Media tycks aldrig upphöra att hetsa om att det svenska samhället inte är jämställt. Den senaste veckan har man kunnat läsa artiklar som dels belyser löneskillnader mellan män och kvinnor och dels det faktum att män innehar fler chefsposter än kvinnor. Det är inte alls något märkvärdigt att det förhåller sig på detta sätt. Strävan mot jämställdhet är en process, som i Sverige har kommit mycket långt. Denna process kommer att innebära att vi snart uppnår total jämlikhet mellan könen och i framtiden kommer att gå mot en snedvriden jämställdhet, där kvinnor är det dominerande könet. För att förklara och förstå denna process är det nödvändigt att titta på den historiska utvecklingen kring vårt lands jämställdhet.
Kvinnans roll har, historiskt, alltid varit underordnad mannens. Vissa kungligheter (exempelvis drottning Margareta) utgör här regelns undantag. Om vi räknar med att det geografiska Sverige började befolkas efter den senaste istiden för ca 14 000 år sedan, så tog det 13900 år innan kvinnan fick någon reell möjlighet att politiskt påverka samhället. 1900-talets århundrade var en revolutionerande tid för jämställdheten.
När det demokratiska genombrottet genomfördes 1921 var det ett stort erkännande för det flera kvinnoorganisationer länge (nåja, kanske inte relativt sett) hade kämpat för. Ändå var kvinnornas valdeltagande lågt i det första valet 1923. Det skulle visa sig att de kulturella könsstrukturerna skulle vara svåra att rubba en tid framöver. Under första delen av 1900-talet fanns det tydliga "könsuppgifter" präglade av samhälleliga och kulturella strukturer och normer. Kvinnans plats på arbetsmarknaden var begränsad. En stor del av vår befolkning var fortfarande verksamma inom jordbruket. Där var kvinnans roll att ta hand om barnen och hemmet. Mannen utförde de fysiskt krävande sysslorna. Kvinnan i staden var ofta hemmafruar. Den allmänna uppfattningen att mannen var familjens överhuvud som skulle stå för försörjningen genomsyrade kvinnans arbetsmarknadsmässiga roll. De arbeten som kvinnan innehade var "typiskt kvinnliga" som sjuksköterska och förskollärare. Inom den politiska sfären var kvinnans roll obetydlig. Trots att kvinnan haft rösträtt sedan 1921 tog det enda till 40-talet innan den första kvinnan tog plats i en regering. Männen var inte bara klart överrepresenterade i riksdagen utan även på universitet och högskolor.
Från 1950-talet och framåt började kvinnans underordnade roll sakta men säkert att förändras. Denna förändring skedde i takt med den ökade urbaniseringen och det utökade stadslivet. På 60-talet väckte sig vänsterrörelsen stark och många (främst unga) uppmärksammade kvinnans politiska och arbetsmarknadsmässiga underordnade position. Det blev vanligare för kvinnor att göra akademisk karriär och när strukturen på landets universitet förändrades, så förändrades även den arbetsmarkandsmässiga strukturen. Kvinnorättsorganisationer fick fotfäste. Bland paradorden fanns bland annat "lika lön för lika arbete" och "krossa patriarkatet". I takt med kvinnans formella intåg i de tidigare (och fortfarande) mansdominerade sektorerna ökade även kvinnans representation inom politiken.
På 80- och 90-talet fick kvinnan sitt arbetsmarknadsmässiga genombrott. Under denna period satte alla riksdagspartier upp "lika lön för lika arbete" som ett politiskt mål. Dessutom har det skett en könskvotering till riksdagen, som nu ska vara så jämlik som det går. Strukturen i hemmet är jämställd. I ett modernt förhållande är det självklart att mannen hjälper till med vardagliga sysslor kopplat till hemmet. Den sfär som traditionellt tillhört kvinnan. Det finns även bestämmelser som reglerar arbetsgivarnas rätt att sparka en kvinna för att denne är gravid (vilket förr kunde ske utan rättslig påföljd) och kvinnan är numera överrepresenterad på universitet.
De senaste 100 åren har det alltså skett en stor förändring i jämställdhetsprocessen. Vi är idag ett av de mest jämställda länderna i världen. Att påstå att vi inte skulle vara jämlika är i mångt och mycket en mediefluga. Det är alltså inget problem av idag. Kvinnor har lika lätt som män att få toppjobb, de läser i högre utsträckning vidare på universitet än män efter studenten. De har också, generellt sett, mycket högre betyg än killar på gymnasiet. Det här innebär att framtidens samhälle kommer att styras och domineras av kvinnor såväl politiskt som på arbetsmarknaden. Jag är tveksam till att framtidens medier kommer att hetsa om männens underlägsenhet. Det är nämligen där "jämställdhetsproblematiken" som kommer att finnas.
Den här utveckligen är inte bra för samhället. Inte enbart utifrån perspektivet att jag är man ;) Eftersom kvinnan historiskt sett har varit underkuvad mannen inom politiken, saknar de tradition att påverka och bedriva politiskt arbete. När tidigare undertryckta folkslag/kulturer (och nu i framtiden kön) helt plötsligt får en massa makt har det, utifrån historiska exempel, inte gått så bra. Vi kan kolla på Sydafrikas behandling av vita farmare efter apartheid, gamla kolonier i Afrika som blivit självständiga och, för all del, Maud Olofssons, Gudrun Schymans och Mona Sahlins politik som totalt saknar realistisk förankring till vårt samhälles utseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
klockrent! :)
Mycket bra inlägg även om jag som du vet skiljer mig något från din syn på jämlikhet.
Jag har ett par reflektioner efter att ha läst inlägget dock:
1. Det finns de som säger att vårt folk var mycket mer jämlikt innan kristendomen intog Norden. Dock så var det ju klara könsroller då med men det är enligt mig naturliga biologiska konstruktioner (och inte sociala som tokvänstern gillar att hävda). Kvinnor som inte passade in i den normala kvinnorollen accepterades utan det sociala stigma som det innebar under kristendomens ok. Värre var det väl för män som inte passade in i den normala mansrollen men det finns exempel på sådana också som accepterades inom familjen och samhället.
2. De allra flesta kvinnor har inte i politik att göra (givetvis med starkt lysande undantag) då kvinnlig och manlig mentalitet skiljer sig alltför mycket åt, och kvinnorna är bra på andra saker. För övrigt har alltid det där kvinnfolket haft ett finger med i det mesta men gömt sig bakom sin "kuvade ställning". Bakom varje stor man står en manipulativ kvinna helt enkelt. :-)
3. Medvetet eller omedvetet undlät du att i sammanhanget påpeka att medan kvinnor är överrepresenterade som studenter på universitet så är de fortfarande gravt underrepresenterade som professorer och lektorer.
Herr D-->
Jag svarar utifrån din numrering.
1. Ja, det finns folk som hävdar att det i det geografiska Sverige var mer jämställt pre kristendom. Faktum kvarstår dock att ingen kvinna under denna epok hade något inflytande när det gällde politiska beslut. Detta förhållande överfördes senare via den kristna idétraditionen till demokratins begynnelse. Kvinnan skulle helt enkelt inte vara med och bestämma utanför hemmet. Det bör dock understrykas att det är svårare att veta det exakta förhållandet mellan man och kvinna under perioden då Sverige fortfarande var ett ättsmhälle. Tillgången till skriftliga källor är därtill för begränsat. Givetvis uppstod traditionen att mannen bestämmer i det offentliga rummet någonstans. Och där anser jag, precis som du, att de biologiska skillnaderna utgör den viktigaste orsaken.
2. Att du anser att kvinnan inte har i politiken att göra, eller att jag tycker att Schyman, Sahlin och Olofsson är misslyckade populister bör ses i ljuset av att vi är män. Vi förordar manlig mentalitet, men borde inte 50% av befolkningen förorda den kvinnliga? Nu råkar det förhålla sig så att hela den övriga världen har samma tradition i förhållandet man-kvinna som vi har. Världspolitiken styrs fortfarande av män och av manlig mentalitet. Det vore således dumt, bland annat utifrån ett nationellt perspektiv, om vi i Sverige skulle styras utifrån ett kvinnligt.
Att kvinnan har en mycket manipulativ sida är ingen hemlighet. Att det ska ha funnits en kvinna bakom varje stor man är nog mer en myt än verklighet. Däremot är traditionen att kvinnan ska styra hemmet så stark att den FORTAFRANDE genomyrar hemmets borg. Det har alltid varit kvinnan och är det än idag. Vem är det som bestämmer inredningen? Vem är det som har kontroll över inköpslistan när det ska storhandlas? Vem vill bestämma möblering? Etc. Ja, tradiotioner är trögrörliga. Samtidigt ska mannen hjälpa till med hemsysslorna ;)
3. Ja, det var delvis medvetet. Men poängen är att även universiteten präglas av en manlig mentalitet. Professorer (manliga) ser gärna att manliga fortsätter att bli professorer etc. Men dagens manliga professorer har även de, en gång i tiden, varit studenter (och könsmässigt överrepresenterade). Professor blir man även på livstid. I takt med att fler kvinnliga blir professorer samtidigt som tiden har sin gång kommer förändringen att komma. Sanna mina ord.
Skicka en kommentar