Hyllning till Pink Floyd

En av årets vinnare av polarpriset är ett av mina favoritband Pink Floyd. Polarpriset instiftades 1989 och ska premiera individer eller artister som gjort betydande insatser för musiklivet. Priset är förutom äran en miljon kronor. Man kan lugnt påstå att Pink Floyd lever upp till kriterierna för priset. Att de sedan inte behöver prispengarna är en annan femma.

Personligen har jag lyssnat på Pink Floyd i många år. Bandets gitarrist och frontman David Gilmour har länge tillhört favoritkaraktärerna inom musikbranschen. Pink Floyd i allmänhet och Gilmour i synnerhet har, enligt min mening, skrivit några av världens bästa låtar genom tiderna. På mitt eget lilla vis har jag hyllat dem genom åren. På Herr D´s och Macke Blacks 50 års fest, framförde jag blands annat Pink Floyds Hey you till festdeltagarnas stora (miss)nöje. Nedan syns en något otränad Lord framföra "Hey you" back in the days.











När man genom åren har fått frågan vilken som är världens bästa låt har svaret efter djup kontemplation allt som oftast blivit "High hopes" med just Pink Floyd. Låten är en episk och esoterisk domedagsvisa som man helt enkelt inte kan få nog av. vackert är bara förnamnet. I klippet nedan framförs låten LIVE, och som den framförs. David Gilmour visar att han är en av musikhistoriens tuffaste rockstjärnor när han cirka fem och trettio in i låten drar av ett "slidesolo" som genererar erektion tio gånger av tio. Kanske kan vännerna förväntas en kareokeversion av den på Herr D´s och Macke Blacks 60-års fest, som i så fall torde äga rum snart ;) Juryn till polarpriset var i alla fall rätt ute denna gång.