onsdag 17 december 2008

Julklappar

Mindre än en vecka kvar till julafton. Grått väder och noll julstämning. Som vanligt de senaste tio-femton åren med andra ord. Jag har nu i alla fall klarat av mina julklappsköp. Kan inte säga att jag är nöjd. Trots rådande finanskris och knaper ekonomi brände jag allt för mycket pengar ändå. Samma visa varje år. Men det är egentligen ingenting att åma sig för. Jag har nämligen sagt det förut, men kan säga det igen: det är roligt att ge bort presenter. Det är dessutom bara jul en gång om året och det man ger bort investerar man ju i klappar man får tillbaka av andra, god mat och trevligt umgänge.

Julhandeln gick emellertid inte smärtfritt. I flera timmar irrade jag runt i trängsel och letade efter allt och inget. Och det är precis vad utbudet är: allt och inget. Svårast är det helt klart att köpa presenter till de barn som är med vid julfirandet. För barn kommer nya flugor och trender ständigt. De försvinner lika snabbt som en annan byter underkläder (ungefär varannan månad). Därför är det omöjligt att veta vad som är hippt bland ungarna idag när man inte lever i deras omedelbara vardag.

Dessutom saknas ett ordentligt utbud av leksaker. Ungar älskar ju att få leksaker och hårda paket. Efter fyra timmars febrilt letande hittade jag inte en endaste leksak värd att köpa. Notera då att jag letade i min stads centrum. Alla forna leksaksaffärer har tydligen förflyttats till de jätteköpcenters som finns utanfär staden. Troligt att Lorden tar sig dit utan bil för att trängas och för att springa kommersialismens ärenden. No way!

Själv förväntar jag mig knappast några stordåd till julklappar. Jag behöver verkligen en ny dator, en bil och en ny säng. Det lär jag inte få. Därför är jag mer än nöjd om jag får en handtvål. Tillstymmelse till världens bästa present har jag på sätt och vis redan fått. Trots att foten fortfarande är väldigt stel, lyckades jag jogga 5 km på löpband igår utan att jag fick avbryta på grund av smärta. Tiden på strax över 30 minuter ska man knappast ropa hej för, men det är helt klart ett steg i rätt riktning. Jag ser tamesjutton ljuset i tunneln. Ho Ho!

3 kommentarer:

Anonym sa...

My Lord grattis till fotframstegen! De är klart segt i början o tid har det tagit men head for the light! :)


/Tyra

Anonym sa...

Hoho, kommer ihåg min första 5km i våras. Den gick på 31 minuter´, pga äckligt dålig kondis. Var nere på 23 blankt när jag fick sluta pga operation, men hoppas kunna komma igång snart igen. Har ju blivit förbjuden av min terapeut att jogga och det är fan så tråkigt... God jul allihopa!

Anonym sa...

Rars - Av din psykoterapeut då eller? Dags för självhypnos för tarmkontroll kanske?