Stark sammanhållning på bortaresor

Genom åren har många kompisar kommit och gått. Det dyker upp vardagliga saker som gör att vänrelationerna inte ges lika mycket tid som förut. Flickvänner/pojkvänner, familj, lockelse utomlands, studier och arbeten. De flesta har man dock kvar kontakten med. Vänner är man ju trots att man inte umgås så ofta längre.

Kompiskretsen har av tradition åkt runt på diverse festivaler och tillställningar tillsammans under åren. Dessa resor har inneburit åtskilliga tokiga upptåg och roliga minnen. Man har därför upplevt väldigt mycket tillsammans med sina vänner. Detta har inneburit en stark gemenskap och att sammanhållningen och vänskapsbanden stärkts i gänget. Givetvis innebär dylika resor även en hel del slitningar, men riktiga kompisar bör man kunna munhuggas med, ta diskussioner och vara ärlig. Det är så ömsesidig respekt för varandras egenskaper växer fram. Såväl de negativa som positiva.

Fem man ur kompiskretsen begav sig i helgen ut på en 65-milaresa (tur och retur). Under senare år har det gått allt längre tid mellan de utomstädes resorna. Därför var förväntningarna extra stora när man i fredags efter jobbet blev upphämtad. Nästan så att man kände sig som en tonåring igen :) Humöret var på topp bland grabbarna och en av oss åtog sig att köra hela vägen. Medpassagerarna kunde lugnt och tryggt njuta av bilstereon och knäcka sina första öl. Allt kändes precis som för tio år sedan. En härlig känsla.

I höjd med Mullsjö höll dock det roliga på att ta slut. En framförvarande bilist missade vår bil i döda vinkeln, svängde ut och tvingade över oss på körbanan där mötande trafik befann sig. Man kan lugnt påstå att vi var riktigt nära döden. Hade vi frontalkrockat i 90 km/h hade vi nog dött, så trångt som vi satt. Men eftersom alla som satt i bilen är sådana riktiga gentlemän kan den religiöse tacka gud för att han ingrep på dessa goda mäns sida. Vi andra får väl hänvisa till slumpen eller något. Skapligt skakiga blev vi i alla fall. Troligtvis också bilföraren som hade lekt med våra liv. Honom följde vi efter in på en golfbana. Han uppträdde riktigt förvirrat och höll nog på att göra i byxan. Hade våra liv tagit slut där i mörkaste Småland, så hade inte bara fem grabbar, förlåt gubbar, försvunnit från jordelivet. Världen hade blivit en väldigt mycket tråkigare plats att vistas på också. Var så säkra.

Väl framme på plats möttes vi upp av värdarna och några bekanta från Göteborg. Allt som hände sedan under helgen har redan förvandlats till subjektiva minnen, som alltid kommer att finnas hos mig. Helgen var helt underbart rolig. Har inte haft så kul på flera år. Den här resan får nog räknas till en bland de sjukare jag har gjort och det säger faktiskt inte så lite. Känns helt underbart att det gamla gänget kan ha så roligt tillsammans fortfarande. Vi visar helt klart fortfarande vart skåpet skall stå. Både när det gäller jargong mot varandra och festandet. Med detta inlägg vill jag hylla mina fyra medresenärer. Men också givetvis värdarna som gjorde resan möjlig. Jag hoppas att samma gäng och ytterligare några rävar samlas upp snart igen, så att nya minnen för livet kan skapas. Ibland behövs verkligen avbrottet i den ganska trista vardagen. Tack för att ni alla finns!