Vintervädret är här: hell det svenska klimatet!

Det kan te sig märkligt att ägna ett blogginlägg åt vädret, men faktum är att just vädret är något som påverkar oss människor väldigt mycket. I Sverige är det dessutom kutym att prata väder, gärna dagligen. Samtalet kan ske med vänner, arbetskamrater, släktingar eller okända. Vädret engagerar oss. Åtminstone jag tittar även på minst en väderprognos på TV om dagen. Pererik Åberg, Peter Kondrup, Per Holmgren och Tone Bekkestad har alla blivit kändisar på grund av sitt yrke: TV-meteorologer. För att inte tala om den gamle räven John Pohlman.

I dagarna har den riktiga kylan kommit till min omnejd. Mörkt har det varit ett tag och i landets norra delar är det mörka och kalla vädret knappast en nyhet, men för oss sydsvenskar kommer kyla, snö och mörker alltid som en chock. Varje år. Man lär sig aldrig.

För många innebär mörker nedstämdhet och närhet till depression. Själv är jag kluven. Visst vill man allt som oftast ligga kvar i sängen när väckarklockan (förlåt, mobiltelefonen) ringer varje morgon och det är kolsvart utanför fönstret. Samtidigt kan det vara rätt så mysigt att ta sig ut i kylan och mörkret. Jag gillar stämningen på något vis. Och att få krypa ner i sängen eller framför TV:n och höra vinden piska och snön yra utanför kan vara riktigt stämningsfullt.

Det är lätt att med klimatdebatten i bakhuvudet tro att det var kallare förr: att sjöarna blev till is mycket tidigare och att det ständigt var snö på vintern. Jag minns givetvis min barndoms vintrar som både kalla och snöfyllda. Faktum är dock att om man frågar de som har koll (meteorologer, gamla släktingar) så kan de enkelt konstatera att sjöarna inte alls blev till is så ofta innan nyår förr i tiden som man kan tro. Inte heller var det generellt sett mer snö då. Men man är alltid nostalgisk och kommer ihåg det man vill komma ihåg.

Förmodligen var orsaken till att jag, vintertid, frös häcken av mig i min barndom att jag envisades med att endast bära jeansjacka som ytterplagg. Hela vintern. Att man vidare minns de snöfyllda dagarna beror säkert på att man hade kul i snön med pulkaåkning och andra snörelaterade aktiviteter. Det är som sagt det roliga man minns. Allt blask och elände förtränger man gärna.

Snart har hela november 2008 gått till historien. Vädret och livet går i cykler. Det är snart sommar igen. Passa på att njuta av vintern, kölden och snön så länge, så är vi snart där. I sommartid alltså. Och utan rejäl vinter kommer så man inte att uppskatta den nalkande sommaren lika mycket som om det vore sommar året om. Själv röstar jag ner såväl evig vinter som evig sommar. Hell det svenska klimatet!