Det har sedan länge skett en avreglering av den svenska skolan. Med den maniska devisen att konkurrens ökar kvaliteten i skolan har man låtit friskola efter friskola få slå sig in på kunskapsmarknaden. Men hur gick det? Effekten blev den motsatta. Kvaliteten har minskat; svenska elever hamnar gång på gång långt efter i internationella kunskapsmätningar. Det finns givetvis flera orsaker till detta, men avregleringen och förvandlingen av skolan från pedagogisk kunskapsinstiution till vinstdrivande företag har varit den enskilt största.
Den ökade konkurrensen har inneburit att det har blivit huggsexa om eleverna mellan skolorna. Varje elev är värd en stor summa pengar. Ett privat företag har knappast ökad kunskapsutveckling som högsta mål. Det viktigaste för ett företag är att gå med vinst. Det får man lära sig på mellanstadiet. En tioåring skulle alltså kunna räkna ut att skolan knappast kan gynna en allmän kunskapsutveckling i ett samhälle.
Friskolorna gör alltså allt för att locka elever till sina skolor eftersom de vill göra vinst. För att locka dagens ungdomar erbjuder man egen dator, körkort och att skolmaten erbjuds på restauranger som ligger intill skolan. Detta är givetvis dyrt. Med samma enkla mellanstadieekonomiska resonemang förstår man att resurser måste omfördelas. För att hålla nere lönekostnaderna erbjuder man "lärarfria" eftermiddagar, skolkurator och skolsyster en gång i veckan och givetvis ett stort utbud av outbildade lärare. I förlängningen degenereras skolans viktigaste samhälleliga uppgift: att förmedla kunskap.
Samtidigt som obehöriga lärare får sätta betyg på eleverna tittar allt fler föräldrar och elever, som i det nya skolsystemet likaväl kan benämnas som kunder, efter "skolor" som har högt betygssnitt. Den skola med högt betygssnitt blir givetvis attraktiv. I praktiken innebär detta ett tryck från ledarhåll på lärarna att sätta höga betyg. Idag har vi redan en sådan betygsinflation att betygen har spelat ut sin roll som effektivt mätinstrument. Dessa signaler kommer från universiteten som märker oerhörda (kunskaps)skillnader mellan elever som egentligen, enligt betygen, ska besitta samma kompetens. På vissa skolor fungerar även höga betyg som lönegrundande argument.
Som man förstår krävs det oerhörda insatser för att få bukt med den svenska skolan. Maud Olofssons förslag är alltså uppochnedvända världen: det ska inte längre enbart vara lärarna som sätter betyg, utan nu också eleverna. Tänk er detta scenario: en duktig lärare som ställer krav på sina elever och inte sätter betyg på dessa för "att vara schysst" blir givetvis inte lika populär som den snälle som sätter höga betyg eller som låter eleverna sluta 20 minuter tidigare varje gång. Vem av dessa är bäst lärare? Vem ska ha bäst lön? I vilken annan bransch sätter arbetare betyg på sina chefer? Maud Olofssons brist på analytisk förmåga kanske man kan hämta från hennes egen skoltid, som endast innefattar en gymnasial examen. Och som dessutom inte avlades med särskilt imponerande betyg.
Givetvis ska elever, skolledning och lärare ha en god interaktion och skolcheferna/rektorerna bör höra alla parter för att göra en rättvis lönebedömning, men att låta enbart elevernas betyg vara lönegrundande är ju ren idioti. Förmodligen gör denna innovation att läraryrket (som är ett väldigt viktigt yrke) blir ännu mera oattraktivt i framtiden. Vilka gynnas av det? Kanske företagen, men knappast samhället. Jag vill även poäntera att friskolor i sig inte nödvändigtvis vara av ondo. Pedagogiska meningsskiljaktigheter kan finnas, men det är de vinstdrivande skolorna som bör motarbetas. Det är inte längre personer med en pedagogisk vision som styr skolorna, utan renodlade företagsmän och säljare. Det kanske vi ska göra raketen på?
Avslutningsvis vill jag visa en länk där en "lärare" (på en friskola) "undervisar" sina elever. Läraren har jobbat i ett år på skolan (NTI-gymnasiet i Stockholm). Man kan undra vad denne egentligen lär sina elever. Känns det konstigt att Sverige halkar efter internationellt? Följ länken och glöm inte att titta på filmsnutten efter texten. God fortsättning!
3 kommentarer:
Det är väl klart att lärare ska utvärderas av sina elever?
Alla yrkesgrupper utväderas ständigt och varför ska lärare undgå detta?
Jag är säljchef och utväderas 2 ggr per år av min personal. Det är väl en nödvändighet för att jag kritiskt ska kunna utvärdera mig själv och förbättre de egenskaper som utvärderas?
Sen är jag iofs emot att elever ska sätta ribban för lärares lön. Det kommer definitivt inte att leda till en rättvis löensättning mot bakgrund av de problem som du beskrev. Men skulle inte årliga utvärderingar av lärarnas pedagogiska egenskaper kunna föra till en bättre undervisning? Det kommer amn ju själv ihåg från både grundskola, gymnasium och universitet, pedagoiska kunskaper spelar minst lika stor rolls om kunnighet i sitt ämne...
Givetvis ska elever få utvärdera sina lärare. Dessutom ska även skolchefer få ta del av dessa utvärderingar för att se vad eleverna tycker om sin undervisning. Jag tror att detta är kutym på nästan alla skolor idag. Om inte så borde det vara så. Jag vet inte hur du tolkade mitt inlägg, men jag håller med dig till punkt och pricka.
Det finns givetvis ingenting negativt med att utvärdera verksamheter...
Hej.
Nja, du skrev:
"I vilken annan bransch sätter arbetare betyg på sina chefer?
Det var nog mest den mening som mitt förra inlägg reagerade på. I min värld är det självklart alla ledande positioner ska utvärderas av de underårdnade.
Men, focus till ditt ursprungliga inlägg. Jag tror inte att privata skolor är boven i dramat. De skapar säkert per automatik ingen "bättre skola" p.g.a av konkurrensen i sig, men å andra sidan tror jag att en bra skola står och faller med dess lärare samt de resurser som ställs till förfogande. Att erbjuda datorer eller skolmat på resturanger skapar ingen sämre skola, utan återigen är det fördelningen av resurser som avgör hur de olika delarna av undervisningen kvalitativt utvecklas. Dessutom får man inte heller glömma lärarna och deras egenskaper och kanske inte minst deras motivation. Att fördela resurser så att de även gynnar lärarna och därigenom skapar drivkraft och motivation torde vara minst lika viktigt som något annat. Den skola som lyckas bäst med det får nog elever som presterar bättre. På just den punkten kan nog till och med privata skolor bidraga med en positiv utveckling.
(jmfr. M.Bynke på Folkunga... ;)
Skicka en kommentar