Subkulturens funktion

Enligt min mening innefattar ordet kultur ett samhälles gemensamma normer, värderingar, traditioner och moral. I alla samhällen uppstår det emellertid olika underkulturer till den övergripande kulturen. Dessa brukar kallas för subkulturer.

Gemensamt för dessa subkulturer är att de bryter mot någon, eller flera, av de normer som överkulturen representerar. För att ge några exempel: MC- gängen ställer sig utanför samhällets lagar, punkarna vägrar att anpassa sig till ett"Svensson-liv", fotbollshuliganer låter nävarna prata istället för munnen, och metalfolket förkastar religioners idétraditioner.

Subkulturernas existens och syfte kan tyckas vara destruktivt och kontraproduktivt för samhällets utveckling. Faktum är att det inte alls behöver vara så. För att få perspektiv på det samhälle man lever i, krävs det att man någon gång bryter sig ut ur det och betraktar det utifrån med ett annat perspektiv. Därefter kan man använda erfarenheterna till att komma till insikt med sina egna värderingar på ett djupare plan. Klassisk empirism! Det är just denna utbrytning som är subkulturernas funktion. Att tillhöra en subkultur är en tranformering och utveckling av den egna identiteten. Detta är givetvis inget universellt antagande. Det finns alltid undantag till regeln.

Men, för mig är subkultur synonymt med ungdomskultur . Det är i unga år som de flesta subkulturer lockar. Givetvis är det samhörighet och kamratskap som är den viktigaste fördelen med att tillhöra en subkultur. De yttre attributen blir extra viktigt. Att klä sig och se ut på ett visst sätt blir, utöver subkulturens ideologiska grund, det sammanhållande kittet. Att många unga är med i subkulturer är alltså, enligt min mening, övervägande positivt. Att fastna i en subkultur, eller gå från en subkultur till en annan är dock meningslöst. Det är inte min mening att nedvärdera de vuxna som väljer att vara en del av en subkultur, men speciellt utvecklande för samhället är det inte.

För att göra mitt resonemang ännu tydligare, så ska jag ta två exempel. Det första handlar om 68-rörelsen, som när det begav sig var starkt vänsterradikala. Kårhus ockuperades och flumvänstern började att ta sitt stora avstamp mot en subkultur som genomsyrade många ungdomars liv på 70-talet. Idag innehar flera, av de då mest aktiva, inflytelserika poster i vårt moderna samhälle. Jag säger inte att deras åsikter och värderingar har transformerats till det bättre, eller att de var bra ens då det begav sig. Det jag säger är att de har fått perspektiv på saker och ting, något de inte nödvändigtvis skulle ha fått om de hade stått utanför 68-rörelsen.

Det är givetvis inte så att man ska ändra sina ungdomsvärderingar totalt, men man kan behålla grunden, ändra medlen för att uppnå målen och så vidare.

Det andra exemplet är extremt subjektivt. Jag tillhörde nämligen själv en subkultur,"metalkulturen" till 20-årsåldern. För mig och mina meningsfränder var det viktigt att ha långt hår, svarta kläder, dricka pilsner och vara antikristen. För mig spelade denna tid i livet en oerhörd roll för den jag är idag. Fortfarande lyssnar jag ibland på black metal, fortfarande ifrågasätter jag kyrkan och fortfarande dricker jag pilsner. Jag analyserar också dagens samhälle och politik. Men, jag gör det med en helt annan insikt nu än då. Och detta är inte för att jag har blivit äldre och att tiden har sin gång, utan för att jag vet hur samhället kan ses utifrån helt andra glasögon än de jag har idag.

Att jag t.ex. har dessa åsikter om subkultursfenomenet är, förmodligen också det, beroende av att jag själv har tillhört en. Bara en sån sak...