Pokerboomen: en välkommen trend

Av tradition är Lorden emot trender. Inom olika samhällssfärer kommer det ständigt modeord, stilar och beteenden som av etablissemanget och samhällsmedborgarna anses vara hippa. På så vis uppstår trender. Ibland är dessa varaktiga, ibland försvinner de fort. Eftersom trender är ytligt konstruerade mönster gör Lorden för det mesta allt i syfte att inte dras med i trendhysterin. Det är viktigt att stå fast vid sina egna ideal och utveckla en egen stil , istället för att vända kappan efter vinden och följa trender. Ibland sammanfaller dock vissa trender med egenintressen. Som när kortpslet poker slog igenom i Sverige (och övriga västvärlden) i mitten av 2000-talet. Hysterin visste inga gränser, alla skulle lira poker och pokersetetet blev till och med årets julklapp 2005.

Min egen pokerkarriär startade på allvar någon gång i mitten av 90-talet. På den tiden var det vanlig mörkpoker som gällde. Insatsen var minimum 50 öre per satsningsrunda och platsen var givetvis den numera kultförklarade "Lokalen". Även om det på den tiden handlade om lite pengar och pokern mest handlade om tidsfördriv, fanns allvaret där. Poker är ett fascinerande spel. Under gymnasieåren lirade man mest femkortspoker och Hjärter. Det sistnämnda spelet är väldigt underskattat. Jag vet att åtminstone en läsare av bloggen har spelat åtskilliga parti hjärter med mig, både via nätet och live. Ett mycket intelligent spel faktiskt. Förmodligen därför jag är så bra på det ;)

Mitt första möte med Texas hold´em som pokerform var en sen söndagsnatt 2003 (alternativt tidigt 2004). På den tiden var Lorden student och kunde för det mesta anpassa dygnet efter eget behov. Jag blev genast fascinerad av spelet. Dels för att spelarna spelade om sådana enorma summor, dels att man kunde livnära sig som pokerproffs, men framför allt på grund av spelets charm. Skicklighet och tur förenades i en härlig blandning. Dessutom hade spelet en terminologi som var fascinerande. Att exempelvis starthanden A-K kunde heta Anna Kournikova (looks good but never wins) var oerhört kul. På samma vis fanns det temer för alla starthänder etc. Jag bänkade mig (nåja, låg oftast bakis i soffan) på söndagsnätterna och satte mig in i spelet. Som hold´ems världskända devis låter : It takes a minute to learn, but a lifetime to master så tog inte detta allt för lång tid. Eftersom ingen av polarna lirade spelet var det bara att starta ett Internetkonto hos Unibet. Spelet var minst lika roligt att spela som att titta på.

När "pokerboomen" kom 2005 var det en välkommen trend. Alla snackade poker och framför allt: alla lirade poker. Så småningom fixade Svenska spel en egen pokerklient som Lorden numera spelar på. Polare, familj och bekanta lärde sig spelet. Det ska sägas att det är mycket trevligare att spela "live" än att sitta framför datorn. Numera träffas ett gänb ganska regelbundet och spelar. Ofta i samband med festligheter. Det är en trevlig tradition.

Trots att pokern innehåller spänning, turmoment, skicklighet och socialt samspel så finns det givetvis baksidor med pokerspelandet. Men det gör det med allt. Personligen spelar jag verkligen inte om några summor som hotar, eller ens påverkar, min vardagsekonomi. Även om många (främst unga grabbar) drömmer om att bli proffs är det ytterst få förunnat att lyckas med den bedriften. De som tar steget får ofta räkna med rejäla svängningar i ekonomin, begränsat socialt liv (ofta sitter man framför en dataskärm nattetid) och stora psykiska påfrestningar. Alla gör som de vill och för de allra flesta som kan hantera speldjävulen, så har pokerboomen i det närmaste inneburit en positiv möjlighet för personer att dels utveckla en hobby och dels främja sitt sociala kontaktnät. Trender som ger sådana möjligheter är alltid välkomna.