Könsroller

Ständigt pågår debatten kring könsroller i samhället. Det ligger i tiden att försöka få pojkar och flickor att närma sig varandra. Alla ska behandlas lika och det verkar som att det är någon slags könskonformitet som detta beteende syftar till. En grundbult i vår samtids idéutveckling verkar onekligen vara att alla ska behandlas lika. När man bortser från könens traditionella olikheter i dessa konformitetsexperiment är man dock ute på hal is.

Några av mina nära och kära har under de senaste åren blivit föräldrar. Eftersom jag inte är vidare barnkär, ligger det inte heller i mitt intresse att lägga mig i hur de uppfostrar sina barn. Man kan dock inte undgå att höra vissa argument, som föräldrarna framför i diskussioner kring barnuppfostring. De argument som framförs är oftast så dumdristiga och , av tidsandan, hjärntvättade att man inte vet om man ska skratta eller gråta. I vissa fall menar några att man ska låta sonen i huset leka med dockor och dottern leka med bilar. Man ska vidare låta pojken bära rosa och tjejen blått. HALLÅ? Varför då? Varför kan man inte bara låta pojke vara pojke, och flicka vara flicka? Så har det varit i alla år och det är också grundförutsättningen för heterosexualiteten, som i sin tur är en grundförutsättning för fortplantning.

Man kan säga att ovan beskrivna experiment startade i liten skala runt 70-talet i och med flumvänsterns genomslag. Jag, som värdekonservativ i denna fråga, ser flera negativa konsekvenser med spektaklet. Det största felet man har gjort är att man har använt det typiskt manliga beteendet som norm. Man har alltså inpräntat i sina små flickor (på dagis, i hemmen och i skolan) att det är bra att ta för sig så mycket som möjligt, och ta plats. Det som traditionellt har varit manligt. Tjejer har därför, beteendemässigt, börjat efterlikna männen.

Den här utvecklingen är givetvis inget bra. Männens beteende är i många avseenden idiotiskt. Varför ska man då låta en trevlig och skötsam halva av befolkning efterlikna männen? Det är männen som begår våldsbrott, det är männen som är bråkiga i skolan, det är männen (som traditionellt) står för drängfyllan och odrägligt beteende. Gissa vilket beteende som har ökat bland tjejer de senaste åren!? Våld mellan tjejer blir allt vanligare. Rånarligor som enbart består av tjejer förekommer allt mer frekvent. Alkoholkonsumtionen ökar bland tjejer, det är också helt ok idag att som tjej skryta om sitt promiskuösa leverne. Något som tidigare helt varit förbehållet mannen. Är männen verkligen bra förebilder för kvinnorna?

Missförstå nu inte detta, jag är helt för lika villkor mellan könen på arbetsmarknaden och jag tycker det är bra att kvinnan har gjort intrång i den akademiska sfären. Lika lön för lika arbete är också en självklarhet. Det jag ifrågasätter är nyttan av att vilja förändra attityder, kulturella beteenden och synen på våra kön. Vad ger det egentligen och vem har bestämt denna inriktning?

Flera av mina tjejkompisar säger ibland till mig att den tjej, med de egenskaper jag söker, inte finns. Jaha, så det finns ingen timid, snäll, söt och vettig tjej kvar i detta samhälle då? Som dessutom motsätter sig att efterlikna den manliga världen? Jag har vid något folkbildande samtal (säkert under påverkan av Stoneleigh) hävdat till herr_D att den sista genrationen av vettiga kvinnor går bort med min mormor. Även om den fras är sagd med glimten i ögat, så ligger det faktiskt en hel del i det. När min mormor var ung var det otänkbart för en tjej att bete sig på det sätt som de flesta gör idag. Kvinnoidealet såg helt annorlunda ut. På gott eller ont? Mitt val är givet.

Så snälla ni föräldrar där ute. Tänk till en extra gång innan ni påtvingar er lilla dotter att leka med bilar istället för dockor. Återgå till att reproducera de gamla könsrollerna. Nu! Låt pojkar få vara pojkar och flickor få vara flickor.