Regeringen presenterade nyligen sin omorganisering av det svenska försvaret. Sedan länge har försvaret bantat sin verksamhet i Sverige och fått minskade ekonomiska anslag. Jag har vid flera tillfällen påpekat vikten av ett nationellt försvar på bloggen, bland annat här. http://lordensblogg.blogspot.com/2007/12/vikten-av-ett-nationellt-frsvar.html.
Enligt regeringens förslag ska Sveriges försvar bestå av 50 000 soldater som ska kunna mobilisera snabbt om det skulle behövas. 50 000 soldater är inte speciellt mycket, men dessa skulle till skillnad från nu, bestå av yrkesmilitärer och hemvärnsmän. De personer som ingår i försvaret skulle således avlönas under tiden de finns tillgängliga. Att Sverige behöver en omorganisering av sitt försvar håller nog de flesta med om, och regeringens idé är inte helt tokig. Det är visserligen inte realistiskt eller rimligt att Sverige skulle kunna försvara landet ensamma med 50 000 man, men upplägget känns ändå bättre än det vi har nu.
De kritiska röster som höjts mot förslaget, kanske främst från oppositionen, har riktat in sig på avskaffandet av värnplikten. Sedan 1901 har det funnits allmän värnplikt i Sverige. Värnplikten har visserligen fyllt en funktion historiskt. Bland annat var den en väsentlig faktor i Sveriges demokratiseringsprocess. De flesta känner väl till svenska männens krav som löd en man, ett gevär, en röst! Den svenska värnplikten har dock under de senaste åren endast varit ett formellt begrepp. I realiteten är det väldigt få svenskar som får genomgå den svenska värnplikten. Alltså är den allmänna värnplikten sedan länge de facto avskaffad! Den som velat slippa att göra lumpen har i regel fått göra det. Även de som verkligen har velat, har också fått slippa av olika skäl. Därför är det svårt att förstå oppositionens gnäll och försök till billiga poäng genom att nu surna över det formella avskaffandet av värnplikten.
Med det nya upplägget kommer troligtvis försvaret också att bli mer effektivt då det känns som de mest lämpade och stridsdugliga blir de som också antas till försvaret. Antagandet till det nya försvaret bygger ju på intresse, frivillighet och duglighet. Men det blir trots allt en märklig debatt och diskussion om effektivitet när vårt försvar i realiteten inte skulle ha en chans att stå på egna ben om en väpnad konflikt hotade. I sammanhanget kan man jämföra med Israel som både har reell och formell värnplikt för såväl män som kvinnor. Männens värnplikt är dessutom 36 månader. I det sammanhanget förstår man storheten och effektiviteten av det svenska försvaret. Å andra sidan är Sverige inte heller inblandad i någon aktiv konflikt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
My Lord,
"Men det blir trots allt en märklig debatt och diskussion om effektivitet när vårt försvar i realiteten inte skulle ha en chans att stå på egna ben om en väpnad konflikt hotade." - så vadan vikten av ett nationellt försvar?
Själv sysslar jag ju med krishanteringskapaciteten, dvs förmåga att hantera naturktastrofer, pandemier, terrorattacker etc
I Danmark har man inte längre en säkerhetspolitik som syftar till militärtförsvar av landet mot invasion, istället renodlas verksamheten till just krishantering (därför värnpliktiga tjänstgör också i den statliga räddningstjänsten) och internationella insatser. Den danska värnplikten är inte heller allmän, 1/3 lottning 2/3 av dessa är frivilliga.
Island har igen armé alls (vissa garantier från USA)men militär personal för internationellt fredsbevarande.
50 000 kan tyckas lite men är typ dubbelt vad vi har idag, vad jag förstår.
Men tillbax till huvudfrågan, varför och vikten?
Vill (Ryssland) invadera fosterlandet så kan de, vill EU länderna agera så gör de. Jag tror på mer sammarbete, inte självklar militära, och utfästelser inom unionen för att bevara nationell säkerhet.
/tyra
Tyra-->
Vikten av ett nationellt försvar förklarar jag i det inlägg som jag länkade till i detta inlägg. Men för att förtydliga så saxar jag motiveringen från det inlägget:
"De som tror att internationella relationer upprätthålls med nedrustning och pacifism som medel må ha fina tankar, om än felaktiga, om människans och staters inställning och agerande. Som så många gånger förr kan man även inom detta ämne lära av historien. När man, historiskt, alltid har trott att evig fred ska råda och att krigstillstånd är tusen år borta, har idyllen slagits i spillror fortare än kvickt. Innan såväl första som andra världskriget bedrev flera stater nedrustning i hopp om att kriget var långt borta. Med facit i hand vet vi hur fel de hade. Det finns aldrig någon garanti för att fredstillstånd är permanenta.
Det är fel att tro att vi, genom dagens utvecklade handelsförbindelser och ökade globalisering, garanteras fred. Det är snarare tvärtom. Den ökade globaliseringen främjar motsättningar mellan I och U-länder. Globaliseringen ger också möjlighet för tvivelaktiga stater, och gerillagrupper, att upprusta utan att omvärlden säger ifrån. Idag finns det många konflikter och oroshärdar i världen. Att okritiskt nedrusta och inta en oskuldsfull och naiv inställning till verkligheten kan slutligen få förödande konsekvenser.
Efter andra världskriget har krigstillstånd i Europa främst varit koncentrerat till forna Jugoslavien. Men i takt med överhängande terrorhot och grannländers upprustning (läs Ryssland) är det givetvis nödvändigt med ett slagkraftigt försvar. Det är i dagsläget svårt att veta exakt vad Rysslands president Putin har för avsikt med sin upprustningspolitik. Att han återigen vill göra Ryssland till supermakt råder det dock inga tvivel om. Försvaret är inte heller något man kan avskaffa för att helt plötsligt införa igen. Ett försvar bygger man under lång tid genom erfarenhet, professionalism och kunskap. Om vi nu nedrustar försvaret och det råder politiskt oväder i Europa om tio år, går det inte att återskapa ett genuint försvar på kort tid. Samtidigt kan man utnyttja försvarets erafrenhet och kunskaper vid inhemska eventuella krissituationer och räddningsinsatser.
fotnot: Putin är idag ersatt av Medvedev.
My Lord,
Jo jag läste ju ditt tidigare inlägg inledningsvis, men tyckte jag att dina slutord pekade åt ett annat håll.
Jag kan hålla med dig i mycket, klassiska IR(internationella relationer)-skyttegraven mellan realisterna och idealisterna där de förstnämnda hävdar att världen präglas av underliggande anarki och att krig alltid är möjligt.
(du vet säkert men för resonemanget)
MEN jag funderar ändå på i vad mån vårat fjutt försvar gör skillnad.
Kanske kan vi inte demilitarisera i hopp om "de finns inga soldater mer de finns inga gevär" men jag tror att vi som Danmark, som redan i början av 1990-talet bestämde sig överge tankarna på traditionellt territoriellt försvar och i stället satsa på ett modernt insatsförsvar med internationella uppgifter.
Om vi ska försvara oss mot ryssen kommer vi att behöva sammarbeta med andra länder.
NEJ jag vill inte att vi går med i NATO och jag tror att vi ska vara försiktiga med att skapa nya militära stormaktsblock.
Jag tror att en mycket bidragande orsak till freden i dagens Europa trots allt är integrationen och sammarbete inte makt/terrorbalans.
/tyra
Tyra-->
Att Danmarks försvar kunde ta den utveckling som det gjorde under 90-talet stavas NATO. Med Sveriges nuvarande försvar är vi beroende av andra länder, ja. Vi blir mer eller mindre tvungna att ansluta till NATO (i praktiken är i redan det.) Sverige som oberoende nationalstat har spelat ut sin roll.
Jag hyllar inte heller vårt nuvarande försvar, hellre ett STARKT nationellt försvar, men meningen med mitt inlägg var inte heller att hylla Alliansens försvarsförslag, bara uppmärksamma läsarna på att vår "allmänna värnplikt" försvann för länge sedan och att det inte är så mycket att haka upp sig på.
My Lord,
De där med allmän värnplikt o "folkförsvar"/folklig förankring är väl bara för att man ska slippa betala. Möjligen någonslags oro för en slags främlingslegionssyndrom.
Nä jag tror vägen frammåt är att höja prestigen i värnplikten och "karriär" som militär. Ge schysst ersättning o se till så de inte bara blir en slags straffkommendering som stoppar upp för en massa killar som är på väg mot annat.
Sen får man väl jobba på rekryteringen på sammma sätt som på en massa andra ställen så det inte blir snett, jmf polishögskola o läkarutbildning så att det inte bara blir en massa psykon (matchon på de första, oempatiska karriärister vad gäller de andra)
Faaaast samtidigt tror jag att de vore sunt med allmän, o då menar jag ALLA, värnplikt, i någon form.
Den behöver kanske inte vara så militärt inriktad eller syfta till att lära sig skjuta, men blir en för lång tanke för detta inlägg. Antagligen politiskt fullständigt omöjligt dessutom.
:)
/Tyra
Skicka en kommentar