Inga tårar fällda över "svensk" terrorist

Den "svensk" som nyligen har dömts som skyldig till terroristbrott i USA har flitigt figurerat i media den senaste tiden. Mannen som heter Oussama Kassir har sitt ursprung i Libanon, men är sedan länge svensk medborgare. Kassir har, enligt domen, ansets skyldig till samtliga elva åtalspunkter som han stod åtalad för. Bland annat ska Kassir ha varit drivande i ett träningsläger för terrorister i delstaten Oregon i USA.

Liksom i fallet Annika Östberg (http://lordensblogg.blogspot.com/2009/04/sanningen-om-annika-ostberg.html) så utmålas USA:s rättssystem som den verkliga terrosisten i våra svenska medier. Kassir framställs som en hyvens man som under en fängelsevistelse i Sverige blev muslimsk fundamentalist och hamnade i "fel" kretsar". Detta ska i sin tur gjort att Kassir ska ha lurats in i terrorkretsar, mött luttrade islamska terrorister världen över, stött dessa ekonomiskt och uppfört träningsläger mm. Trots dessa faktum och att Kassir de facto dömts i en rättslig prövning så är han tydligen ändå from som ett lamm enligt vissa.

I veckan publicerade TV4-nyheterna ett inslag där man mötte Kassirs bror, som bor någonstans i Sverige. Enligt brodern var Kassir "världens snällaste kille" som under 90-talet var en känd s.k. Stureplansprofil. Kassir var snäll mot allt och alla hela tiden...Brodern kunde inte förstå hur Oussama kunnat hamna i denna position. Han menade vidare att domaren som avkunnar dom om några månader verkade "mänsklig" och hoppades därför på ett lindrigt straff.

Möjligen är Kassir en hyvens kille. Så hyvens att han under 90-talet delade ut gratis droger till Stureplanseliten? Det är föga troligt, men faktum är att han dömdes till 6 års fängelse för grovt narkotikabrott i början av 90-talet i Sverige. Det är knappast någon duvunge som dömts till ett så långt fängelsestraff. Den gode samariten Kassir måste alltså även i detta fall haft den stora oturen att hamna i "fel" sällskap. Eller?

Terrorism är något som inte hör hemma i ett civiliserat samhälle. Visserligen är terrorism oftast ett rop på hjälp, som är ett symtom på en samhällssjukdom. Att förtryckta folkslag använder sig av metoden anser jag inte vara legitimt, men någonstans förståligt. Men att använda terrorism för att uppnå politiska och religiösa mål av en icke-förtryckt grupp är aldrig försvarbart. Jag tänker givetvis på 70-talets RAF (Baader Meinhof) samt samtidens Al Quaida i första hand. Dessa terrorister bör och skall straffas hårt. Därför gråter jag inga tårar över Kassir och hans anhang...