Sverige behöver ett rejält nationellt försvar. Det tycker bloggens läsare. Av 28 röstande i frågan tyckte 17 stycken (60%) att Sverige bör upprusta försvaret. 6 stycken (21%) tycker att det är bra som det är nu, 2 stycken (7%) vill nedrusta och 3 stycken (10%) vill lägga ner försvaret helt.
Det finns egentligen inga realpolitiska eller giltiga skäl till den massaker som, tidigare och samtida, yrkespolitiker utövar på försvaret. De som tror att internationella relationer upprätthålls med nedrustning och pacifism som medel må ha fina tankar, om än felaktiga, om människans och staters inställning och agerande. Som så många gånger förr kan man även inom detta ämne lära av historien. När man, historiskt, alltid har trott att evig fred ska råda och att krigstillstånd är tusen år borta, har idyllen slagits i spillror fortare än kvickt. Innan såväl första som andra världskriget bedrev flera stater nedrustning i hopp om att kriget var långt borta. Med facit i hand vet vi hur fel de hade. Det finns aldrig någon garanti för att fredstillstånd är permanenta.
Det är fel att tro att vi, genom dagens utvecklade handelsförbindelser och ökade globalisering, garanteras fred. Det är snarare tvärtom. Den ökade globaliseringen främjar motsättningar mellan I och U-länder. Globaliseringen ger också möjlighet för tvivelaktiga stater, och gerillagrupper, att upprusta utan att omvärlden säger ifrån. Idag finns det många konflikter och oroshärdar i världen. Att okritiskt nedrusta och inta en oskuldsfull och naiv inställning till verkligheten kan slutligen få förödande konsekvenser.
Efter andra världskriget har krigstillstånd i Europa främst varit koncentrerat till forna Jugoslavien. Men i takt med överhängande terrorhot och grannländers upprustning (läs Ryssland) är det givetvis nödvändigt med ett slagkraftigt försvar. Det är i dagsläget svårt att veta exakt vad Rysslands president Putin har för avsikt med sin upprustningspolitik. Att han återigen vill göra Ryssland till supermakt råder det dock inga tvivel om. Försvaret är inte heller något man kan avskaffa för att helt plötsligt införa igen. Ett försvar bygger man under lång tid genom erfarenhet, professionalism och kunskap. Om vi nu nedrustar försvaret och det råder politiskt oväder i Europa om tio år, går det inte att återskapa ett genuint försvar på kort tid. Samtidigt kan man utnyttja försvarets erafrenhet och kunskaper vid inhemska eventuella krissituationer och räddningsinsatser.
Det är dags för politkerna och samhället att vakna upp ur dvalan. Ska vi förvandla alla samhälleliga institutioner till hafsverk? Skolan har tappat mycket i kvalitet. Landets humankapital urholkas. Sjukhusen har tappat stort förtroende bland medborgarna med underbemanning, kompetensbrister och vårdköer. Försvaret är den senaste institutionen som har degenererats. Låt oss inte totalförstöra det. Upprusta nu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag saknade ett alternativ på denna fråga. Jag ville ha alternativet att skaffa ett försvar likt USAs. Den lilla kunskap man kommer ihåg från sin värnplikt är nog inte mycket värd om det skulle bli krig. Men att ha folk som alltid tränar inför krig tror jag skulle vara en bättre strategi. Då skulle man få ett mycket mer effektivt försvar.
Jag tror också att man skulle kunna få tillräkligt med folk som skulle vilja jobba med det. I dagens läge är det ju trots allt inte så många som får göra värnplikten. Om det skulle vara brist på folk så kan man ju utbilda folk för lättare saker. Tex kockar, lastbilsförare och andra "lättare" tjänster medans dom som verkligen vill kriga kan då vara "vid fronten"
Jag saknade också alternativ. Att ha alternativen upprusta eller nedrusta säger egentligen inte ett dugg. Svåra frågor kräver mer nyanserade svarsalternativ.
Jag anser att försvaret inte bör få mer anslag ur vår statsbudget. Däremot bör de omprioritera sin verksamhet och omfördela de resurser de redan har. Det är jävligt märkligt att denna organisation som vet vilka pengar de har att röra sig med år efter år "upptäcker" att pengarna inte räcker till verksamheten. Ok att statliga organisationer kan vara ineffektiva men försvarsmakten tar fan priset. Inte en spänn mer skall de ha innan de visar att de kan hantera de anslag de redan fått.
Vidare är jag skeptisk till att vi skall blåsa miljarder på en omställning till insatsförsvar. Visst att deltaga i fredsbevarande operationer under FN-flagg ser jag inga problem med. Men att upprätta Nordic battle group som skall agera som EU:s förlängda arm inom en 600-milsradie ställer jag mig djupt skeptisk till. Visst det kommer säkert uppstå tillfällen där vi kan göra en humanitär insats inom ramen för EU-mandat också. Men risken är dock överhängande att vi riskerar att bli en stödtruppp till Storbritanien och USA i deras smutsiga krig i tredje världen. Jag har oerhört svårt att se nödvändigheten att offra svenska soldater för att städa upp katastrofzoner som USA skapat. Afghanistan är ett tydligt exempel.
Sveriges vassaste blogg med sveriges slöaste bloggare skrev sina tankar om försvarspolitiken för två månader sedan. De tankarna tar du del av här:
http://ola08.blogspot.com/2007/10/de-nya-moderaterna-och-slakten-av-en.html
/ O
Att ha för många svarsalternativ kan komplicera hela frågeställningen. Jag kan dock instämma i er "kritik". Men därför är ju denna kommentarsfunktion ett ypperligt medel att uttrycka och "utveckla" sitt val av svarsalternativ.
Eftersom vi nyligen hade en försvarsminister som avgick för att anslagen var löjligt låga säger det mesta. Senast igår kom besked om att försvaret inte kan hålla budgeten och att de får svårt att nå sina mål om de inte får högre anslag.
Jag kan hålla med O om att det verkar inkompetent av försvarsmakten att gång på gång spräcka sin budget. Man måste rätta munnen efter matsäcken (ytterligare en användbar klyscha). Samtidigt har jag, i mitt inlägg, pläderat för vikten av ett gediget försvar. Som det ser ut nu är det för mycket av ett hafsverk utan tyldigt mål och kontinuitet. Att strama åt ytterligare i det här läget är ett nationalstatligt självmord. Vi kommer, vid ett konkret politiskt åskväder, tvingas ta ställning och vara beroende av andra stater. Samförstånd är alltid bättre än konfrontation, men det är naivt att tro att Sverige skulle vara neutrala vid en kommande storkonflikt. Det går helt enkelt inte längre att upprätthålla en neutralitesfasad.
Visserligen får man titta på vilken militär kapacitet Sverige bör kunna ha. Vi har nio miljoner invånare. Om exempelvis Putins Ryssland skulle annektera vårt land, skulle vi (utifrån dagens förutsättningar) inte ha en chans.
Jag tycker att man ska satsa på ett rejält försvar, underrättelseverksamhet och högutvecklad tekonologi. Men vid en eventuell konflikt är det nog få svenskar som skulle vara beredda att skydda sitt land och stat. Det råder mer eller mindre apati och likgiltighet bland medborgarna i dessa frågor. Inte så konstigt när nationalism ses som det fulaste som finns av yrkespolitiker och etablerad media. Samtidigt är Sverige idag en mycket splittrad nation. Medborgarnna står inte på samma värdegrund och den överdrivna kapitalismen har drivit utvecklinge i landet mot ett "armbågssamhälle" där individen är överordnat kollektivet.
Skicka en kommentar