Komedi i sin rätta bemärkelse

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet. Om det är sant vet jag inte. Att skratt är en av livets kryddor är dock säkert. De flesta, för att inte säga alla, människor gillar att skratta. Därför har festligheter och underhållning varit ett dominerande inslag i vår mänskliga historia. Allt för att locka till skratt.

När det klassiska dramat uppstod under Antiken delades kategorierna in i tragedi och i komedi. Det första syftade till att underhålla, engagera och entusiasmera publiken genom vardagsberättelser där hjällten ofta på ett eller annat sätt råkade illa ut. Det senare syftade till att underhålla publiken genom roande berättelser.

Dåtidens klassiska tragedier har inspirerat nästkommande generationer. Likaså komedierna. Precis som idag handlade mycket av dåtidens komedier om sex. Antikens främste komediförfattare, Aristofanes, kanske mest kända verk Lysistrate handlar exempelvis om hur ett gäng kvinnor sexstrejkar för att få slut på det peloponnesiska kriget. Kvinnornas handlingar leder till komplikationer för de (över)sexuella männen. Förutom sexuella skämt gjorde man ofta narr, precis som idag, av kändisar och makthavare. Känns denna kombination igen av er som fortfarande envisas med att se Parlamentet? ;)

Personligen tillhör jag nog de som har en speciell typ av humor. Egentligen är jag inte speciellt förtjust i just komdeigenren när det gäller film. Givetvis finns det ett gäng roliga filmer som man har sett genom åren, men om jag helst väljer en rulle så är det psykologiska thrillers med smarta vändningar på slutet som gäller. Jag bemödade mig dock att se på komedien Mina jag och Irene med Jim Carrey i huvudrollen för ett par veckor sedan. Det är med liten skamsenhet i rösten jag erkänner att jag flera gånger under filmen skrattade högt för mig själv. Ibland blir Carrey för mycket men roller som Hank i nämnda film, som Lloyd i Dum/dummare och som Fletcher Reede i Liar Liar är som skräddarsydda för Carrey.

Jag har vidare aldrig gillat amerikanska s.k. sitcoms. Många verkar älska sitcoms som Våra värsta år, Seinfeld, Cosby, Huset Fullt och vänner etc. Själv har jag problem med dessa. Likaså har jag genom årens lopp haft problem när vi svenskar ska härma efter. Svensson/Svensson (speciellt den senaste upplagan) känns krystad c/0 Segemyhr löjlig och En ängels tålamod patetisk. Det finns dock ett land som genom åren lyckats leverera underbar humor i TV-format, nämligen Storbritannien.

Monthy Python är oerhört underhållande. Samtliga klassiska komediingredienser spetsas med ordentligt skruvad och smart humor. Oerhört bra. Vidare är John Cleese helt fantastisk i Fawlty Towers, mera känt som Pang i Bygget för oss svenskar. Serien som spelades in på 70-talet har gått åtskilliga gånger i svensk TV. Lika rolig varje gång. Också det tidlös och smart humor.

Min all time favorit när det gäller komediserier är också brittisk. Det är nämligen Bottom. Serien har allt. Om ni har missat den , måste ni kolla upp den. Helt fantastiska ordvitsar blandas i ett högt tempo med våldsamheter och sanslöst sjuka upptåg. Jag brukar inte gilla wikipedia, men texten om Bottom var kort och koncis. Jag sammanfattar/skriver om den lite nedan. Vill ni fördjupa er mer i serien förelår jag engelska versionen av wikipedia, imdb eller de externa länkar som finns att tillgå på den engelska wikipediasidan.

Bottom är en engelsk komedieserie som handlar om två killar i trettioårsåldern som bor i Hammersmith, London. Deras hus är minst sagt äckligt och de båda karaktärerna går varandra på nerverna ständigt. De har utvecklat ett slags hatkärlek mot varandra. Serien blandar ordvitsar, sexkomik och våldsam och blodig slapstick. Serien visade första gången på engelska BBC 1992.

Karaktärer
Richard Richard: En riktig "loser". Har nästan inga vänner och är oskuld (som han ofta nämner i serien). Spelas av Rik Mayall.

Edward Elizabeth Hitler: En alkoholist som gillar att slåss och är stor beundrare av fotbollslaget Queens Park Rangers (QPR) . (Spelas av Adrian Edmondson)

Mindre roller

Spudgun (svenska översatt till Potatissäcken): En av Eddies alkoholistkompisar som Richie hatar.

Dave Hedgehog: En till alkis som Eddie är kompis med. Han är dock mer loj än Spudgun.

Som avlutning måste jag givetvis bjuda på ett klipp från Bottom. Richard Richard ska äntligen bli av med sin oskuld. Han är minst sagt nervös och det blir inte riktigt som han har tänkt sig. Rik Mayal tolkar verkligen Ritchie Ritch helt utsökt. Njut och förkovra er sedan i era Bottomkunskaper. Rik Mayal och Adrian Edmondson ligger också bakom 80-talskultserien The young ones, mera känd som Hemma Värst för oss svenskar.