Jag har tidigare recenserat och diskuterat Lasse Wierups dokumentära bok Svensk Maffia på bloggen. Den fiktiva motsvarigheten till den torde vara Jens Lapidus bok Snabba Cash.
I Snabba cash får vi följa tre personers förehavanden. Vi har Jorge. Ett riktigt betongbarn med rötter i Chile. Kriminell sedan barnsben och med allt grövre brott på sitt samvete ju äldre han hunnit bli. Vi har JW. En landsortsbo som sökt lyckan i Stockholm. Väl där har jetset-livet kring Stureplan lockat. Som en naturlig konsekvens partydrogar JW och hamnar av en slump i grov kriminalitet. Slutligen har vi Mrado. En samvetslös torped i den jugoslaviska maffian. Uppväxt i Södertälje och med rötterna i Serbien har han både slagits i förorten, och för den serbiske nationalisten Arkan under det jugoslaviska inbördeskriget. Inledningsvis får man separat följa dessa indivers vardagsliv, men inte helt oväntat flätas de snart samman.
Även om huvudpersonerna är fiktiva känns de väldigt äkta. De och deras livssituation känns väldigt realistisk. Ingen tvekan om den saken. Realismen i boken förstärks av att vissa personer och organisationer som nämns, och som boken kretsar kring, finns eller har funnits i verkliga livet. Arkan är redan nämnd. Dragan Joksovic (gangsterkungen som mördades på solvalla 1998) nämns också. Juggarnas advokat i boken heter Martin Thomasson, hans namne i verkligheten är Thomas Martinsson. Dessutom beskrivs utförligt hur Hells Angels, Bandidos, OG, Naserligan och jugoslaviska maffian delar upp sitt territorium. Som bekant finns dessa organisationer i verkligheten.
Förvisso är handlingen i boken väldigt tragisk. Maffian har verkligen Stockholms krogbransch i sitt grepp. Maffians verksamhet genomsyrar hela samhället. Allt kan härledas till den. Från partydrogande Stureplansbrats, missbrukande förortskids, pengatvättande videobutiker, medleklassvenska torskar, korrumperade snutar till samhällets elit. I boken har t.o.m. kungafamiljens närmaste bekantskapskrets band till maffian. Det är tragiskt.
Samtidigt är boken underhållande och intressant. Möjligen känns vissa partier aningen sega, men sammantaget är intrigerna spännande. Mot slutet ökar dessutom spänningen rejält. Personligen gillar jag styckena om den serbiske torpeden Mrado bäst. Ibland kan man dock störa sig på det minst sagt speciella språket som Lapidus bjuder på. Kort och mycket inre tankar hos huvudpersonerna. Därmed får vi läsare stå ut med mycket slang och förortssvenska. Möjligen ska man här inte klandra Lapidus för det. Det ökar snarare realismen. Jag antar att gangsters av idag pratar just på det sättet...
Jens Lapidus debutroman Snabba Cash har överlag blivit kritikerrosad. Boken kan inte bara ses som en spännande historia, utan bör också ses som et viktigt tidsdokument. Det är säkerligen få "medelklassvenssons" som vet hur verkligheten faktiskt ser ut och vilken utveckling som håller på att ske i deras så trygga (?) samhälle. Polisen har vid flera tillfällen påpekat att de står maktlösa mot den organiserade brottsligheten. Problemet som Lapidus faktiskt beksriver i sin bok torde därför vara det allra största hotet mot vårt civiliserade samhälle. Bokens mest uppenbara problem är just det. Det samhällsproblem som boken behandlar beskrivs inte tillräckligt tydligt som ett problem. I vissa avseenden glorifieras den kriminella världen och speciellt huvudpersonen Jorge kan jag tänka mig kan ses som en stor idol bland många småkriminella med liknande bakgrund som han själv. Trots den uppenbara bristen får Snabba Cash 8 av 10 stela fötter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Snabba är bra, tyvärr är uppföljaren "Aldrig fucka up" inte lika bra. Den balans mellan trovärdighet/rå-action, romantisering/realism, som genren bygger på har tyvärr passerats. Den är mycket mer cliéartad och klippdockebaserad.
Skyller lite på förlaget som alltid ska rida på försäljningsvågen. Ska bli kul att se vad de blir nästa gång, med förbehållet att han inte bara använder samma ram och drar ut den än mer.
Känner killen som ska göra filmen så hoppas den blir grym! Fast inte lätt.
Svensk maffia står på "läsa listan"
Hälsa foten att bli bra NU!
/Tyra
Tyra -->
Jo, är medveten om de kalla recensioner som mött "Aldrig fucka upp". Tror att Lapidus förmedlat det han ville redan. Att göra en blek kopia som uppföljare gagnar ingen.
Filmen ja...sökte på imdb eftersom jag var nyfiken på rollbesättningen. Hittade dock ingen :(
Läste Snabba Cash för ett par manader sedan och jag maste säga att det blev sträckläsning. Den är ju fantastiskt underhallande. Däremot stördes jag inte alls av den sprakliga stilen som sa manga andra, och även du Lorden, om jag förstod dig rätt.
Jag gillar att man byter fran Juggeslang till rättegangsprosa till ekonomijargong till rinkebysvenska. Det är nog inte manga författare som behärskar alla dessa olika "dialekter" sa pass trovärdigt som Lapidus. Själv har jag iofs. begränsad erfarenhet av juggetugget och tingsrättens dokument, men det känns väldigt trovärdigt.
Den mest tragiska personen i boken enligt min mening är JW som inte strävar iväg fran det livet som han är pa väg mot till skillnad fran Jorge och Mrado. Jag tror att det finns en hel del stackare där ute som snarare gloriferar JW än Jorge, det är enligt min mening ännu värre. Att vara en "storfräsare" pa stureplan har ju blivit ett livsmal för en hel generation. Detta känner jag tveklöst igen fran min tid pa Handelshögskolan i Göteborg. Det är riktigt tragiskt.
Tyschken -->
Nej, jag håller med dig. Språket är ju lite "rumphugget" och inte så "intellektuellt". Björn Ranelid exempelvis lär väl sätta i (gröt)halsen om han skulle läsa den.
Det jag menar är att det tar ett tag att vänja sig vid det, och att om man ser vackert och flytande språk som kriterie för "bra" författarskap, så kan man ha invändningar mot snabba cash.
Skitsamma, jag tycker som du att Lapidus uppvisar ett mycket brett register när han byter slangstil kontinuerligt. Imponerande.
Mja, Mrados drömmar är ju enbart verkligt teoretiska. I realiteten skiter han ju i sin dotter och ser hämnden mot Radovan och att ta sig upp i knarkhierarkin som överordnad.
Jorge, som hela tiden framställer sig själv som den skönaste och hårdaste killen i världen förverkligar den bilden genom att vara den som på skönast sätt ständigt blåser folk och ständigt lyckas undkomma. Även om man ser ett uns av samvete och godhet hos Jorge får man inte glömma att han är en kallhamrad mördare och föräljare av tunga droger till ungdomar.
JW är tragisk, kanske den mest tragiska figuren i boken. Det kan jag hålla med om. Men jag håller inte med om att det är han som framställs som häftig i boken, snarare som en loser. Han blåser vänner och är den mest "hariga" i gänget...En svennebrat som inte alls är speciellt hård och tuff. En wannabe utan riktig kriminell status. Hans enda skills, skalbolagen, utnyttjas ju hårt av alla andra.
I egentlig mening är ju alla personligheter i boken på ett eller annat sätt tragiska. Svårt att ranka egentligen :)
Jag haller med om att samtliga figurer är tragiska.
Dock har ju JW en klart bättre utgangspunkt än de övriga tva. Han sitter ju rätt bra till med en utbildning pa ett bra universitet och kan lätt göra nagot av sitt liv.
Mrado skulle säkert med 10 millar i handen ta sin dotter och lämna skiten bakom sig, Jorge antagligen likasa.
JW däremot, skulle använda dessa för att smörja sitt ego och fa avsugningar pa toaletten pa nat av stureplans vattenhal. Det förvandlar honom till en figur som är tragisk pa ett helt annat, för mig aningen värre, sätt.
Känns som att vi är pa väg mot ett temabyte...
Gehst am 25 saufen in LKPG?
De håller på me rollbesättning för fullt.
http://www.myspace.com/snabbacash
Appropå glorifiering/realism
Filmteamet som gör "Snabba cash" överväger "riktiga" kriminella i vissa roller för att få äkthet.
"Vi vill ha en hög trovärdighet och utesluter inte att ta in kriminella som aldrig har jobbat med film förut", har Fredrik Wikström, producent för filmen, sagt till nättidningen Realtid.
Debattartikel Expressen:
När verklighetens gangsters visas upp och glorifieras får unga män en konkret bekräftelse på att de kriminella lever sina liv i ständig succé."
/tyra
Tyra-->
Där ser man. Tycker castingen på myspace verkar lite fjantig.
Om han ska använda sig av riktigt kriminella är ju inte det något unikt i sig. Lars Norén gjorde ju samma sak med sin pjäs "7:3". Då lät han Tony Olsson och Mats Nilsson medverka. Och hur det gick vet vi ju alla...
My Lord,
Jo, jag vet, lite fjantigt, men jag antar att det kan vara ett enkelt sätt att nå mycket folk, det kan skicka in filmer på sig själva.
Jo just referensen till 7:3 gör ju många, ett inte helt lyckat exampel. Men egentligen, o vad jag har hört, har det mest handlat om "street casting" mer generellt, dvs att inte begränsa sig till proffs. Folk som "spelar sig själv" har ju lyckats förvånsvärt bra förr. Som lever i miljön. Sen har vi ju mindre underbara exempel som Stockholms natt o ovannämnda.
Tror inte direkt tanken är att han ska åka till Hall o Kumla, utan snarare de lite mer välordnade, "omvända" killarna som kanske har ett visst förflutet i kretsarna. Antar att de ligger lite media strategi i det oxå.....
/Tyra
Skicka en kommentar