Ny tid, eller?

Inatt, svensk tid, valdes Barack Obama till USA:s nya president. Det var väntat. Personligen trodde jag dock att segern skulle bli större än vad den faktiskt blev. Med den pågående finanskrisen, det havererade kriget mot terrorismen och det utbredda missnöjet med George Bush i tankarna, trodde jag på en seger med ungefär tio procentenheter. Nåväl, många spår nu att Barack Obama är den nya nationelle och internationelle politiske frälsaren, vilket givetvis är ett naivt antagande.

Barack Obama är otvivelaktigt en god retoriker och en utmärkt talare. Under hela sin presidentvalskampanj har han poängterat att det faktiskt är möjligt för honom att bli USA:s president. Han symboliserar The American dream. En svart, och i amerikanska politiska sammanhang ung, man som lyckas gå hela vägen. En fantastisk saga. Hallelujah! Men vad Barack Obama egentligen kan som politiker återstår att se. Han har onekligen många löften att leva upp till. Och begränsad erfarenhet.

Sällan har det amerikanska valdeltagandet varit så högt som i år. Inte heller kan jag erinra mig om att den massmediala uppmärksamheten i Sverige har varit större inför ett amerikanskt presidentval tidigare. Barack Obama har onekligen engagerat. I sin retorik har han pratat om USA som ett enat land. Enligt hans paradtal spelar det ingen roll om man är svart, vit, latino, homosexuell, straight, tjock eller ful. USA står enat.

Alla som har besökt landet, känner till dess historia eller sociala situation vet att Obamas ord är fel. USA är världens mest segregerade land. I USA är det verkligen skilda världar. Både kulturellt, socialt och ekonomiskt. Det syns inte minst om man tittar på vart stödet för motståndaren McCain är som störst. McCain har störst stöd i inlandet och i södern, Obama vid kusterna. Obamas retorik blir därför hycklande, nästan lika hycklande som när Michael Jackson på tidigt 90-tal skrek Don´t matter if you´re black or white. Det var i samma veva som Jackson lade ner miljontals kronor på att försöka få sin svarta hud att bli vit...Hur som helst har Obama lyckats locka många svarta och minoritetsgrupper till valurorna.

Att valet av Obama är historiskt är självklart. Få trodde att det var möjligt med en svart president i USA de närmaste åren. Att Obama skulle vara en ny frälsare ställer jag mig dock skeptisk till. Personligen tror jag att det i den politiska praktiken inte hade spelat så stor roll vem av kandidaterna som vann valet. USA:s nationella intressen kommer fortsättningsvis att prioriteras högt. Bakom Barack Obama styr starka och erfarna krafter. Att därför tro att valet av Obama kraftigt markerar början på en ny tid är att dra snabba slutsatser. Visserligen har jag länge hävdat att USA:s position som hegemoni sjunger på sista versen. Till den utvecklingen är dock utgången av 2008 års presidentval en liten parentes. Men det ska onekligen bli intressant att följa den världspolitiska utvecklingen under Barack Obama, världens just nu mäktigaste man.