I valet och kvalet

Inte allt för sällan drabbas man av beslutsångest. Det kan röra sig om beslut av den mest triviala graden till mer livsavgörande beslut. Det är jobbigt att ständigt behöva vela fram och tillbaka i olika ärenden. Därför borde man köra på den, sedan ungdomen inpräntade devisen tänk inte kör bara, men med åldern är detta motto lättare sagt än gjort.

Ju mer tid man har att tänka över ett beslut desto svårare blir det att fatta. När man sedan väl fattar ett beslut blir det jobbigt om någon yttre omständighet gör att man måste ändra på det. Idag hade jag fattat ett beslut att städa hela hemmet. Gissa om det var ett beslut som jag skjutit på tidigare. När det väl var städdags visade det sig att torktumlaren i tvättrummet var trasig. Därför fick jag fylla mitt hem (golv, soffa, säng, element, dörrar etc) med tvätt. Således kunde jag inte städa. Jobbigt!

Idag har jag också beslutat om att ge mig iväg på en liten dagsutflykt på fredag. Det tog ett par dagar att ta det beslutet. Man får väga alternativkostnader hit och dit. Jag är emellertid övertygad om att rätt beslut i ärendet har fattats. Tills det dyker upp någonting annat... Att man blivit så velig med åren kan kanske förklaras utifrån det som så modernt kan benämnas som ett I-landsproblem. Man har blivit för bekväm och har kanske för många valmöjligheter. Beslut blir oftast bara svåra att ta i en sådan kontext.

Med åren blir också besluten mer livsavgörande. Det finns alltså svårare beslut att ta hänsyn till än om man ska göra en dagsutflykt eller om man ska städa eller inte. Och om man anser att till och med dessa triviala beslut är svåra att fatta, hur ska det då bli med de verkligt svåra? Det är som det är. Man är en Lord, ständigt i valet och kvalet.