Sporten och samhället del 2: Att bojkotta OS eller inte

I idrottsliga sammanhang är OS, de Olympiska Spelen, det största som finns. Arrangemanget anordnas vart fjärde år och i sommar står Kina som OS-värd. Kina har under de senaste åren genomgått en snabb industrialisering och håller i rask takt på att utvecklas till en ekonomisk, politisk och militär supermakt. Med sina cirka 1.3 miljarder invånare är Kina även världens folkrikaste land. Det ligger verkligen i den nya supermakten Kinas intresse att de olympiska spelen genomförs problemritt, och att värdnationen dessutom lyckas sportsligt. (Se föregående inlägg på Lordens blogg för vidare förklaring)

Problemet är bara att Kina uppenbart kränker FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. När Kina under Mao Zedong 1949 teoretiskt blev en kommunistisk stat, och praktiskt en av världens genom tiderna värsta diktaturer, inleddes ett brutalt folkmord. Alla politiska meningsmotståndare avrättades eller fängslades. Ett socialt kontrakt upprättades mellan kommunistpartiet och folket: ställ er bakom partiet och vi tar hand om er. Samtidigt invaderades Tibet och har sedan dess varit ockuperat av Kina.

Efter Maos död (1976 tror jag, rätta mig om jag har fel) har vissa liberaliseringar av hans hårdföra kommunism skett. Liberaliseringarna kan liknas vid de ekonomiska reformer som Gorbatjov införde i Sovjetunionen när han kom till makten, och som han benämnde som perestrojka.

Även om liberaliseringar har ägt rum i Kina så kränks dagligen de mänskliga rättigheterna i landet. Fortfarande fängslas och mördas regimkritiker. Samtidigt bedriver Kina ett kulturellt folkmord i Tibet. I och med Kinas snabba industrialisering har befolkningen i storstäderna fått det bättre. En stor del av Kinas befolkning finns dock på landsbygden. Landsortsborna (som utgör flera hundra miljoner människor) har blivit fattigare och fattigare. Det sociala kontraktet har också brutits. Landsortsbefolkningen måste fortfarande stöda kommunistpartiet, men har i gengäld glömts bort och svikits av sin stat. Detta har lett till folkliga uppror som brutalt har slagits ned av regimen. Kina är utan tvekan fortfarande en kommunistisk diktatur.

Ovanstående situation har lett till att Kinakritiska röster har hörsammats. Uppmaningar och hets om OS-bojkott hörs varje dag. Som antikommunist tar jag givetvis avstånd från Kinas idiotiska och regelvidriga handlingar. Däremot är jag emot en OS-bojkott. Därtill finns det flera anledningar.

Som jag skrev i inledningen är OS det främsta som finns inom idrotten. Tusentals atleter världen över tränar för att uppnå sina drömmars mål: att lyckas i OS. Därför ska inte idrott och politik blandas på ett negativt sätt. Det är inte individuella idrottares fel att en stat bedriver en viss politik. Dessutom räcker det med att debatten om bojkott kommer upp på agendan för att uppmärksamma de eventuella problem som finns i Kina.

De främsta skälen till att inte bojkotta OS i Kina är dock att bojkotten skulle utgöra:

A: En tandlös handling
OS-bojkotter är ingenting nytt. Sydafrika fick exempelvis inte vara med i OS efter 1964 på grund av apartheid. Det är löjligt att påstå att utestängningen av Sydafrika ur OS-sammanhang kan ses som orsak till apartheids försvinnande.

I anslutning till Ungernrevolten 1956 bojkottade Schweiz, Nederländerna och Spanien OS i Melbourne. Till vilken nytta kan man fråga sig. Ungern förblev en sattelitstat till Sovjet i många år framåt. Att USA och Västtyskland protesterade mot Sovjets inträde i Afghanistan 1980 genom OS-bojkott (i Moskva) och att Sovjetunionen fyra år senare replikerade med en bojkott (i Los Angeles) kan knappast ses som orsaker till att kalla kriget så småningom upphörde. Så reellt har en OS-bojkott mycket liten påverkan på staters fortsatta förhållningssätt.

B: En hycklande handling
Varför ska vi bojkotta ett land som vi i samtliga andra sammanhang stöder? Om ni undrar vad jag menar så kan ni göra ett experiment. De flesta av er är konsumtionsgalningar. Undersök hur många av de varor (barnkläder, tekniska prylar etc etc.) ni inhandlar som är tillverkade i Kina. Bli inte förvånade om siffran överstiger 80 %. Att dagligen aktivt stöda ett lands sociala förhållanden för att sedan tro att man förbättrar detsamma genom att bojkotta ett idrottsevenemang må främst bottna i okunskap. Men för den medvetene är det inget annat än hyckleri.

Svenska idrottare! Visa nu vad ni går för i OS i sommar. Sätt kinesen på plats! Visa att Mittens Rike endast består av löjliga tågmästare!