösningar har irriterat människor. Där, och ingen annanstans, finns förmodligen den främsta orsaken till att Sverigedemokraterna nu rider på framgångsvindar.

När Mona Sahlin och Göran Hägglund debatterade i Agenda förra veckan så handlade det om hur judar flyr från Malmö på grund av trakasserier. Diskussionen flöt på tills Göran Hägglund vid något tillfälle antydde att det var grupper med rötter i den muslimska världen som stod för trakasserierna. Då fick Mona Sahlin spelet och anklagade Hägglund för att vara en fördomsfull rasist och skygge Hägglund retirerade. Det reella problemet fick alltså inte debatteras. Denna gång heller. För övrigt uttryckte ledande politiker i Malmö en oro för att den judiska befolkningen flyr staden på grund av trakasserier. I verkligheten har ju situationen i Malmö stad gjort att även många svenska familjer valt att lämna staden för "lugnare områden". Men det kanske inte ses som ett lika stort problem...Det får i alla fall inte debatteras i vårt öppna samhälle.

mycket värnas yttrandefriheten här. När sedan Lars Vilks ritar en bild på profeten Muhammed som en rondellhund då ska yttrandefriheten försvaras till punkt och pricka. Till saken hör att man inom islam aldrig avbildar profeter. Likaledes är hunden en symbol för orenhet enligt muslimsk idétratition. Självklart reagerar hela den muslimska befolkningen, i Sverige och utomlands. Svenska flaggor bränns och det tar hus i helvete. När Vilks sedan mordhotas ska bilderna publiceras igen. Även denna gång i "yttrandefrihetens tecken." Nu måste man alltså skydda sina egna (publicist)intressen till varje pris. Att det man gör är rasism och kränkning (halleluja!) på riktigt verkar spela mindre roll. Skulle man publicera en jude på väg till gaskammaren med ett stort hakkors i bakgrunden med en skämtsam underton också? Ibland tänker människan inte längre än näsan räcker.

Jag verkar givetvis inte för ett samhälle där en man riskerar att mördas på grund av en teckning eller att folkmassor bränner flaggor för en tecknings skull. Det är helt främmande för mig utifrån min västerländska fostran. Utifrån en annan kulturs fostran så är det dock möjligt. Att debattera ett sådant möjligt (mångkulturellt)problem är tydligen rasism i vårt öppna yttrandefrihetssamhälle. Att kränka och förlöjliga en miljard människor tillhörande en och samma folkgrupp är det tydligen inte.

Efter publiceringen av bilderna så är media tillbaka i sitt gamla vanliga drev igen. Man får inte på något sätt utmåla terroristerna som planerade att mörda Vilks som traditionella muslimer. Man struntar i den handfull män och kvinnor med rötter i den muslimska världen som sitter häktade. istället lägger man all fokus på den blåögda kvinnan med epitetet Jihad Jane. Man menar att terrorister numera ser ut som vilken västerlänning som helst. Det vet vi ju alla, att Mullah Omar, Usama Bin Laden och de för terrorbrott misstänka svenskarna alla egentligen heter Kalle Johansson. Nedan kan ni se vilken metod Mona Sahlin väljer mot Hägglund. Tyvärr vardagsmat i dagens debatt. För er som inte orkar se hela klippet så ska ni hoppa in till strax innan fem minuter...

1 kommentar:

mio sa...

ja helt sjukt ibalnd eller ganska ofta!! fan... blir upp rörd när jag läser det här... jag håller med dig anton..