Människans goda och onda sida

Det är inte ofta som Lorden skänker pengar till bistånd. Visserligen går en hel del skattepengar till just bistånd, men att man skänker direkt till någon hjälporganisation förekommer sällan.

När Tsunamikatastrofen inträffade 2004 blev katastrofläget mer påtagligt då många svenskar och dess anhöriga drabbades. Jag kände till en person som omkom i katastrofen, och som egentligen hade nästan hela sitt liv kvar att leva. Det var många med mig som blev tagna emotionellt. En liknande katastrof för svenska medborgare hade inte skett sedan Estoniakatastrofen tio år tidigare. Därför ville många medborgare, mig inkluderad, gärna hjälpa till. Personligen skänkte jag ett par hundralappar till Röda Korset. Inte mycket men alltid något.

Ofta är det faktiskt tanken som räknas och att människor tänker solidariskt vid katastroflägen är ett sundhetstecken. Det är ett bevis för människans goda sida. Vad som sedan hände med mina hundralappar för fem år sedan vet jag inte. Förmodligen kom de bort någonstans på vägen. Tyvärr är det korruption och egoism som gör att pengarna och hjälpen sällan når de nödställda.

Nyligen inträffade en ny naturkatastrof. Denna gång Haitis befolkning. Västerländska utsända har larmat om totalt kaos. Hjälpsändningarna kommer inte fram och i landet råder total anarki. Ungdomsgäng och kriminella slåss och plundrar landets medborgare på deras tillgångar. Det råder total misär bland befolkningen. Svenskarna och övriga västerlandets befolkning har återigen visat stor empati för de drabbade. Lorden har återigen skänkt ett par hundralappar till katastrofens offer. Denna gång utan något som helst nationalistiskt motiv. Inga svenskar har drabbats.

Det känns emellertid trist att människans goda sidor i detta fall, som i många andra, i förlängningen är meningslös. Att ungdomsgäng och stora pöblar på Haiti kan plundra, misshandla och kränka medborgare kan säkerligen av vissa bortförklaras av panik till följd av katastrofen. Personligen tror jag inte på detta. Om Sverige skulle drabbas av en liknande katastrof är jag övertygad om att jag snarare skulle hjälpa min granne, den okände medborgaren eller till och med min värsta fiende. Katastrofen borde rimligtvis fungera som en enande istället för en splittrande kraft. Att vissa då tar till våld och pöbelmentalitet i en sådan situation är bara ytterligare ett bevis på att likaväl som människan har goda sidor har den också onda. Och ofta segrar de senare...