Några tankar kring EU-valet

Valresultatet efter söndagens val till EU-parlamentet var föga överraskande. Som alla redan vet vid det här laget blev Miljöpartiet, Piratpartiet och Folkpartiet valets stora vinnare. Eller vinnare förresten, respektive parti får skicka ner några representanter till Europa, som realpolitiskt inte kommer att få speciellt mycket att säga till om. I realiteten är nämligen valet till EU-parlamentet en demokratisk katastrof.

Katastrofen är tydlig på flera sätt. Främst kan EU-parlamentet i sig kan knappast ses som demokratiskt utifrån svensk terminologi. EU-apparaten känns stängd och i viss mån korrupt. Lobbyismen är stark och svenskens påverkan på besluten i Bryssel är minimal. Sverige har en annan tradition än sydeuropeiska länder gällande syn på öppenhet, beslutsfattande och demokrati. Att EU-länderna sänder antal EU-parlamentariker efter en förhandlad modell är också märkligt. Som exempel har Sverige 18 platser. Spanien har i sin tur 50, Storbritannien 72, Tyskland 99, Italien 72, Polen 50 och Frankrike 72 etc. Detta förhållande minskar givetvis svenskt inflytande på beslutsfattandet ytterliggare.

Vad EU-parlamentarikerna, å sin sida, egentligen uträttar är det få av gemene man som förstår sig på. De förstår dock att parlamentarikerna uppbringar en orimligt hög lön och plockar ut obegripliga arvoden för diverse märkliga åtaganden. Hela detta förfarande skyddas dessutom av sekretess. Många anser nog att det finns bättre saker att lägga skattepengarna på.

Ovanstående förhållande resulterar givetvis i att många struntar i att rösta. Valdeltagandet i söndags var 43.8 %. En klar majoritet av de röstberättigade väljarna avstod alltså från att rösta. Det är min övertygelse att de flesta gjorde det för att de anser att EU-parlamentet saknar demokratisk legitimitet. Man ska också ha i åtanke att 43.8 % är en hög siffra i jämförelse med övriga Europa. Svensken är alltså inte ensam om att förkasta Europaparlamentet som politisk instans. Därmed är valkatastrofen ett faktum. Att våra ledande politiska företrädare inte ens diskuterar detta faktum mer än vad som egentligen görs är i sig en skandal. Istället menar man att "det aldrig funnits ett så brett stöd för EU som nu". Öhh, i relation till vad?

Själva valresultatet kan ses som en indikator på vart 2010 års allmänna val barkar hän. Det är åtminstone intressant att vissa sakfrågor lyfts på den politiska agendan inför det valet. Det mest märkliga är att Mona Sahlin verkar sopa sitt usla val under mattan. Sossarna gjorde ju sitt sämsta (tangerat bottenrekord med förra EU-valet) val någonsin. Och detta är hon nöjd med. Så resonerar en diskande skenpolitiker.

Piratpartiet ämnar tydligen ställa upp även i de allmänna valen. Återstår att se om enbart en sakfråga kan bära in partiet i riksdagen. För mig känns det tveksamt. Två andra stora vinnare, som etablerad media delvis väljer att negligera, är FI och SD. De sistnämnda ökade markant, och var enligt första prognosen på väg in i parlamentet. Slutligen hamnade de på 3.3 %, medan FI hamnade en bit över 2 %. Siffror kan dock svänga snabbt och i de allmänna valen går faktiskt svensken och röstar. Valdeltagandet brukar ligga på runt 80 %. Det är 2010 års som räknas. EU-parlamentsvalet verkar bara vara en liten parantes i den svenske medborgarens politikengagemang. Lorden följer med stor nyfikenhet den stundande valkampanjen inför 2010.