Gammal är äldst!

Efter att ha uppnått 15 års ålder upphörde jag egentligen att fascineras av actionfilm. Visst kom det en och annan bra rulle i genren, men generellt har jag gillat snåriga och kluriga intriger i filmer framför meningslöst och hjärndött pang pang. När man blivit byxmyndig är man tydligen så pass vuxen att man inser att Jean Claude van Damme och Steven Seagal inte längre är häftigast på jorden.

Det har emellertid funnits två actionhjältar som hållit måttet i min subjektiva föreställningsvärld i actionfilms-träsket genom åren. Den ena är John McClane gestaltad av Bruce Willis i Die Hard- filmerna, och den andre är John Rambo, gestaltad av Sylvester Stallone i Rambo-filmerna. Dessa stenhårda anti-hjältar har ett större djup än den gemene actionhjälten.

När man för ett par år sedan fick höra att det både skulle komma en Die Hard 4 och en Rambo 4 inom kort, var det en ambivalent känsla som infann sig i Lordens kropp. Visst ville man återuppleva sina gamla hjältar på vita duken i vuxen ålder, men samtidigt var man rädd för att åldern hade tagit ut sin rätt för de gamla actionveteranerna. Bruce Willis hade uppnått en ålder av 52 år när Die hard 4 släpptes (2007) och Sylvster Stallone var 62 år (!!!) när Rambo 4 släpptes (2008).

Die Hard 4 gick jag och såg på bio. Willis var hårdare, slitnare, surare och mer våldsam än någonsin tidigare. Die Hard hade verkligen följt utvecklingen och det var med ett brett leende och stor förtjusning jag lämnade biografen den gången. Actionscenerna är oerhört välgjorda och sådär lagom (nåja) överdrivna som det ska vara i en film av denna kaliber. Helt klart en av de bättre actionfilmerna som gjorts under 2000-talet, hittills.

Rambo 4 väntade jag med att se tills igår. Skulle en 62-årig Sylvester Stallone kunna leva upp till mina förväntningar på samma sätt som Willis hade lyckats med? Ja, vad ska man säga? Rambo 4 är helt klart den mest brutala krigsfilm jag någonsin sett, förmodligen också den mest våldsamma krigsskildringen som filmhistorien skådat. Jag vet att det ska finnas statistik på hur många som dör i filmen, och hur många Stallone tar kål på, men i ärlighetens namn behöver jag inte veta. Att återigen få se den snart pensionerade Stallone stå och mata skott på skott, använda pilbågen och sin karaktäristiska Rambo-kniv som om han vore 25 igen var underbart. Och det är bra så.

Intrigen (filmen handlar om en väpnad konflikt i Burma) ger en väldigt rå och inhuman skildring av krigets spelregler. Den får milt sagt Deer Hunters skildring av Vietnam-kriget att framstå som ett barnprogram i jämförelse. Rambo 4 är helt klart en fullpoängare. 10/10 i sin krigsfilmsgenre. Och man blir sannerligen glad av att se att gammal faktiskt är äldst. Slutet i filmen känns som ett naturligt avslut i Rambo-serien, så tyvärr kommer vi nog aldrig mer få se John Rambo vrida nacken av folk på film mer. Eller kommer han tillbaka när han är 72 igen? Man kan ju alltid hoppas...