Naturlig, radikal men tråkig språkreform

Lorden verkar tillhöra det utdöende släkte svenskar som fortfarande värnar om det svenska språket. Jag blir märkbart irriterad och störd när, företrädesvis vuxna, människor varken kan stava eller uttrycka sig på sitt modersmål. Dagligen upptäcker jag språkliga misstag och fel i offentliga sammanhang. Vikten av att kunna behärska sitt språk har länge förringats. Allt för länge. Tyvärr är det också svårt att se ett ljus i tunneln gällande denna företeelse.

Det svenska språket håller nämligen på att reformeras. Det i sig är knappast konstigt. "Svenskan" har aldrig varit konstant eller statisk, utan har genom historien ständigt utvecklats och modernisertas. Exempelvis huserade många tyskbördiga fogdar och köpmän i de svenska medeltida städerna. Detta påverkade vårt svenska språk i den meningen att vi påverkades av, och lånade ord från, tyskan. Likaså har den tekniska och strukturella samhällsutvecklingen förändrat vårt språk. Det har varit oundvikligt. Generellt sett har dock "svenskan" varit någorlunda intakt, och forskare hävdar att vi idag utan problem skulle förstå vad en medeltida svensk pratade om ifall vi skulle stöta på en sådan idag.

Att det svenska språket i modern tid håller på att förändras radikalt kan enklast förklaras med att vi lever i en snabbt föränderlig tidsepok. Den tekniska utvecklingen går i raketfart och Internet-boomen har givit oss ett informationssamhälle som vi knappast aldrig kunde föreställa oss för enbart tjugo år sedan.

De sociala "verkliga" samtalen har i mångt och mycket ersatts av chattar, forum, bloggar och sociala medier. Undersökningar visar att dagens ungdomar skriver mer än någonsin. Om detta faktum stämmer, så borde väl IT-bbomen ha varit bra för den svenska språkutvecklingen? Svaret är nej. Människan är i grunden bekväm och i cyberrymden är det extra enkelt att ta genvägar och göra det språkligt bekvämt för sig själv. Resultatet har blivit ett sms- och chatspråk där ord förkortas, delas på och missbrukas i form av slang eller internationellt gångbara varianter av ett ord.

I och med Internets genomslag har även bokläsningen minskats bland ungdomen. Det tar för lång tid att gå till biblioteket och låna en bok när man kan få all information (och lite till) vid dataskärmen. Det kan givetvis vara positivt, men för den språkliga utvecklingen är även detta fenomen hämmande. Böcker får nämligen enbart författare (språkliga experter) släppa. Böckerna ska gå igenom korrekturläsning flera gånger om innan de publiceras. På Internet skriver vem som helst. Alla, oavsett språklig kunskap, är författare på Internet. Och i en kontext där de flesta förkortar ord, använder slang och inte har en aning om vad en särskrivning är för något är det givetvis svårt att lära sig huruvida språket man använder sig av är korrekt eller inte.

Att vi sedan idag har en stor befolkning som inte har svenskan som modersmål bidrar också till den språkliga reformen. I flera områden i dagens Sverige så pratas det inte längre svenska. Många ungdomar får av naturliga skäl svårt att lära sig korrekt svenska från början och skapar egna uttryck. Den numera berömda Rinkebysvenskan är ett sådant exempel.

Många ser, som sagt, säkert inte denna beskrivna språkrevolution som något problem. Lorden inser själv att det är ett naturligt barn av det samhälle vi lever i. Lite vemodig och sorglig är dock utvecklingen. Åtminstone för en språkfetischist som jag själv. Kanske är även Björn Ranelid benägen att hålla med...